Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 4 november 1944 - Ultrakortvågsteknikens konstruktionselement, av Carl-Georg Aurell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1278
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 12. Philips’ motsvarigheter till trioderna WE 316 A
(t.v) och RCA 955 (t.h. nedtill) samt Telef unken-diod SA 100
(t.h. upptillX
med tillräcklig effekt. Genom att sådana för allt
högre frekvenser framkommit, har gränsen för
de frekvenser, som kunnat tekniskt utnyttjas,
under en relativt kort tidrymd kraftigt ökats, se
fig. 11, som hänför sig till utvecklingen fram till
1939.
Utom för svängningsalstring användas rören för
frekvensväxling (modulering och demodulering)
och förstärkning. Moduleringen på sändarsidan
utföres i allmänhet på samma sätt som inom
rundradiotekniken, t.ex. anodmodulering.
Demoduleringen på mottagarsidan sker ofta i ett par
etapper och utföres mestadels med dioder.
Karakteristiskt för elektronrören vid ultrakorta
vågor är inverkan av elektronernas löptider. Trots
att elektronernas hastigheter äro mycket höga, bli
dock de tider de behöva för att röra sig mellan
elektroderna icke längre försumbara vid sidan av
periodlängden. Denna verkan yttrar sig vid t.ex.
ett pentodrör dels genom att en fasvridning
uppstår mellan anodström och gallerspänning, dels
genom att de inre rörkapaciteterna synas
shuntade med ohmska motstånd, vilka äro
proportionella mot våglängdens kvadrat. Speciellt
besvärande är galler-katodmotståndet, som vid kortare
våglängder gör både förstärkning och
svängningsalstring omöjlig genom sin kraftigt
dämpande inverkan.
Nu har man emellertid inom
ultrakortvågs-området även skapat helt nya’typer av
elektronrör, löptidsrör, som just dra nytta av denna
löptidseffekt och som öppnat nya frekvensområden
för teknisk exploatering. De viktigaste äro rören
av Barkhausen—Kurz-typ, magnetrontyp och
klystrontyp.
Dioder, trioder etc.
När rör skulle skapas för ultrakortvågsområdet
låg det ju närmast till att försöka modifiera de
typer som kommit till användning inom
rundradiotekniken. Det gäller då i första hand att
hålla nere rörkapaciteterna och
tilledningsinduk-tanserna. Genom att minska elektrodernas ytor
och förkorta tilledningarna, som föras direkt ut
genom glaset och som samtidigt tjänstgöra som
stöd för elektroderna och anslutningsstift, kan
stor förbättring erhållas. Vidare skola
elektronlöptiderna mellan elektroderna hållas nere, vilket
åstadkommes genom ökade driftspänningar och
minskade elektrodavstånd. Den senare åtgärden
bidrar dock att åter öka de inre rörkapaciteterna.
Dioder ha inom ultrakortvågstekniken fått en
stor användning som demodulatorer, antingen det
gäller ren likriktning eller frekvensförskjutning
genom överlagring med en fast frekvens på
samma sätt som sker i vanliga
superheterodynmottagare. Dessa dioder utmärka sig genom extremt
små avstånd mellan anod och katod, ned till 0,1
mm, och korta tilledningar, så att
serieresonans-frekvensen mellan tilledningsinduktans och
rörkapaciteten motsvarar en våglängd av storleks-
Fig. 13. Sändarrör för ultrakorta
vågor; fr.v. t.h. pressluftkylt rör
(1,8 kW vid 2 m våglängd),
vattenkylt rör (800 W vid 1,33 m),
strålningskylt rör (35 W vid 60
cm) och extremt ultrakortvågsrör
(5 W vid 20 cm).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
