Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 18 november 1944 - En ny träfartygskonstruktion för industriell framställning, av Hilding Brosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1328
■ TEKNISK TIDSKRIFT
sidor om varje spant, ha i sektionen, fig. 4, en
tjocklek av 12 mm och äro med de visade
dimensionerna jämnstarka med den oskarvade
sido-spantsektionen. De övre plattjärnsbeslagen
mellan sidospant och däcksbalkar ersätta samtidigt
de vid det traditionella fartygsbyggandet använda
och föreskrivna knäjärnen enligt fig. 2.
Plattjärnsbeslagen i fig. 4, som framställas av
jämntjocka plåtar eller plattjärn, äro med moderna
bearbetningsmetoder enkla och relativt billiga
att framställa. Knäjärnen vid det traditionella
skeppsbyggeriet utföras däremot av järn, som
hantverksmässigt utsmidas på lågkant till den i
fig. 2 visade formen. De äro dyrare att
framställa, särskilt som de för att kunna släppa fram
de långsgående balkvägarna (a och b i fig. 2) ofta
måste ges en ganska komplicerad form. Trots den
högre järnvikten och kostnaden ge de i
allmänhet betydligt sämre styvhet och hållfasthet på
den övre hörnförbindningen mellan spant och
däcksbalkar än hörnjärnen i fig. 4, emedan
böjningsmomentet i förra fallet tas upp av plattjärn
på lågkant, i senare fallet av plattjärn på
högkant.
Den något kantiga sektion, som är utmärkande
för det nya byggnadssystemet och nödvändig för
dettas rationella genomförande, lämpar sig inte
för allt för små fartyg men har för den
storleksklass som här avses, dvs. för träfartyg om minst
25 m längd, i allmänhet icke visat sig innebära
några nackdelar utan ibland snarare tvärtom.
Den av flera raka stycken bildade kantiga
spantformen förenklar även rätt avsevärt
bordläggningen, vilket ju för övrigt är väl känt från
tidigare utföringsformer med ifrågavarande i och
för sig kända och tillämpade spantkontur.
Även ur statisk synpunkt skiljer sig det nya
spantsystemet rätt väsentligt från det gamla. Vid
de nya spanten verka såväl bottenbalkarna som
sidospanten i huvudsak som fribärande balkar,
sammansatta till ett ramsystem. Till skillnad
härifrån kunna spanten vid det traditionella systemet
mera betraktas som ett slags omvända
valvkonstruktioner och i själva verket torde det i många
fall endast genom valvverkan vara möjligt att den
traditionella spantkonstruktionen över huvud
taget håller. Det är emellertid uppenbart, att det vid
fabriksmässig tillverkning är lättare att med
nödig måttprecision åstadkomma i huvudsak raka
balkar än krökta valvkonstruktioner.
I föreliggande sammanhang är det särskilt
viktigt, att den nya spantkonstruktionen såväl för
bottenbalkar som sidospant kan tillverkas av
vanligt i brädgårdarna lagerfört standardvirke av
relativt klena dimensioner. Spantkonstruktionen
vållar därför inga som helst svårigheter vid
materialanskaffningen, och den innehåller dessutom
för större träfartyg betydligt mindre virke än
vanliga spant.
Hela den färdiga spantkonstruktionen är på
grund av konstruktionens art oföränderlig till
sina mått och kan därför fabriksmässigt
framställas i förväg i fabrikshallarna.
Nya systemets långskeppsstyrkekonstruktioner
Även långskepps åstadkommes fartygets
bärande stomme i princip med hjälp av balkar av den
förut omnämnda HB-balktypen. Dessa bärande
balkar äro anordnade vid spantens innerkanter
och synas på fig. 4 i tvärsektion. Livet i
balkar-na utgöres av två lag korsande diagonalpaneler.
De båda livpanelerna ersätta därvid den vid
vanliga större träfartyg förekommande invändiga
träbeklädnaden, garneringen (se fig. 2), och då de
ha ungefär samma totaltjocklek som garneringen
representera de icke någon ökad virkesåtgång.
Flänsarna i de långskeppsavstyvande
HB-bal-karna äro av flera skäl vid den i fig. 4 visade
sektionen utförda som enkelsidiga flänsar. Varje
fläns är på samma sätt som vid för fribärande
tak- och brokonstruktioner använda HB-balkar
sammansatt av flera skikt trälameller, vilka i
längdriktningen skarvas enligt ett för
HB-bal-karna karakteristiskt förfarande. De olika
skikten äro sinsemellan sammanfogade med
vatten-fast konsthartslim och dessutom förbundna
inbördes och med diagonalpanellivet med speciellt
utformade spikförband, utförda med grov
galvaniserad trådspik. På detta sätt erhålles vid
vardera fartygssidan en långsgående fribärande
balk, vars konturform framgår av fig. 7, där även
balkens flänsar och diagonalpanelliv schematiskt
markerats (den långskeppsavstyvande HB-balken
sträcker sig i höjdled från bottenbalkarnas
översida till däcksbalkarnas undersida, som även
framgår av tvärsektionen i fig. 4). Till skillnad
från den traditionella fartygssidan bildar en
sådan balk ett geometriskt oföränderligt system,
vars formförändringar endast betingas av balkens
elasticitet men — bortsett från betydelselösa för-
Fig. 7. De långskeppsavstyvande HB-balkarnas orientering i fartygssidorna (jfr fig. 5).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
