Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 2 december 1944 - Automatisk kalkylator för regleringsändamål, av Einar Welin och Stig Djure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 december 1944
1399
Fig. 28. Friktionsväxel, öppen.
fört med den noggrannhet, varmed v skall
bestämmas.
Skivan och trissorna bestå av nitrerhärdat
specialstål, så att beröringsytan dem emellan och
därmed slitningen bli så små som möjligt. De
rörliga delarna löpa i kullager samt äro
damm-tätt kapslade i ett hus av lättmetall, fig. 28.
Inställningen av vagnens läge sker med en
kuggstång. Enär friktionsväxelns storlek vid viss
fordrad noggrannhet blir beroende av den
exakthet, med vilken v kan bestämmas, tas allt glapp
i kuggarna bort med en fjäderanordning, som
ensidigt pressar kuggflankerna mot varandra.
Utrustningar för cykliska funktioner
Överföring med fin- och grovsystem
Om ett värde skall överföras med stor
noggrannhet genom en enkel överföringsbrygga enligt
fig. 29, måste kontaktantalet nödvändigt göras
stort på såväl givare- som mottagarereostaterna.
Beräknas t.ex. det möjliga inställningsfelet till
jämnt en kontaktdelning samt antas det tillåtna
felet i överföringen vara 0,3 %« av den överförda
storhetens maximalvärde, blir det erforderliga
antalet kontakter 3 333 på vardera reostaten.
Enär bryggor med detta kontaktantal äro
mycket svåra att utföra funktionsdugliga,
känsligheten avtar ju kvadratiskt med kontaktantalet,
utnyttjas i stället möjligheten att uppdela det
överförda värdet i ett flertal områden med mindre
utsträckning, som få genomlöpas upprepade
gånger. För att den nämnda möjligheten skall
föreligga, fordras att överföringen är linjär, så
Fig. 30. Fin- och
grovsystem.
att ett visst antal kontakter motsvarar samma del
av den överförda funktionen, var man än
befinner sig på funktionen. Den mekaniska
konstruktionen blir alltså att växla upp kontaktarmens
rörelse i givarereostaten, så att den roterar
tillräckligt många varv eller med andra ord
passerar så många kontakter, som den fordrade
noggrannheten kräver.
Med enbart detta finsystem skulle man dock bli
tvungen att ständigt övervaka överföringen, så
att icke ett visst delområde på givarsidan
motsvaras av ett annat delområde på mottagarsidan.
Man kompletterar därför enligt fig. 30
utrustningen med ett grovsystem, där funktionens hela
område motsvaras av högst ett varv hos
reosta-ternas kontaktborstar. Detta grovsystem kommer
således ständigt att ånge rätt fas för överföringen.
För att mottagarens kontaktborste kontinuerligt
skall kunna följa givarens, när dess rörelse
utsträckes flera varv, måste strömkällans poler
anslutas till två närbelägna kontaktlameller. När
kontaktborsten går över från den ena av dessa
lameller till den andra, skulle den följaktligen
kortsluta strömkällan och snabbt förstöras, om
icke något skydd infördes. Mellan strömkällans
ena pol och tillhörande lamell inlänkas därför
enligt fig. 31 en lämplig metalltrådslampa. Dess
motstånd inverkar icke störande på överföringens
riktighet, enär strömavtagningen normalt är nära
lika med noll, men motståndet bör dock hållas
tämligen lågt för reläkänslighetens skull. När nu
kontaktborsten kortsluter de nämnda lamellerna,
blir således lampan utsatt för strömkällans hela
spänning, varigenom dess motstånd stiger kraftigt
och begränsar strömmen till ett ofarligt värde.
-t- Fig. 29. Enkel
överföring.
Givare Mottagare
Fig. 31. Följning över polaritetsväxling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
