Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 30 december 1944 - Inskränkningar i patenträtten, av Åke Holmbäck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 december 19U
151 &
Inskränkningar i patenträtten
o
Professor Ake Holmbäck, Uppsala
Den monopolrätt, ett patent ger, bryter
patent-förordningen genom tre olika bestämmelser:
genom § 15, § 16 första stycket och § 17. I det
följande behandlar jag dessa tre lagrum i omvänd
ordning och börjar alltså med § 17. Jag hänför
mig till patentförordningen i dess lydelse genom
lagen den 22 juni 1944, alltså så, som den
kommer att gälla efter den 1 januari 1945.
Expropriering
Paragraf 17 hade sin nuvarande ordalydelse
redan i patentförordningen sådan den utfärdades
1884. Paragrafen säger:
"Därest Konungen prövar nödigt, att patenterad
uppfinning skall upplåtas till allmänhetens fria
begagnande eller utövas för statens räkning,
ut-göre patentet ej hinder däremot; dock vare
pa-tenthavaren berättigad till full ersättning. Kan ej
överenskommelse träffas om ersättningens
belopp, varde detta bestämt av särskild nämnd,
tillsatt inför domstol i den ordning gällande
förordning om jords eller lägenhets avstående för
allmänt behov föreskriver."
Paragrafen är tydligen en bestämmelse, som ger
samhället skydd mot monopolrätten. Staten
behöver en sådan bestämmelse för att i vissa
situationer själv kunna få rätt att utöva en patenterad
uppfinning eller också för att kunna upplåta en
sådan till allmänhetens fria begagnande. Denna
skyddsbestämmelse har staten kanske svårt att
avvara i princip, men den har icke i praktiken
spelat någon större roll. För min del har jag icke
kännedom om något fall, då den använts i Sverige.
För närvarande gäller, som alla känna till, en lag
av den 30 juni 1942 med särskilda bestämmelser
om uppfinningar av betydelse för rikets försvar
eller folkförsörjningen m.m. Enligt § 12 i denna
lag kan Konungen förordna att en uppfinning,
som är av särskild betydelse för rikets försvar
eller folkförsörjningen i riket, skall kunna
utnyttjas för statens räkning, eller av annan, som
Konungen bestämmer, eller ställas till
allmänhetens fria förfogande. I fråga om uppfinning, som
har särskild betydelse för rikets försvar, kan
Konungen förordna att all rätt skall avstås till sta-
Bearbetning av föredrag i Svenska Teknologföreningens kurs
i patenträtt den 22 september 1944.
DK 347.771’
ten. Expropriation av rätt till patent har alltså
även införts i den speciella lagstiftning, som
införts i Sverige med giltighet för de nuvarande
krigsförhållandena. Därigenom har § 17 i 1884
års lag skjutits åt sidan. Jag tror för min del att
detta är alldeles riktigt, bl.a. därför att vid den
expropriation, varom talas i § 17 i
patentförordningen, den ersättning, som skall tillkomma
pa-tenthavaren, då hans patent tas ifrån honom eller
inskränkes, bestämmes av en
expropriations-nämnd av vanlig typ.
En expropriationsnämnd är som bekant
sammansatt av fem ledamöter: en ordförande, som
är densamme för alla expropriationsnämnder i
länet, två ledamöter, tillsatta av domstol, och två
ledamöter, tillsatta en av vardera parten. De fyra
ledamöterna väljas emellertid icke fritt utan
bland personer, som förekomma på en för länet
i dess helhet uppställd lista. Denna lista upptar
personer, som kunna bedöma värdet av fast
egendom. I regel skall hälften av dem, som stå på
listan, vara ägare av jordbruksfastighet. Det
är naturligtvis olämpligt att frågan om
ersättning för ett exproprierat patent skall avgöras
av personer, vilkas kvalifikation framför allt
är att de förstå sig på jordbruk. Enligt den nya
lagen av 1942 skall däremot ersättningen
bestämmas av Stockholms Rådhusrätt, och denna skall
då ha den sammansättning, som stadgas i § 23
patentförordningen. Detta betyder att efter den
1 januari 1945 ersättningen skall bestämmas av
tre jurister och tre i tekniska förhållanden
kunniga personer. Givetvis har en sådan korporation
helt andra och bättre förutsättningar för att
bedöma frågan om ersättningens storlek än enbart
jordbrukskunniga personer. En annan fördel
med reglerna i 1942 års lag är att det finnes
rätt att överklaga domstolens beslut om
ersättningens bestämmande. Därigenom vinner man en
helt annan rättssäkerhet än då ersättningen
bestämmes genom expropriationsnämnd. Denna
fattar nämligen sitt beslut i första och sista instans.
Föranvändarrätt
Paragraf 16 första stycket patentförordningen
har också oförändrad lydelse sedan år 1884.
Lagrummet föreskriver:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
