Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 51. 23 december 1944 - Fotogrammetri, av Gunnar Larsson - Haandbog for Formænd ved Jord- og Betonarbejde o.a., av R S - Veje og Gader, av Richard Smedberg - Geotekniske problemer, av Anders Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 december 19M
1489
första kapitel kan även erhållas som särtryck från
förlaget.
Efter denna grundläggande inledning behandlar förf.
fotogrammetrins geometriska förutsättningar. Den
foto-grammetriska bildens geometriska egenskaper analyseras
och de för fotogrammetrin grundläggande matematiska
formlerna härledas. Förf. övergår sedan till en redogörelse
för den fotogrammetriska kameran, och dess olika
beståndsdelar såsom objektiv- och slutaretyper beskrivas. Alltefter
det ändamål, vartill kamerorna skola användas, behandlas
först kameror för teri;ester fotogrammetri, fototeodoliter
samt dessas användning. Stort utrymme har ägnats
beskrivning av kameror för flygfotogrammetriskt ändamål, deras
principiella konstruktion samt användningssätt. Ett
rikhaltigt bildmaterial kompletterar framställningen.
Efter denna redogörelse för de instrument och de
metoder, som kunna komma till användning vid
framställning av den fotografiska bilden, övergår förf. till att
beskriva de restitutionsinstrument och restitutionsmetoder,
som användas för att förvandla bilden till en skalriktig
sådan. Olika karteringsinstrument och i synnerhet de
moderna dubbelprojektionsinstrumentens teori och praktiska
utformning ha givits ett i förhållande till deras betydelse
lämpligt utrymme.
Bokens typografiska utstyrsel är tilltalande och de flesta
illustrationerna utmärkta. De bilagda anaglyfbilderna visa
på ett förträffligt sätt en av stereofotogrammetrins
arbetsmetoder och dess möjligheter till kartframställning.
Gunnar Larsson
Haandbog for Formænd ved Jord- og Betonarbejde
o.a., av P M Bülow, 7:e uppl., Teknologisk Instituts
För-lag, Köpenhamn 1944. 294 s., 130 fig. 5,75 dkr.
Denna handbok utgår i den ena upplagan efter den andra
i tusentals exemplar, varför den även kan rekommenderas
svenska arbetsledare på mellan- och lågstadierna i
avvaktan på någon inhemsk motsvarighet.
Det första avsnittet skildrar mätningsarbeten av skilda
slag, det andra betong- och järnbetongkonstruktioner samt
det tredje mått och vikt, formler och arbetsledning. Den
behändiga hjälpredan avslutas med timlönstabeller. R S
dk 625.7/.8
Veje og Gader, av Aage Rudolph Christensen, 2:a
uppl., G E C Gad, Köpenhamn 1943. 449 s., 278 fig. 50 dkr.
Detta förnämliga arbete utgör femte bandet i en stort
upplagd serie föreläsningar i väg- och järnvägsbyggnad vid
Danmarks Tekniska Högskola. Förf. (f. 1879), vilken är
professor i vägbyggnad, börjar med en mycket kortfattad
historik för att omedelbart övergå till vägars- och gators
tvärprofil.
Nästa avsnitt gälla trafikräkning samt vägars och gators
förmåga att förmedla samfärdseln. Andra kapitel handla
oin körbanans form, kurvor, längdprofil och beläggnings
bärighet m.m.
En tredjedel av volymen ägnas beläggningar, börjande
med nomenklatur och följd av detaljredogörelser för varje
slag av beläggning för olika farbanor, deras anbringande
och drifterfarenheter.
Återstoden är lika mångsidigt upplagd och omfattar bl.a.
frostens inverkan, vinterväghållning, belysning, trafik,
korsning med järnväg, spårvägsspår, tunnlar, flygplatser och
organisation.
Framställningen är mycket saklig och överskådlig samt
såväl i som efter avsnitten försedd med omfattande
källförteckningar, sammanlagt bortåt 400. Av dessa komma
helt naturligt 58 % på Danmark, 35 % ungefär lika
fördelade på Sverige, Norge och Tyskland samt en
obetydlighet (7 %) på Frankrike, England, Förenta Staterna,
Italien och Schweiz. Richard Smedberg
dk 624.131 : 624.131.22
Geotekniske problemer, av Sv. Skaven Haug m.fl., Oslo
1943. 39 s., 61 fig.
Under rubriken ovan har samlats ett antal särtryck av
delvis mycket färska uppsatser och redogörelser för norska
forskningsresultat från det lergeotekniska området.
Huvuddelen av dessa har som författare chefen för De Norske
Statsbaners geotekniska kontor, avdelningsingenjör Skaven
Haug.
I den första av uppsatserna, "Skjærfastighetsforsøk med
leire" (Medd. Norges Statsbaner 1931, h. 6) redogör Haug
för en del relativt tidiga försök att bestämma olika norska
lerors skärhållfasthet och speciellt dennas förhållande till
de av Statens Järnvägars geotekniska kommission angivna
relativa hållfasthetstalen Hz och Hu Inledningsvis berör
förf. olika uppfattningar om orsakerna till lerans
kohesio-nära egenskaper och framhåller, att man numera har
den åsikten, att lerans smådelar ha skiktgitterstruktur,
karakteriserad av att positiva och negativa joner äro
ordnade i parallella lager, som ha förmågan att mellan sig
binda vattenmolekyler. Vid omrörning av en orörd lera
förstöres i viss mån denna strukturbyggnad, och detta
orsakar den kända minskningen av kohesionen hos rörd
lera i förhållande till orörd. Haug redogör därefter för
de ca 250 skärhållfasthetsprov, som han utfört i en av
honom själv konstruerad apparat på 40 mm provcylindrar
av orörd lera med //3-tal mellan 50 och 1 000. Sambandet
mellan relativ hållfasthet och skjuvhållfasthet för de olika
proven visar sig rätt väl kunna framställas i form av
en kurva, som inom området för de vanligaste
lerhåll-fastheterna t.o.m. kan approximeras som en rät linje.
Detta diagram ger alltså en bekväm metod att direkt ur
ett konprov kunna bestämma en leras kohesion. De
föreliggande proven omfatta uteslutande orörda leror, men
det finns goda skäl att anta, att sambandet även kan
till-lämpas på omrörda lerors hållfasthet.
I sin följande uppsats, "Svevende trepelers bcereevne i
leire" (Medd. Norges Statsbaner 1940, h. 2) redogör Haug
för en teoretiskt och försöksmässigt grundad metod att
bestämma bärigheten hos en kohesionspåle. Att
förutberäkna en dylik påles bärförmåga hör till de svårare
geotekniska uppgifterna. De för friktionspålar härledda
pål-formlerna, som äro baserade på nedslagningsarbetet, äro
i allmänhet ej alls tillämpbara på pålar i lera. Detta beror
på att vid nedslagningen blir leran närmast runt om
pålen omrörd och minskar i kohesion (Z/i-värdet uppnås).
Pålen går sålunda lätt att slå ner. Det är emellertid en
känd sak, att omrörd lera, som lämnas i fred, snabbt
återvinner en del av sin ursprungliga hållfasthet. Förf.
Relaterar i detta sammanhang en del egna försök över
denna konsolidering, som visar, att
hållfasthetsåtervinningen till en början går mycket snabbt, men efter ca 30
dygn nästan uppnått mättningsvärde!, och att detta
mättningsvärde Ht för olika leror med ganska god
noggrannhet kan beräknas ur //i-värdet enligt formeln
Ht c= 3,2 H1 + 6
En nedslagen kohesionspåle suger sig alltså på grund av
denna konsolidering ganska snabbt fast i leran, och man
bör, för att få en riktig uppfattning av en dylik påles
bärförmåga ur en provbelastning, icke belasta förrän ca
30 dygn efter slagningen.
Det ovan angivna sambandet har av förf. utnyttjats för
uppställandet av en formel för kohesionspålars
bärförmåga, beräknad ur den omgivande lerans relativa
hållfasthetstal. Bärförmågan Q för en påle kan skrivas
Q— k’ o
där den kring omkretsen o verkande kohesionen k
bestämmes dels av kohesionen inom det tunna konsoliderade
lerskiktet runt pelaren och dels kohesionen i den orörda
leran utanför. Enligt den tidigare relaterade
skärhåll-fasthetsundersökningen kan förf. approximativt sätta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
