Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 50. 16 december 1944 - Den tyska folkbilen, av Folke E Sigholm - Hur flygande bomben är konstruerad, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 december 19 A A
1449
stötar i ratten. Ytterligare stötdämpning har
åstadkommits genom att placera en universalknut
mellan rattkolonnen och snäckaxeln.
På styraxelns nedre ände är en styrarm fäst,
som i sin bakåtriktade del ger fäste för de båda
sfäriska knutarna till styrstagen. De båda olika
långa styrstagen, som bilda en trubbig vinkel
med spetsen mot styrarmen, ersätta det gängse
parallellstaget.
Bromsar
Bilen är försedd med mekaniskt bromssystem.
Hand- och fotbroms verka, oberoende av
varandra, genom samma kabelsystem på alla fyra
hjulen. Kablarna löpa i böjliga hylsor genom
ramens centralrör. Bromsbackarna äro genom
länksystem fästade vid sköldarna och justerbara.
Bromstrummorna ha en diameter av 9" och äro
utvändigt försedda med förstärkningsribbor. En
skyddsring är fäst med klämmer i bromsköldens
ytterkant för att utestänga vatten och damm.
Hjul och däck
Hjulutrustningen är speciellt tillverkad för
militärt bruk. Fälgen har slät bana och är delad. Dess
inre halva är utformad ur hjultallriken och den
yttre, kransformade, är fäst med bultar mot den
inre. Däcken av aeroplantyp äro tillverkade av
syntetiskt gummi och ha omönstrade slitbanor.
De ha synbarligen monterats med tanke på
körning i sandområden och på lös mark.
Hur flygande bomben är konstruerad. Detaljerade
uppgifter ha nu publicerats om den tyska flygande bomben
V-1 (se Tekn. T. 1944 s. 915), vilken av engelska bedömare
anses vara en märklig och på sitt sätt fulländad teknisk
konstruktion med många utstuderade detaljer.
Den flygande bomben är säkerligen produkten av ett
mycket stort antal specialisters arbete. Konstruktionen har
drivits till stor enkelhet och är avsedd för verklig
massproduktion. Emellertid torde den knappast ha kunnat
tillverkas till lägre pris än omkring 40 000 kronor per styck,
om utvecklings- och fasta kostnader tas med i räkningen.
Bomben, fig. 1, har en längd överallt av 7,7 m, en
spännvidd av 5,4 m och en total vikt av något över 2 t.
Ryggraden i konstruktionen utgöres egendomligt nog av
bränsle-tanken, en stålcylinder med kupade gavlar och en rymd
av ca 600 1. Förutom sin egentliga uppgift skall tanken
uppta startpåkänningarna, vilka uppgå till omkring 10 g,
och även det lufttryck av omkring 10 at som behövs för
bränslets inmatning till reaktionsmotorn. Huvudvingbalken,
som går rätt igenom tanken, och lyftöglan, som också är
fästad vid den, utsätta tanken för ytterligare påkänningar.
Till tanken är dessutom stridskonen, som med sin
sprängladdning väger omkring 1 t, direkt fästad med fyra bultar.
Stridskonens främre del upptas av kompass och luftlogg.
Vingen, som är trädd på den rörformiga huvudbalken, har
symmetrisk sektion och är utbytbar från vänster till höger
sida. Den är hopsatt genom punktsvetsning av stålplåt på
en bärande stomme av spryglar och kantprofiler,
varigenom man har fått en mycket slät yta. Bakom vingens
framkant finns en skarp kniv för avskärning av
ballonglinor.
Till aktra delen av bränsletanken är svetsad en behållare,
innehållande två klotformiga tryckluftsbehållare med en
diameter av 55 cm och vägande ca 65 kg. Tryckluften är
avsedd som drivkraft för autopiloten, för att trycka upp
bränslet till motorn och för drift av styrmotorerna.
Lufttrycket är omkring 150 at, och behållarna kunna sannolikt
tåla upp till 250 at. De bestå av två pressade halvklot av
mjukt stål, vilka äro hopsvetsade. Därefter äro de
omlindade med pianotråd i tre eller fyra lager, varvid tråden
lindas längs storcirklar i omkring 40 mm breda
dubbelband, hopfästade med lödda klämmer.
Bombens akterdel, vilken uppbär styrverket och
reaktionsmotorn, är fästad vid bombens främre del med fyra
bultar. Den innehåller autopiloten samt höjd- och
distansorgan. Vidare innehåller denna del den elektriska
utrustningen och i omkring var tionde bomb en radiosändare för
kontroll av kurs och distans.
Fenan är svetsad i ett stycke med flygkroppen, och
stabilisatorn går i ett stycke tvärs igenom denna.
Styrmotorerna äro monterade utvändigt vid resp. roder.
Autopiloten består av tre luftdrivna gyroskop med
höjd-och distansinställningar. För att motverka gyroskopens
vandring användes den magnetiska kompassen i nosen.
Flyghöjden, upp till 3 000 m, inställes med en ratt; den
vanliga flyghöjden är 600 m. Som strömkälla användes ett
torrbatteri på 30 V.
Reaktionsmotorn är i sin främre del upphängd i två
punkter i ett gaffelliknande stativ; akteröver är den
en-punktsupphängd på fenan. De tre
upphängningspunkter-na ha gummidämpare.
Reaktionsmotorn, fig. 2, är av en ny och synnerligen
originell konstruktion. Dess enda arbetande delar äro små
bladfjäderventiler, monterade i ett galler på motorns
framsida. Ventilerna bestå av 126 dubbla rektangulära
blad av mycket tunt fjäderstål. De äro formade så att de
lätt trycka mot varandras innerkanter och bilda på så sätt
backventiler, vilka stänga gallret vid innertryck men öppna
vid yttertryck. De ersätta på så sätt den vanliga roterande
kompressorn. Tvärs över gallrets insida gå fyra
horisontella profiler, vilka ge venturiverkan, och för övrigt uppbär
det nio bränslemunstycken och tre startmunstycken.
Förutom ett vanligt tändstift, som användes för starten,
finnas inga andra delar i förbränningskammaren, som är gjord
i form av ett rör med en diameter av 60 cm och en längd
av omkring 3,5 m. Denna rörformiga del är enkelkrökt och
kan därför svetsas ihop av cylindriska plåtar.
Motorns verkningssätt baserar sig på att den genom
gallret inrusande luften vid bombens marschfart, omkring 600
km/h, tvingar luft genom ventilbladen in i
förbränningskammaren, där den blandas med bränslet och exploderar.
Av det därvid uppkomna trycket stängas ventilerna,
gasmassan tvingas ut genom röret och lämnar därvid den
framdrivande kraften. I förbränningskammaren bildas då
ett undertryck, vilket jämte det yttre övertrycket får
ventilerna att öppna sig och släppa in en ny laddning luft i
förbränningskammaren, varvid processen upprepas.
Förbränningsfrekvensen, vilken beror på
förbränningskammarens resonansfrekvens, är omkring 45 per sekund.
Reaktionsmotorn verkar alltså ungefär som en encylindrig
två-taktsmotor vid 2 700 r/m.
Motorn drives med vanlig motorsprit med ganska lågt
oktantal, vilket är en förklaring till dess mycket dåliga
termiska verkningsgrad. Effekten motsvarar ungefär
725 hk från en vanlig flygmotor, varvid
bränsleförbrukningen är omkring 30 1 i minuten, under vilken tid
bomben flyger 1 mil. Denna förbrukning är ungefär
densamma som hos ett fullastat Lancaster-bombplan med
6 000 hk motor.
Motorn är försedd med en sinnrik automatisk
bränsle-mängdsreglering. Ett enkelt pitotrör ökar bränsletillförseln
vid ökad hastighet, medan en aneroid strävar att minska
bränsleförbrukningen med ökad höjd. Skulle trycket inuti
förbränningskammaren nå farliga värden, kommer det
minskade trycket i bränslebehållaren att skära ner
bränsle-inmatningen och återställa normala förhållanden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>