Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 51. 23 december 1944 - Akustisk planering, av Johan von Utfall och Björn Berntson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1474
■ TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 6. Efterklangsförlopp, upptaget med Neumanns
dämp-ningsskrivare i området 150—300 pls (ljudkälla: löst skott
från gevär).
instrument. Genom observationer när skott
av-skjutes i lokalen kan man nu genom olika
inställningar av oktavfiltret successivt uppta diagram
över ljudtrycket inom olika oktaver av
frekvensområdet. Mätinstrumentet är en skrivande
logaritmisk voltmeter med konstant pappershastighet.
Då ljudintensitet och ljudtäthet ändra sig med
kvadraten på ljudtrycket och då, som tidigare
visats, ljudtätheten avtar exponentiellt med tiden,
kommer denna logaritmiskt graderade voltmeter
att på papperet rita en rät linje. Då horisontala
axeln på pappersremsan anger tiden och den
vertikala ljudtrycket (se fig. 6) erhålles genom
extra-polering efterklangstiden.
Fig. 7 visar den uppmätta efterklangstidskurvan
för Stenhammarsalen i Göteborgs konserthus.
Kurvan visar för en lokal av denna
storleksordning en synnerligen lämplig efterklangstid inom
hela frekvensområdet. Höjningen av
efterklangstiden under 500 p/s är något, som brukar
eftersträvas för lokaler avsedda för musik.
I lokaler med goda akustiska egenskaper erhålles
tillfredsställande överensstämmelse mellan
mätningar utförda på olika platser i lokalen.
Följande två exempel visa det motsatta
förhållandet, där på grund av rummets mindre
tillfredsställande form stora olikheter uppstå vid olika
placering av mätmikrofonen. I dessa båda fall
föreligga konkava takytor, som åstadkomma en
ojämn ljudfördelning. Fig. 8 visar
efterklangs-kurvan för B-hallen i Tennisstadion i Stockholm.
Efterklangstiden är oproportionerligt lång och
har sitt maximum vid omkring 400 p/s. Hallen
har välvt tak, vars krökningscentra ligga
ungefär i golvets plan. Kurva b illustrerar den
åtskilligt längre efterklangstid som erhålles då mätning
utföres utefter salens mittaxel. På grund av de
odämpade ytorna, av vilka det krökta taket utgör
en stor del, erhålles upprepad och koncentrerad
reflexion mellan golv och tak, vilket förhållande
lokalt förlänger efterklangstiden. Om en sådan
lokal skulle användas som filmateljé blev man
tvungen att eliminera de skadliga verkningarna
av takets form och att med absorptionsmaterial
nedsätta efterklangstidens längd från 3 s till högst
1,5 s. Man eftersträvar samtidigt en rak
efter-klangskurva. Fig. 9 visar efterklangstiden i
kapprummet utanför lilla salen i Konserthuset i Stock-
Fig. 8. Efterklangskurva för B-hallen i Stockholms
tennisstadion. a. normal mätning, b. mätning i zon där reflexerna
koncentreras.
Fig. 7. Efterklangskurva från Stenhammarsalen i Göteborgs
konserthus.
Fig. 9. Efterklangskurva för Lilla Salens kapprum i
Stockholms konserthus.
Fig. 10. Efterklangskurvor för en lokal av omkring 600 m3.
a. före, b. efter akustisk behandling av lokalen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
