Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 49. 9 december 1944 - Synpunkter på provtagning, av Olof Eklund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1418
■ TEKNISK TIDSKRIFT
platser och perioder, otillräckligt blottade
fyndigheter m.m. Vid sådana fall hjälpa icke, liksom
oftast vid all provtagning, matematiska
beräkningar, utan sunt förnuft, erfarenhet och
geologiska kunskaper måste tala.
Ofta blir en första provtagning endast
orienterande och resultatet blir ett av tre:
fyndigheten (godset) är brytvärd, icke brytvärd
eller måste ytterligare undersökas.
Principerna eller sätten för provtagningar äro
beroende av fyndighetens art (geologiska natur)
och det eftersökta mineralets dyrbarhet och sätt
att uppträda. En enkel uppdelningsgrund är
följande:
fyndigheter med 70—100 % av det eftersökta
mineralet såsom kalkstenar, kol, sandstenar,
marmor, fältspat, kvarts m.m.;
fyndigheter med ca 10—70 % såsom
järnmalmer, en del Pb-, Zn-, Cu-, Al-, Mn-,
Cr-förekom-ster, flusspat m.fl. — där malmmineralet är klart
synligt och lätt att urskilja för ögat;
förekomster med mindre än 10 % såsom Wo,
Mo, Co, Va, Sn, Ag, Au m.fl. sällsynta metaller
samt även de flesta Cu, Pb, Zn m.fl. — fynd, där
malmmineralet icke alltid säkert kan observeras
med ögat eller lätt urskiljas; samma haltgrupp
men med särskilt ojämn haltfördelning såsom
guld och silver i vissa gångar och breccior,
molybden i skarn, granit och grov pegmatit, bly i
kalk, "pegmatitmalmer" i allmänhet, guld i
kvartsiter m.fl.;
vaskfyndigheter;
varphögar, sylta- och styckemalmshögar med
gods större än ca 3—5 mm;
slig- och avfallsanhopningar med gods mindre
än ca 3—5 mm;
i rörelse varande gods;
vid lastning och lossning av gods.
Ovanstående indelning är givetvis ej absolut och
provtagningsmetoden för en avdelning kan gripa
in i en annan eller täcka den.
Förutom dessa ovan angivna scheman, de 10
ändamålssynpunkterna och de 7
principavdelningarna, böra de faktorer, som lätt föranleda
vilseledande resultat och slutledning av
provtagningar, vara kända och uppmärksammas. De
väsentliga av dessa äro:
olämplig provtagningsmetod, ej avpassad efter
fyndighetens geologiska särdrag eller vid
mekaniskt behandlat gods, ej lämpad efter godsets
mängd, kornstorlek, fördelning, rörelse m.m.;
för stor eller felaktig extrapolation av
provtagningsresultaten. Det är ofta bäst att uppställa
analysresultaten och de provtagna ytorna, som
de representera, grafiskt. Är även geologin känd
och kartlagd i detalj, så mycket bättre. Ett sådant
förfarande ger god möjlighet att iaktta
oegentlig-heter och brister i provtagningen, vilket ofta de
matematiska siffrorna i och för sig icke medge;
otillräckligt antal prover (ju fler prover ju
bättre resultat måste anses gälla såväl
matematiskt som praktiskt);
otillräcklig volymetrisk omsorg vid provens
uttagande och otillräcklig hänsyn till olika
specifika vikter i materialet. Exempel: Man spränger
ut ett prov i ett tak. Härvid uppstå vissa med
taket parallella sprickor och tvärande sådana och
av det tunga godset faller gärna mer än av det
lättare. En annan sak är, att bristningen eller
berglossningen otvivelaktigt ofta är olika i
gråberg och i fyndigt. Vid stora prover kommer
härtill, att dessa ej äro verkliga ytprov, att
hopsamlingen, regelbundenheten i volymetreringen,
krossningen och fördelningen av godset äro svåra att
få goda och kontrollerbara. Dessutom bli de ofta
betydligt dyrare än som motsvarar dess värden
ur provtagningssynpunkt. Små spårprov eller,
mejselprov eller liknande äro däremot lättare att
kontrollera och uppsamla och fullt lika goda som
stora. Ett fel, som man måste ha klart för sig, är
vid all provtagning olika personers individuella
läggning;
kemiska analysfel. Dessa kunna särskilt
förekomma vid små halter och beträffande sådana
metaller där analysmetoder ännu icke utarbetats
för varje mineralogiskt samband eller metallisk
förening, vari metallen kan uppträda;
fel, som uppstå vid krossningen, uppdelningen
och behandlingen av godset. Exempel: Det kan
lätt ske att vid malm med nuggetsguld
blandningen och uppdelningen så att säga öka guldhalten.
Och vid molybden eller övriga mjuka kletande
mineral kan mineralet fastna på väggar vid
målningen osv. I detta sammanhang kan nämnas, att
diamantborrkärnorna vid Knabers
molybdengru-vor ej alltid visade haltkoncentrationerna på rätt
plats;
oklarhet med syftet för provtagningen.
Exempel på utförda provtagningar; planering för
undersökning av metallhalten i större slamförråd
Järnmalm med apatit på Alnön
Som av fig. 1 framgår skulle malmen inom ett
visst magnetiskt område undersökas. Medel för
en fullständig provtagning stodo ej till buds.
Malmen kunde ur provtagningssynpunkt betraktas
såsom en relativt hastigt avsvalnad magmatisk
differentiationsprodukt (utsöndringsprodukt) och
någon strykning eller stupning av fyndigheten
kunde icke ens med sannolikhet anges.
Emedan den magnetiska vertikalintensiteten var
regelbunden inom området för den starkaste
magnetiska linjen, uppdrogs genom detta en
centrallinje och provtagningsrännorna lades vinkelrätt
häremot. Analogislut om järn- och fosforhalten i
de icke provtagna ytorna gjordes med hjälp av
mineralsammansättningen i bergblottningarna
och områdets magnetiska jämnhet.
Gravar om ca 3 dm djup utsprängdes steg för
steg, och sedan det lösgjorda berget återlagts på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
