Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 2 december 1944 - Automatisk kalkylator för regleringsändamål, av Einar Welin och Stig Djure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 december 1944
1393
Fig. 14. Exempel på ekvationssystem som kalkylatorn
kan lösa.
varför mycket stora totaleffekter erfordras, om
man ej vill övergå till rörförstärkare. Vidare
måste varje multiplikationselement som ovan
nämnts utföras såsom en fyrdubbel
kompensa-tionsreostat, vilket fördyrar anordningarna
väsentligt resp. vid givet utrymme måste medföra
minskad noggrannhet.
Närmare till hands än Contraves’ anordning
tycks det därför ligga att övergå till flera
likströmskällor i form av likriktare med
transformatorernas primärlindningar matade från en och
samma växelströmskälla. Sekundärlindningarna
kunde man sedan koppla ihop på ett för elektrisk
addition lämpat sätt. De första reostaterna i varje
system fingo väl härvid alltid göras
kompensa-tionskopplade för att likriktarna skulle erhålla
konstant belastning, och uppstående olikheter vid
likriktarelementens åldring kunde ev. tänkas
eliminerade genom särskilda åtgärder.
Äterföririg
Vid reglering av organ, som ha svängmassor av
sådan storlek, att de inverka på
regleringsförloppet, eller där regleringsförloppet på annat sätt är
en funktion av den löpande tiden, är det som
bekant nödvändigt att införa anordningar för
åter-föring för att undvika överreglering med
åtföljande pendlingsfenomen. Teorin härför är ju väl
bekant, och det finns ingen anledning att i detta
sammanhang ingå närmare på denna sak. De ovan
skildrade konstruktionselementen lämpa sig väl
för införandet av återföringsförlopp. Särskild
beräkning måste dock givetvis ske från fall till fall.
Tillämpningsmö j ligheter
Genom ovanstående ha vi fått ett begrepp om
de möjligheter, som stå till buds genom de
nyut-vecklade metoderna. Fig. 14 visar ett i praktiken
förekommande formelsystem, som lösts med hjälp
av en kalkylator. Även för väsentligt mindre
omfattande problem än detta lämpar sig kalkylatorn
väl.
Resultaten av de typprov, som gjorts med
konstruktionselementen, liksom av ett utfört
långtidsprov med en komplett kalkylator synas även
tyda på stor driftsäkerhet hos apparaterna.
Det är sålunda att hoppas, att dessa metoder
med fördel skola kunna användas vid lösandet
av svåra regleringsproblem inom industri- och
kraftverksdrift. Speciellt kan man tänka sig
till-lämpningar inom kemiska fabriker, där ju
tendensen är att driva automatiseringen så långt som
möjligt för att erhålla maximalt utbyte och
eliminera subjektiva fel. Här förekomma ju ofta
problem av den arten, att en reaktionshastighet
är proportionell mot den redan bildade mängden
av den nya föreningen, vilket ju kommer att
medföra e-funktioner, med vilka apparater av det här
behandlade slaget med fördel kunna arbeta. Andra
tänkbara tillämpningsområden äro samköming
av generatoraggregat inom
kraftregleringstekniken och över huvud taget problem, där det gäller
att arbeta med högsta möjliga verkningsgrad, och
där villkoren härför äro relativt komplicerade.
Slutligen finnas bl.a. inom valsverks- och
gruvspelstekniken problem, där möjligheterna till
eleganta lösningar enligt de ovan beskrivna
metoderna borde undersökas.
Konstruktionselement
Räknetal 1 rik
Den räknemetod, som användes i kalkylatorn,,
arbetar med spänningsfördelningen längs ohmska
motstånd. För att även vid långvarig drift kunna
ta ut den åsyftade spänningen med önskad
noggrannhet, får kontaktborsten icke glida direkt på
motståndstråden, enär den då snart skulle
förvränga den rätta motståndsfördelningen genom
nötning. Från motståndstråden äro därför uttag
gjorda till särskilda lameller, vilka bilda den
kontaktbana, som borsten glider emot.
Enär hela motståndet i allmänhet motsvarar
den återgivna variabelns största ifrågakommande
variationsområde, kan det på kontaktbanan
finnas delar, som icke beröras av kontaktborsten
kanske mer än en enda gång under apparatens
hela livstid. Men vid denna enda gång skall det
likafullt vara fullgod kontakt mellan lamellerna
och borsten, varför några isolerande ytskikt icke
böra få tillfälle att utbilda sig. Kontaktlamellerna
äro därför förgyllda, medan borsten, som lättare
hålles ren genom sin ständiga gnidning, är gjord
av silver. För att ytterligare tillförsäkra god
kontakt är borsten uppdelad i tre separat fjädrande
delar.
Motståndstråden är upplindad på isolerande
stommar och som nämnts försedd med uttag för
varje ansluten lamell. De lindade stommarna sitta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
