Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 11 november 1944 - Framställning av saltsyra och svavelsyra av klor och svaveldioxid — speciellt med användning av SO2-fattiga rostgaser, av Gösta Angel och Sven Persson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11 november 19 Ak
1311
medfölja gaserna. För att få bort all
svavelsyradimma från avgaserna måste ytterligare en
kylare 10, fylld med glaspärlor, insättas.
Med provtagningsröret 11 kunna prov på
utgående gas tas för utrönande av
omsättningsgraden.
Apparaten fungerar på följande sätt. Då vattnet
inkommer i toppen av reaktionskärlet, möter det
de avgående gaserna. Vid riktigt valt
blandningsförhållande mellan de ingående gaserna och
fullständig reaktion mellan dessa komma de
avgående gaserna att endast innehålla luft och HCl,
varav det senare absorberas. Vid passagen nedåt
genom röret stiger först lösningens HCl-halt
successivt. Då lösningen kommit ned till den zon,
där fri klor och svaveldioxid förefinnas, bildas
även H;2S04 i lösningen. Vid den fortsatta
passagen nedåt stiger H2S04-halten hela tiden, men
sedan denna nått en viss storlek kommer
HC1-halten att avta, beroende på att lösligheten för
HCl minskas vid stigande H2S04-koncentration.
Slutkoncentrationen av H2S04 i den syra, som
avrinner till uppsamlingskärlet, är beroende av
storleken av vattentillförseln i förhållande till
gastillförseln. Ju större den per tidsenhet tillförda
vattenmängden är vid oförändrad gastillförsel,
desto mera utspädd blir den bildade svavelsyran
och desto högre blir dennas halt av HCl.
Försökens utförande
Vid samtliga försök höllos gashastigheten och
sammansättningen hos den ingående
gasblandningen konstanta, medan vattenhastigheten
varierades. Gashastigheten var för luften 2,450, för
CL 0,050 och för S02 0,050 l/min. Den ingående
S02-Iuftblandningen höll alltså 2 % S02 i
enlighet med den givna förutsättningen. Någon extra
uppvärmning förekom ej utan reaktionen
genomfördes vid rumstemperatur.
Vid varje försök kördes först utan provtagning
i 3 h, för att fortfarighetstillstånd skulle ernås,
varefter den bildade svavelsyran uppsamlades
under ca 2 h. Före och efter varje försök
analyserades den ingående gasen för att kontrollera, att
dess sammansättning var den avsedda.
Den under provet uppsamlade svavelsyran
genomblåstes med luft för bortskaffande av löst
Cl2 och S02, varefter dess halt av H2S04 och
HCl samt dess specifika vikt bestämdes. Under
den tid provtagningen av syran varade utfördes
analys av den utgående gasen. Ur de härvid
erhållna analysvärdena beräknades utbytet med
avseende på HCl samt omsättningsgraden, dvs.
den del av ingående Cl2 och S02 i %, som reagerat
med varandra.
Försöksresultat
Såsom framgår av tabell 1 visade det sig, såsom
väntat, att vid minskad vattentillförsel ökades
den bildade syrans halt av H2S04 och minskades
Tabell t. Sammanställning av försöksresultaten.
[-Vatten-hastig–]
{+Vatten- hastig-+} Bildad svavelsyra Utbyte [-Omsätt–] {+Om- sätt-+}
het drop- Sp. H2SO4 HCl HCl nings- grad %
par/h vikt g/1 % g/1 % %
383 1,296 380 29,4 192 14,8 30 100
219 1,331 407 30,6 168 12,6 46 85
77 1,435 850 58,3 21 1,5 100 65
— 1,487 692 46,6 22 1,5 — —
— 1,495 892 60,0 28 1,9 — —
27 1,533 1 000 65,3 7 0,5 100 42
dess halt av HCl. Av tabellen framgår även, att
omsättningsgraden blev mindre, ju starkare syra
som tillverkades. Detta berodde på att det
använda reaktionstornet var för kort för att
reaktionen skulle bli fullständig vid högre
syrakoncentration.
Försöksresultaten visa, att om man låter en
blandning av koncentrerad Cl2-gas och 2 %-ig
SOo-gas reagera med vatten i motström kan man
vid lämpligt avpassad vattentillförsel få
fullständig omsättning mellan gaserna. Enligt tabellen
uppnåddes visserligen 100 % omsättning endast
vid det första försöket, varvid en relativt utspädd
svavelsyra med hög halt av HCl erhölls, men det
är klart, att slutkoncentrationen av den bildade
svavelsyran är beroende av den tid gaser och
lösning få tillfälle att inverka på varandra och av
storleken av beröringsytan mellan gaser och
lösning. Man bör således samtidigt kunna uppnå
fullständig omsättning och hög
svavelsyrakoncentration genom att öka reaktionstiden och
beröringsytan. Praktiskt kan detta utföras antingen
enligt Neumann och Wilczewskis förslag genom
att koppla flera reaktionstorn efter varandra,
varvid syran pumpas från torn till torn i motström
mot gaserna, eller också genom att låta gaserna
passera genom ett antal rörslingor av kvarts i
motström mot lösningen. Den sistnämnda
metoden tillämpas i Finland.
Enligt försöksresultaten kan man på detta sätt
av kall 2 % -ig S02-gas erhålla en svavelsyra med
en specifik vikt av 1.53 och en halt av 1 000
g/l H2S04 och 7 g/1 HCl resp. 65 % H2S04 och
0.5 % HCl. Då denna syra håller 1 000/49,04
ekvivalenter H2S04 och 7/36,46 ekvivalenter HCl,
stannar således endast
_7_ 49.04
36,46’ 1 000
1 000 = 0,94 %
eller i runt tal 1 % av det bildade klorvätet kvar
i svavelsyran, medan övriga 99 % bortgå i
gasform och kunna användas för beredning av
koncentrerad saltsyra. Separeringen av H2S04
och HCl är alltså praktiskt taget fullständig. Då
omsättningen mellan gaserna är fullständig, blir
saltsyran svavelsyrefri. En halt av oreagerade
gaser, Cl2, eller S02, kan, såsom Neumann och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
