- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
1357

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 25 november 1944 - Koagulering av vatten, av Gunnar Åkerlindh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

18 november 194-b

1357

Koagulering av vatten

Civilingeniör Gunnar Åkerlindh, LSTF, Norrköping

Sedan gammalt har vattenlednings- och
avloppstekniken huvudsakligen omhänderhafts av
väg-och vattenbyggnadsingenjörer. Under de senaste
årtiondena har detta område av tekniken i hög
giad komplicerats genom införandet av nya
kemiska och biologiska reningsmetoder, vilka mera
falla inom områden, som behärskas av kemister,
biologer, medicinare m.fl. specialister, med vilka
också ett värdefullt samarbete inletts. Den ur
kostnadssynpunkt dominerande byggnadstekniska
utformningen av reningsstationer m.m. torde dock
göra, att väg- och vattenbyggaren alltjämt
kommer att vara den ledande vid handläggandet av
hithörande uppgifter. För rätt förståelse av
problemen och för underlättande av samarbete med
specialisterna är dock en ökad kännedom om
berörda delar av kemi, biologi, hygien m.m. en
trängande nödvändighet. Därutöver är en ökad
insikt starkt påkallad i de många fall, då
väg-och vattenbyggaren är av omständigheterna
hänvisad att ensam lösa hithörande spörsmål, icke
minst när det gäller skötseln av reningsstationer
i mindre och flertalet medelstora samhällen, där
anställandet av en kemist åtminstone än så länge
ej är genomförbart.

Föreliggande uppsats, vilken behandlar
koagu-leringen vid kemisk fällning av vatten och i
samband därmed erforderliga åtgärder för uppnående
av ett gynnsamt reningsresultat, har tillkommit i
avsikt att för väg- och vattenbyggare underlätta
en bättre förståelse av hithörande frågor. Jag har
sålunda sökt göra uppsatsen lättillgänglig även
för den, som ej har någon grundligare utbildning
i kemi. En kort framställning lämnas för den
skull av ett par viktiga grundläggande begrepp,
såsom vätejonkoncentration (pH-värde) och
kolloida lösningar. I uppsatsen behandlas endast
själva koaguleringsförloppet vid kemisk fällning.
Främst åsyftas rening av vattenledningsvatten,
men redogörelsen är tillämplig även på rening av
avloppsvatten. I fråga om det tekniska utförandet
av reningsstationer hänvisas till andra
uppsatser3- 7.

Ytvattentororening och dess avlägsnande

genom kemisk fällning

I många fall kan man för ett samhälle ej erhålla
grundvatten i tillräcklig mängd eller till
överkomlig kostnad, utan man blir hänvisad till att fylla

DK 663.632

sitt behov från en närbelägen ytvattentäkt, vars
vatten kan vara förorenat av bakterier, färg och
grumlighet (varjämte det kan ha smak och lukt).

Bakteriologisk förorening vållas av
avloppsvatten eller av tillförsel på annat sätt av instabil
organisk substans.

Den vanligaste orsaken till färg hos ett ytvatten
är förekomsten i kolloid form av sönderdelade
organiska ämnen. Hit hör främst humus, som
gör färgen brunaktig. Även alger och bakterier
kunna ge färg åt ytvatten.

Grumlighet hos ett ytvatten beror på
förekomsten av uppslammade ämnen i finfördelad,
ehuru endast delvis kolloid form, antingen av
oorganisk eller av organisk natur.

För att avlägsna bakterier och de beståndsdelar,
som utgöra upphovet till vattnets färg och
grumlighet, är det nödvändigt att överföra dem till
sådan form, att de genom sedimentering eller
filtrering kunna avskiljas ur vattnet. Detta sker
genom fällning medelst kemikalier.

Första steget i denna process är att dessa
kemikalier, även kallade koagulanter eller
fällningsmedel, reagera med i vattnet befintliga eller
tillförda ämnen under bildande av svårlösliga
föreningar, vilka tillsammans med föroreningarna
småningom falla ut — koagulera — som
gela-tinösa flockar i det då för övrigt färglösa och
klara vattnet. De följande stegen innebära
flockarnas avskillning genom filtrering, eventuellt
föregången av sedimentering.

Under gynnsamma omständigheter kan man
med kemisk fällning — om samtidigt därmed
ev. smak och lukt effektivt bortskaffas — erhålla
ett vatten, som nära nog kan mäta sig med ett
förstklassigt grundvatten, vars konstanta,
förmånliga temperatur dock sällan ens
tillnärmelsevis uppnås.

Till kemisk fällning av vatten i vidare
bemärkelse kan räknas kalk-sodaförfarandet för
mjuk-göring av hårt vatten, vilket här dock ej kommer
att beröras1.

Kemiska reaktioner

Då aluminiumsulfat, A12(S04)3, den vanligaste
koagulanten vid kemisk fällning, tillsättes ett
vatten, reagerar sulfatet med bikarbonater m.m.,
befintliga eller tillförda, under bildande av bl.a.
aluminiumhydroxid:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/1369.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free