Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 30 december 1944 - Patenterbarhetskriterier, av Halvar Khennet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 december 19H
1505
Patenterbarhetskriterier
Bvråchel Halvar Khennet, LSTF, Stockholm
Ett patent innebär alltid en konfiskering av
allmän egendom och bör därför icke få vidare
omfattning än som betingas av det tillskott i teknik,
patentet innehåller. Å andra sidan böra gränserna
för det "konfiskerade" vara klara och bestämda,
så att allmänheten kan skaffa sig visshet om vad
det är för en "egendom", som den berövats.
Uppgiften att ånge arten och omfattningen av det
ut-övningsförbud, patentet innebär, tillkommer
patentanspråken.
Patentanspråken ha två uppgifter: de skola
under en patentansöknings behandling inför
patentmyndigheten ge till känna, vad den
patentsökande önskar skydda genom patentet, för att
möjliggöra för ämbetsverket att pröva det berättigade i
ansökningen; vidare skola de efter det patentet
blivit beviljat möjliggöra för allmänhet och
domstolar att erhålla en bestämd uppfattning om
patentets innebörd och omfattning. Härav följer att
patentanspråken skola vara så tydligt
formulerade som språkets uttrycksmöjligheter medge, och
de böra vara det enda och bindande uttrycket för
det skydd, som patentet avser att ge.
Inom patentdoktrinen finnes en åsiktsriktning,
för vilken patentanspråken icke ha denna
bestämda avgränsande och preciserande uppgift,
utan mera äro att betrakta såsom försök att i ord
ge uttryck åt en uppfinnings innebörd. De, som
omfatta denna åsikt, anse alltså att åtminstone
under vissa omständigheter ett patent kan
tillerkännas ett annat och t.o.m. större skyddsomfång
än vad patentanspråken ånge.
Diskussionen om dessa spörsmål har varit livlig
även i vårt land. Åtminstone tillsvidare torde man
kunna betrakta den som avgjord genom det
uttalande, som i samband med avlåtande av
propositionen till ny patentlag år 1944 gjordes av
justitieministern: "Något patentskydd, som går utöver
patentanspråkens ram, synes icke kunna
meddelas." Vi kunna därför i det följande förutsätta, att
granskningen måste ske på grundval av de
patentanspråk, som föreligga.
I patentförordningen § 4 stadgas efter de 1944
vidtagna ändringarna, att "beskrivningen skall
avslutas med patentanspråk, innehållande
bestämd uppgift om vad som kännetecknar
uppfinningen och sökes skyddat genom patentet". Den
Sammandrag av föredrag i Svenska Teknologföreningens kurs
i patenträtt den 21 september 1944.
DK 347.771.012
granskande ledamoten har alltså att hålla sig till
den framställning av uppfinningens innebörd och
omfattning, som ges i patentanspråken. Hans
uppgift är att undersöka, huruvida ett patentskydd
med sådan innebörd kan beviljas. Naturligtvis
skulle det vara i hög grad önskvärt, om det funnes
någon enkel och för alla fall användbar schablon
eller mall, som kunde appliceras på de framlagda
patentanspråken och genom vilken man kunde
avgöra, om den patentsökta uppfinningen
uppfyllde fordringarna på patenterbarhet eller ej.
Detta är dock icke möjligt, beroende på att i
varje uppfinning ingår ett subjektivt element,
vilket icke tillåter en schablonmässig behandling.
I varje granskning är det därför fråga ej endast
om ett kvantitativt utan också om ett kvalitativt
problem. Detta subjektiva kvalitetsproblem, som
är identiskt med frågan om "uppfinningshöjden",
kan icke lösas annat än genom en komplicerad
omdömesakt.
Det är emellertid felaktigt att tro, att varje
patentansökning måste behandlas fullständigt
individuellt, att inga allmängiltiga regler för
bedömningen kunna eller böra uppställas och att
ställningstagandet till patenterbarhetsproblemet måste
ske fullständigt obundet "från fall till fall". I
själva verket har man kommit ganska långt i
fråga om erkännandet av vissa normer för
patenterbarhet. Det är sålunda allmänt brukligt inom
patentlitteraturen att för patenterbarhet kräva det
samtidiga uppfyllandet av tre kriterier: för att en
uppfinning skall vara patenterbar skall den på
en gång innebära en nyhet, medföra en teknisk
effekt och uppvisa uppfinningshöjd.
Nyhet
Nyheten måste betecknas såsom det
grundläggande och viktigaste paténterbarhetskriteriet. Med
njhet förstås avvikelsen mellan det varpå
patent sökes och det förut kända. Att bevilja ett
patent för något, som icke på något sätt skiljer sig
från det, som är förut känt, kan enligt nu
gällande uppfattning icke komma i fråga. Därför
måste granskningen av en patentansökning i
avseende på dess patenterbarhet i första hand gå ut
på att undersöka om, och i så fall i vad mån, det
patentsökta uppvisar någon skillnad från sådant,
soin är förut känt.
Nyhetsprövningen bör fattas rent objektivt. Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
