Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 2 december 1944 - Arbetsstudier inom svensk industri, av Tarras Sällfors - Arbetsstudieorganisation och -utrustning, av Ragnar Björkman - Hantverk och kultur 1943, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1374
■ TEKNISK TIDSKRIFT
arbetsstudier eller att förhandla om ackord, som
baserats på arbetsstudier, då var och en använde
sin terminologi. Numera har den officiella
terminologin trängt in överallt inom industrin, vilket
väsentligt underlättar arbetet i praktiken. Vissa
kompletteringar äro dock nödvändiga på grund
av att arbetsstudierna nu utsträckas till att
användas även inom andra områden än den rena
fabriksdriften, t.ex. på kontoret, inom
byggnadsindustrin och skogsbruket. Ävenså bör
terminologin kanske byggas ut för t.ex. flytande
tillverkning och några andra specialområden. Detta
utvecklingsarbete pågår sedan någon tid tillbaka
inom IVA:s arbetsstudiekommitté.
En icke oväsentlig irritation har också
åstadkommits genom att skrivbordsteoretiker blåst upp
vissa enstaka fall till jättedimensioner. I
förhållande till den stora utsträckning, i vilken
arbetsstudier använts inom industrin, torde de fall av
missnöje, som förekommit, få anses som rena
undantagsfall. Enligt uppgift har t.ex. inom den
mekaniska verkstadsindustrin, där inemot 300
företag använda arbetsstudier och cirka 10
miljoner ackord per år sättas, antalet fall av
"irritation", dvs. konflikter eller hot härom, under de
senaste tio åren varit sammanlagt 6. De som
arbeta inom industrin veta, utan att behöva studera
någon statistik, hur förhållandena i verkligheten
ligga till. Det är då blott att beklaga, att
oinitierade människor genom dessa överdrivna
skildringar få en helt skev bild av förhållandena. Det
måste närmast anses som ansvarslöst att behandla
undantagen som regel, vilket i vissa fall skett.
Arbetsstudierna äro ett så enkelt och naturligt
hjälpmedel för förbättring av arbetsmetoderna
och beräkning av rättvisa ackord, som med stort
intresse ha omfattats av samtliga berörda parter
på arbetsplatsen. Det är enbart till stor skada, om
o vederhäftiga skribenter genom tidnings- och
tidskriftsartiklar försöka att förstöra användningen
av detta goda hjälpmedel och det i stort sett goda
samarbete, som hittills funnits inom svenska
industriföretag.
DK 658.54
Arbetsstudieorganisation och -utrustning, av Harald
Äger. Förlags AB Affärsekonomi, Stockholm 1944. 86 s.
4,75 kr.
När man på sin tid här i landet började tillämpa
systematiska arbetsstudier vid enstaka företag, var det mången
soin förespådde arbetsstudierna en kort livslängd. Men i
dag ser det inte så ut. Tvärtom har intresset för
arbetsstudier vuxit i alltmer stigande grad, och inte bara
fabriksindustrin använder sig av arbetsstudier, de ha även trängt
in på andra områden av näringslivet, exempelvis
skogsbruket och lantbruket. Det har nästan blivit en modesak
att använda sig av arbetsstudier — tyvärr, konstaterar
förf. i sin bok, och ger omedelbart förklaring på detta
pessimistiska uttalande. Efterfrågan på
arbetsstudieingen-jörer är nämligen så stor, att det kvalificerade folket inte
förslår och av detta skäl men även av andra sätta många
företag i gång arbetsstudier med personal, som saknar
både tillräcklig kunskap och erfarenhet. Förf. varnar på
det bestämdaste för att uppsätta en arbetsstudieavdelning
med icke kvalificerat folk och beskriver i stället i korta
drag men så fullständigt riktigt, hur man bör organisera
en arbetsstudieavdelning, och vad man bör fordra av en
arbetsstudieingenjör och arbetsstudieman.
Förf. påpekar, att boken huvudsakligen riktar sig till
nyblivna arbetsstudiemän och till dem, soin studera
arbets-studieteknik, men speciellt de avsnitt, som behandla ar
betsstudieavdelningens organisation och införandet av
arbetsstudier liksom kontrollen av arbetsstudieavdelningens
effektivitet, borde vara nyttig läsning även för de
företagsledare, som ämna införa eller nyligen ha infört
arbetsstudier. Arbetsstudierna äro ju inte någon patentmedicin,
som i en hast ger epokgörande resultat. Alla undersökningar
måste bedrivas noggrant och med omsorg och på lång sikt.
Man kontrollerar på ett effektivt sätt
arbetsstudieavdelningens arbete men stör den inte med onödig hets eller
med uppdrag vid sidan om dess egentliga uppgift, och
resultaten komma så småningom, trots att avdelningen i
början kanske bara förorsakat företaget kostnader. Många
faror lura för en ny arbetsstudieavdelning, inte minst
in-trigmakeri och såväl aktivt som passivt motstånd från
arbetare och arbetsbefäl. Därför måste företagsledaren stödja
sin arbetsstudiechef i att gå sin väg rakt fram som den
utstakats, och han får inte låta sig lockas in på några
obekanta genvägar. Förf. har tydligt och klart lyckats utpeka
sådana faror och visar, hur man bäst lotsar sig förbi dem.
Ungefär halva boken behandlar arbetsstudieavdelningens
utrustning och dess metoder. Här behandlas
huvudsakligen de instrument och apparater, som för närvarande
finnas tillgängliga för tidtagning, registrering av tider och
kontroll av olika slag samt andra hjälpmedel, ibland
kanske något för kortfattat, men i gengäld ges
litteraturanvisningar för dem som vilja studera dessa saker utförligare.
Man får också en beskrivning på den säkerligen utmärkta
övningsapparat, som förf. konstruerat för att användas
såsom hjälpmedel i undervisningen vid våra tekniska
läroanstalter och för träning av arbetsstudiemän inom
industrin. Apparaten avser att öva elevernas
observationsförmåga vid tidtagning och pröva denna förmåga hos
arbetsstudiemän, som längre tid sysslat med arbetsstudier.
Boken, soin huvudsakligen sammanställts av en serie
artiklar, som förf. tidigare publicerat i Affärsekonomi, och
synpunkter, som framlagts i diverse föredrag, är ett
värdefullt tillskott till vår sparsamma svenska
arbetsstudielitte-ratur. Trots att den är rätt kortfattad och metoder och
förfaringssätt oftast behandlas rent principiellt utan
förtydligande exempel är det anmärkningsvärt att förf. inom
den trånga ramen kunnat ge så många värdefulla, goda
och förnuftiga råd. Boken har därför sitt värde även för
erfarna arbetsstudieingenjörer. Ragnar Björkman
Hantverk och kultur 1943, Statens Hantverksinstituts
årsbok, Stockholm 1944. 334 s., ill. 6,50 kr.
Statens Hantverksinstitut har i år givit sin årsbok ett
namn, vilket säger mer än den traditionella beteckningen
årsbok på dylika publikationer. Det nu valda namnet vill
påminna om att hantverket med sina djupa rötter i äldre
tiders odling inte endast är en handens skicklighet utan även
en yttring av tankeverksamhet, omdöme och smak, kort
och gott en kulturgärning. Namnet anger även att bokens
intressesfär vidgats. Förutom redogörelser för institutets
verksamhet på olika områden innehåller boken sålunda
ett stort antal uppsatser om hantverk i nutid och i gången
tid, om nya material och tekniska förbättringar, om
teoretiska spörsmål och praktiska rön, om aktuella ideella
och praktiska frågor, som intressera yrkesmännen, etc.
Att räkna upp alla intressanta och värdefulla uppsatser
här skulle föra för långt; den intresserade bör själv
införliva boken med sitt bibliotek. Boken är förstklassigt
utstyrd och innehåller ett stort antal vackra bilder, därav
tre planscher i fyrfärgstryck. Priset är i förhållande
därtill överraskande lågt. Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
