- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
1471

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 51. 23 december 1944 - Akustisk planering, av Johan von Utfall och Björn Berntson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16 december 1944

1471

Helmholtzre sonator er utföras i praktiken
vanligen så, att avgränsade luftrum innanför
vägglivet förses med rörformiga öppningar.
Ljudvågen, som träffar en sådan öppning, sätter
luftpelaren i denna i svängning. Detta och
vidmakthållandet av svängningen innebär energiförlust
hos ljudvågen. Jämförelse kan göras med en
elektrisk svängningskrets; resonatorhalsen
betraktas då som "akustisk induktans", och
reso-natorvolymen som "akustisk kapacitet".
Emellertid är en absorbent av denna typ synnerligen
selektiv.

Resonatorns egenfrekvens f bestämmes av

där c s= ljudets hastighet i cm/s,
1i= rörets längd i cm,

v i= det avgränsade luftrummets volym i cm
A — rörets genomskärningsyta i cm2.

Med siffran 1 har man betecknat
absorptionskoefficienten, dvs. absorptionen per ytenhet för
ett öppet fönster, vilket innebär, att den på ytan
infallande ljudenergin teoretiskt försvinner från
rummet. Absorptionskoefficienten för
ljuddämp-ningsmaterial kallas vanligen oc. oc är mycket
beroende av frekvensen och är vid porösa materiel
störst vid höga frekvenser. Detta
frekvensberoende avtar emellertid med ökad tjocklek hos
materialet. Vid svängande material däremot är oc störst
vid låga frekvenser, se fig. 1. Dessa egenskaper
komplettera i viss mån varandra, något som skall
visa sig komma väl till pass vid akustisk beräkning
av lokaler. Vid utplacering av dämpmaterial gäller
även regeln om diffus ljudfördelning, varför
materialet bör placeras så likformigt som möjligt
över alla rummets begränsningsytor.

Efterklang

Två tomma lokaler av samma storlek och med
samma geometriska form skilja sig från varandra
akustiskt framför allt genom sin efterklangstid.

Fig. 1. Absorptionen som funktion av frekvensen hos 1.
poröst material (25 mm mineralull), 2. svängande platta (5

mm plywood framför ett dämpat luftrum på 50 mm).

Med efterklang menar man, att om man i ett
slutet rum framkallar en ton, vars ljudkälla
plötsligt upphör att ljuda, så försvinner inte tonen
omedelbart utan behöver för att förklinga en viss
tid. Denna tid för förklingandet uttryckes
siffermässigt genom efterklangstiden och definieras
som den tid, som åtgår för att ett i en lokal
plötsligt upphörande ljud skall sjunka 60 dB i styrka
(dvs. ljudintensiteten minskar till en miljondel
och ljudtrycket till en tusendel av
ursprungsvärdet) . Det är ungefär den tid, som åtgår för att en
stark ton, som plötsligt upphör, skall förklinga
till ohörbarhet. Efterklangen består av samtliga
ljudreflexioner från rummets begränsningsytor,
Efterklangens verkningar kunna vara av olika
art. Den har både sina för- och nackdelar.

Lyssnar man sålunda till musik i en lokal med
lämplig efterklang, så förklinga tonerna
behagligt, och de olika tonföljderna övergå mjukt i
varandra. Skulle det inte finnas någon efterklang
alls, skulle intrycket bli torrt och avhugget.
Genom reflexerna och den av dessa framkallade
efterklangen uppnår musikutövaren lämplig
ljudstyrka utan att nämnvärt anstränga sig. Ute i det
fria, där ingen hjälp av reflexer erhålles, måste
man bjuda till mera för att göra sig hörd.

Men efterklangen kan också ha sina nackdelar.
Den ena tonföljden kan övergå i den andra för
starkt, man förlorar klarheten och det "grötar"
ihop sig. I en kyrka exempelvis, där ofta lång
efterklangstid föreligger, måste talets hastighet
anpassas till efterklangen, annars skulle orden flyta ihop.

I en lokal, som inte planlagts akustiskt, visar
det sig oftast, att efterklangen har ytterst olika
längd vid bastoner och diskanttoner. I ett tomt
fyrkantigt betongrum exempelvis förklinga de lägre
frekvenserna mycket långsammare än de högre,
varför rummet får en dov och "bumlig"
klangkaraktär. En sådan "källarakustik" är ofta
tröttsam. I lokaler med kraftigt buller bör man
eftersträva ett maximum av absorption för att
förhindra uppkomsten av reflexer, som annars
ytterligare skulle öka obehaget av bullret

Fig. 2. Lämplig efterklangstid vid 1 000 pls som funktion

av rumsvolymen; de övre värdena gälla för lokaler avsedda

för musik, de undre för lokaler avsedda för tal.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/1483.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free