Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 11 november 1944 - Periodiska systemet 75 år, av F Neumeyer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1286
TEKNISK TIDSKRIFT
Mendelejeffs väg till målet
Dimitri Iwanowitsch Mendelejeff föddes 1834 i
Tobolsk, Sibirien, som fjortonde barnet till en
skolrektor. Efter att med glans ha avlagt sina
xamina i St Petersburg, blev Mendelejeff 1855
överlärare vid gymnasiet i Simferopol på
Krimhalvön och senare i Odessa. Fram till 1859
sysslade han med kemiska konstitutionsfrågor. 1859
till 1861 skickades han på statens bekostnad till
utlandet. Den unge ryske docenten tillbringade
två arbetsfyllda år hos professor Bunsen i
Heidelberg, där grunden lades till upptäckten av det
periodiska systemet. Efter hemkomsten till
Ryssland skrev han sin första lärobok i organisk kemi.
Där uttalas redan, att kemiska reaktioner av
sammansatta kroppar ha samband med
molekylarvikten. Från och med 1865 innehade Mendelejeff
en professur, först i teknisk kemi, sedan i
oorganisk kemi. Nödvändigheten att skriva en ny
lärobok i kemi visade sig nu (1868) allt mera
trängande. Inför denna uppgift sökte den sakkunnige
professorn samla allt vid denna tid känt vetande
men det saknades ett system för att samordna de
enkla kropparna. Ett system kräves, som han
uttrycker sig "för att icke behöva överlåta
kropparnas ordning åt slumpartad instinktiv intuition,
utan för att kunna använda en exakt bestämd
princip". Det var under vintern 1868—1869, som
Fig. 1. Mendelejeffs första förslag till grundämnenas
periodiska system, publicerat i Ryska Kemiska Sällskapets
tidskrift 1869.
den unge kemiprofessorn sökte lösa denna
uppgift. På små papperslappar antecknade han
grundämnenas namn, atomvikt och olika
egenskaper. Grundämnen med liknande egenskaper
och nära intill varandra liggande atomvikter
sammanställdes i grupper. Vetenskapsmannen
närmar sig vid sina ordningsförsök redan upptäckten
av periodicitetens beroende av atomvikten. Den
bästa ordningen av "elementarlapparna" provas
otaliga gånger. Enligt Mendelejeffs egen skildring
lade han sig en kväll, trött av långa
grupperings-försök, då under nattens oroliga sömn i hans
undermedvetande en ordning framstod, vilken han
nästa morgon nedskrev. Resultatet av detta
tankearbete föredrogs den 6 mars 1869 av professor
N Mentscliutkin inför den nygrundade ryska
kemiska föreningen (Mendelejeff var ej
närvarande). I april 1869 publicerades föredraget i
föreningens tidskrift. En sida av detta originalarbete
återges i fig. 1. Det faller genast i ögonen att
framställningen redan innehåller den "stora" och
den "lilla" perioden. Grundämnena äro ordnade
i vertikal riktning med stigande atomvikt, varvid
samtidigt horisontalraderna innehålla ämnen med
liknande egenskaper. Några tomrum,
frågetecken samt enligt nuvarande utveckling några
fel-placeringar av ämnen påverka givetvis icke
systemets principiella riktighet. Samtidigt
uppställde Mendelejeff de i dag historiska åtta teser, vilka
i svensk översättning2 lyda:
1. de efter atomviktens storlek ordnade
grundämnena representera en markerad periodicitet av
egenskaperna;
2. de kemiskt analoga grundämnena ha
antingen närliggande atomvikter (liksom Pt, Ir, Os)
eller på varandra följande, likformigt tilltagande
atomvikter (liksom K, Rb, Co);
3. grundämnenas eller deras gruppers ordning
efter atomvikt motsvarar den s.k. valensen och
till viss grad olikheten i kemisk reaktion, vilket
tydligt synes i serien Li, Be, B, C, N, O, F och
återkommer i andra serier;
4. de i naturen mest spridda grundämnena ha
låg atomvikt och alla sådana grundämnen uppvisa
tydligt iakttagbara reaktioner. De äro alltså
typiska grundämnen. Med rätta utväljes därför väte,
det lättaste grundämnet, som det mest typiska;
5. atomviktens storlek bestämmer
grundämnenas egenskaper liksom molekylens storlek
bestämmer en sammansatt kropps egenskaper. Vid
föreningars studium skall därför hänsyn tas ej
enbart till egenskaperna och antalet grundämnen,
utan på deras ömsesidiga reaktion och deras
atomvikt. Det är därför som föreningar av Se och
Te, av Cl och J trots en del analogier uppvisa
påfallande olikheter;
6. upptäckten av många okända grundämnen
kan förutses, t.ex. av analoga ämnen till Si och Al
med atom vikter mellan 65 och 75;
7. några atom vikter komma sannolikt att un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
