Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 30 december 1944 - Patents rättsverkan, av Åke von Zweigbergk - Industriförbundets syn på statsanställdas rätt till uppfinningar, av r - USA:s utnyttjande av axelmakternas patent, av B R
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1514
■ TEKNISK TIDSKRIFT
fulla rättsverkan i fråga om rätt att påtala
intrång bör den registreras hos Patentverket (§ 12).
Men sådan registrering fordras ej för överlåtelsens
civilrättsliga giltighet.
Vanligt är att patent exploateras på det sättet att
patenthavaren ej överlåter hela patenträtten men
åt andra upplåter licens att i visst avseende
utnyttja uppfinningen. Man skiljer på
uteslutande-licens och enkel licens. I den svenska
patentförordningen finnas icke några bestämmelser om
sådan frivillig licens. Licenstagares rättsställning är
i flera avseenden oviss. Det har sålunda ansetts
tveksamt i vad mån licenstagaren bevarar sin rätt
vid överlåtelse av patentet. Vidare har det ansetts
att ej ens innehavare av uteslutandelicens äger
väcka intrångstalan. Under förarbetena till 1944
års ändringar i patentlagstiftningen framhölls att
licenstagaren visserligen torde kunna inträda som
biintervenient på patenthavarens sida i en
rättegång där den senare väckt intrångstalan men att
härav icke följer att licenstagaren äger för egen
del framställa ersättningsanspråk. Under
förarbetena har emellertid understrukits att den
omständigheten att endast patenthavaren får väcka
intrångstalan, icke torde befria från
ersättningsskyldighet för intrång som närmast inkräktar
på den rätt licenstagare förvärvat av
patenthavaren. Patenthavaren skall sålunda kunna utkräva
ersättning för hela skadan, och det blir sedan
en särskild sak hur ersättningen skall fördelas
mellan honom och licenstagare.
DK 347.771.023
Industriförbundets syn på statsanställdas rätt till
uppfinningar. Inom den enskilda företagsamheten har
frågan om rätten till uppfinningar i stor utsträckning
reglerats genom föreskrifter i tjänstereglementen och genom
individuella anställningsavtal. Det förefaller som om detta
system med fördel skulle kunna tillämpas i ännu större
utsträckning än hittills. Möjligen skulle vissa
grundläggande bestämmelser kunna centralt utarbetas. Hur en
lagstiftning på området än utformas, behöver den säkerligen
ofta kompletteras med avtalsbestämmelser.
Mellan representanter för de nordiska länderna har
preliminär enighet uppnåtts om bestämmelser rörande rätten
till uppfinningar som ha gjorts av arbetstagare i allmän
eller enskild tjänst. Under sådana förhållanden borde
svensk lagstiftning i ämnet kunna anstå, tills det nordiska
samarbetet åter kan tas upp.
Enligt Industriförbundets mening är det emellertid vissa
omständigheter som i detta sammanhang måste tillmätas
särskild betydelse. De statliga verk och inrättningar som
beröras av den föreslagna lagstiftningen kunna knappast
syssla med att exploatera uppfinningarna. Detta är
däremot en synnerligen betydelsefull angelägenhet för de
enskilda industriföretagen. För staten är det väsentliga att
kunna utnyttja en gjord upfinning inom sin egen
verksamhet. Härtill kommer att staten har vida mindre
möjligheter än industrin att belöna och uppmuntra en
anställd som har gjort en för arbetsgivaren värdefull
uppfinning. Det är enligt förbundets uppfattning framför allt
nu åberopade förhållanden som utgöra de bärande motiven
för att den anställdes rätt till av honom gjorda
uppfinningar på viktiga punkter bör regleras på olika sätt i
statlig och i enskild verksamhet.
Enligt förslaget skall även Norrbottens Järnverk AB och
Svenska Skifferolje AB tillämpa lagens bestämmelser. En-
ligt förbundets mening böra dessa två företag liksom de
statliga monopolbolagen undantas från lagförslaget.
I § 3 i förslaget medges staten rätt att "helt eller delvis"
inträda såsom uppfinnarens rättsinnehavare. Förbundet
anser att det i denna paragraf uttryckligen bör föreskrivas
att staten icke mot uppfinnarens bestridande kan
förvärva rätten till uppfinning i annan mån än som
erfordras för att staten skall i egen verksamhet kunna
utöva uppfinningen.
Förslagets § 4 stadgar rätt för staten att under vissa
förutsättningar överta även en uppfinning som en
förutvarande anställd gör inom viss tid efter anställningens
upphörande. Ett sådant stadgande torde ofta vara
synnerligen befogat. Inom den enskilda industrin torde man
emellertid i regel icke gå så långt som förslaget gör i
denna del. Industriförbundet intar också en mera liberal
ståndpunkt mot den anställde. Med hänsyn till
uppfinnaren och den nye arbetsgivarens befogade intresse synes
det vara riktigare att icke ge en generell regel på denna
punkt för samtliga anställda utan att i stället tillgodose
statens intressen genom individuella anställningsavtal i
förekommande fall. Vid en avtalsmässig reglering av
rätten till hithörande uppfinningar synes den föreslagna
tidsfristen av tre år skäligen böra förkortas till två år.
Det synes vidare icke vara till fyllest att uppfinningen är
resultatet av arbete som uppfinnaren "helt eller delvis" har
utfört i tjänsten, utan det bör krävas att detta arbete
åtminstone huvudsakligen har utförts i tjänsten.
Bestämmelserna i § 4 skola enligt förslaget icke gälla
där arbetet i statens tjänst har innefattat fullgörandet av
en allmän medborgerlig skyldighet eller utförts på grund
av anställning i Arméns, Marinens eller Flygvapnets reserv.
Ett sådant undantag, som kommer att verka till förmån
icke blott för uppfinnaren själv utan även för den nye
arbetsgivaren, är obetingat befogat. Enligt förslagets § 9
skall emellertid den som fullgör en statstjänst av visst
angivet slag vara pliktig att till staten avstå sina
uppfinningar, oaktat han enligt avtal med enskild arbetsgivare
före inträdet i statstjänst har tillförsäkrat denne rätten
till de uppfinningar som han gör. Denna bestämmelse
måste ur den enskilde arbetsgivarens synpunkt te sig
synnerligen obillig Statens intressen torde skäligen tillgodoses
genom de möjligheter som erbjudas enligt lagen av den
30 juni 1942 med särskilda bestämmelser om uppfinningar
av betydelse för rikets försvar eller för folkförsörjningen
m.m. Industriförbundet får därför påyrka att bestämmelsen
i § 9 icke måtte tas in i en blivande lag.
I förslagets § 8 föreskrives att vad som stadgas om
uppfinning skall i tillämpliga delar gälla förfarande eller
anordning av teknisk natur som ej är att hänföra till
uppfinningen. Som motivering för denna bestämmelse har
bl.a. anförts att i lagförslaget icke kunnat lämnas någon
definition av begreppet "uppfinning". Industriförbundet
hyser uppfattningen att "förfaranden och anordningar av
teknisk natur" enligt gällande rätt måste anses vara
arbetsgivarens egendom, då annat icke överenskommits eller
framgår av omständigheterna. Det tekniska arbetet skulle
eljest tillerkännas en högre valör än annat tankearbete,
vilket icke kan vara rimligt. r
USA:s utnyttjande av axelmakternas patent. Bland den
fiendeländerna tillhöriga egendom, som under kriget
beslagtagits i USA, ingå även patenten. Man har nedlagt ett
omfattande arbete på att gå igenom de 45 000 patent, som
på detta sätt övergått i amerikansk ägo; inan har granskat
deras värde samt utvalt och klassificerat dem, som ansetts
mest lovande. Urvalet har samlats i kataloger, som
tillställts industrierna.
Patent, som icke utnyttjades enbart av amerikanska
firmor eller medborgare, när regeringen annekterade
rättigheterna, bli omedelbart tillgängliga för alla som äro
intresserade. Patenten bli fria från royalty och få tillämpas mot
erläggande av endast en obetydlig engångsavgift (Electr.
Engng 1944 h. 5). BR
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
