Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 25 november 1944 - Intressant pålningsmetod, av Gösta Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 november 1944
1365
DK 624.154.333
Intressant pålningsmetod. På inbjudan av Svenska
Entreprenad AB besökte ett antal pålningssakkunniga Köping
den 12 oktober 1944 för att vid KF:s salpeterfabrik
övervara en demonstration av en ny pålningsmetod, patenterad
av civilingenjör Johan Hagrup.
Metoden avser framställning av armerade eller oarmerade
betongpålar med tillhjälp av ett i marken neddrivet formrör,
vilket dras upp efter hand som pålen gjutes. Metoden
karakteriseras av att trycket i betongen under gjutningen hålles
något större än det utifrån verkande marktrycket mot pålen.
Förutom pålkran, betongblandare och hissanordningar för
betongen erfordras i huvudsak följande utrustning
formrör av kraftig stålplåt (fig. 1), i nedre änden
utbildat med en invändig ansats för hejardyna och upptill
försett med byglar för den lyftring, med vilken formröret
kan hängas i pålkranen och dras upp ur marken, sedan
det slagits ned till avsett djup. Formröret bör vara av
minst samma längd som den påle, vilken skall tillverkas;
pålsko av stål;
hejardyna, försedd med hål för nyckel, med vilken den
kan föras ned i och tas upp ur formröret. Då dynan
ligger på sin plats i formröret, ligger den an såväl mot
pål-skon som rörets ansats;
fallhejare, som löper inuti formröret. Vid snedpålning
förses hejaren med trissor, på vilka den kan rulla
utefter formröret;
insatsrör av tunnare plåt (fig. 2), försett med botten och
lock. I dess centrum ligger gjutningsröret och periferiskt
kring detta sex rör för styrning av armeringsjärn.
Insats-röret är avstyvat med tvärskott av plåt. Nedtill är det
försett med en ring, som passar till formrörets ansats;
betongbehållare, vars mynning passar i gjutningsröret. Om
ett större tryck hos betongen erfordras än vad som
motsvarar betongvikten i gjutröret, kan behållaren förses med
lock, som anslutits till ett tryckluftsaggregat. Härigenom
kunna mycket stora gjutningstryck ernås.
Vid framställning av en påle lyftes formröret i pålkranen,
så att dess nederände kommer något ovanför markplanet.
Pålskon placeras på marken mitt under formröret. Sedan
pålskons fals strukits med varm asfalt, nedföres formröret
i den. Med tillhjälp av en lång nyckel föres hejardynan
ned till sin plats vid formrörets botten. Hejaren nedföres
i röret och neddrives genom att man låter hejaren slå mot
hejardynan. Röret kommer sålunda att genom slag "dras"
ned i jorden (fig. 1). Då formröret slagits ned till fast
botten, tas hejare och hejardyna upp. Genom att hissa
ned en lampa kan man kontrollera röret och pålskon.
Under tiden neddrivningen av formröret pågått inläggas
armeringsjärn i insatsröret, som därvid lämpligen ligger
på marken intill pålkranen. Järnen fästas provisoriskt vid
insatsrörets övre ände. Deras nedre ändar, som sticka ut
genom insatsrörets bottenplåt, fastbultas i en stagring, vars
uppgift är att hålla järnen i läge nedanför röret. Med hjälp
av pålkranen nedföres insatsröret i det i marken
ned-drivna formröret och fästes med hakbultar i dettas
överände. Grundvatten eller jord, som eventuellt kommit in i
formröret under nedslagningen, kan lätt avlägsnas genom
att blåsa röret med tryckluft.
Sedan betongbehållaren monterats vid rörens övre ände
och den provisoriska låsningen av armeringsjärnen
lösgjorts, utföres gjutningen av pålen. Med formröret
kvarstående på pålskon fylles gjutröret med betong upp till
en höjd, som motsvarar det tryck man anser lämpligt med
hänsyn till markens beskaffenhet. Trycket bör avpassas
så, att pålen erhåller önskad tjocklek och att grundvatten
förhindras sippra in i gjutmassan. Gjutröret och den lilla
kammaren mellan pålsko och insatsrörets botten komma
sålunda att stå fyllda med betong, då formrör med insats
lyftas (fig. 3). I samma mån som rören dras upp påfylles
betong, så att trycket i gjutmassan hålles uppe. Betongens
nedåtriktade tryck på armeringsjärnens stagring håller
järnen i läge under rörens uppdragning. Betongtrycket mot
insatsrörets botten överföres till formrörets överände och
underlättar uppdragningen. Den successiva
betongpåfyllningen och lyftningen av rören fortsättas till dess pålen är
fullt färdigställd. Därefter renspolas rören, medan de ännu
hänga i pålkranen.
Sedan rören åter nedlagts på marken förflyttas pålkranen
till nästa pålläge, där förfarandet upprepas.
Genom att protokollföra måtten för formrörets stegvisa
uppdragning och motsvarande betongåtgång kan man på
papperet rita upp och få en god bild av pålens utseende,
sedan den utförts.
I hård och stenig mark nedföres formröret utan pålsko
med hjälp av slagmejsel och vattenspolning. Likaså kan
metoden tillämpas vid pålning under vatten. Den del
av-pålen, som därvid kommer att stå i enbart vatten eller
luft, gjutes på samma sätt som pålen under bottnen, om
blott ett rör av plåt, trä e.d. föres ned omkring formröret.
Fig. 1. Formrör med hejare, dyna och pålsko.
Fig. 2. Insatsrör.
-Pålsko
Fig. 3. Gjutning au påle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
