Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 30 december 1944 - Patenthandlingar, av Rudolf Gertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 december 19 AU
1519
Patenthandlingar
Byråchef Rudolf Gertz, LSTF, Stockholm
Hur patentansökningshandlingarna skola
varabeskaffade anges i Patentförordningen § 4 jämte § 1
—3 i kungörelse om beskaffenheten av handlingar
etc. Dessa paragrafer finnas upptagna i
Patentverkets utdrag ur Patentförcrdningen m.m., som
erhålles gratis efter rekvisition från Patentverket.
Patentanspråken äro de viktigaste delarna av
ansökningshandlingarna, men även beskrivningen
och ritningarna böra vara väl och fullständigt
utarbetade, särskilt med hänsyn till att sökandena i
de flesta fall måste inskränka sina anspråk på
grund av "nyhetshänvisningar"; det är då viktigt
att ha något att falla tillbaka på.
Patent beviljades i England ursprungligen på
grundval av en benämning på en uppfinning. I
den mån industrin utvecklades befanns
emellertid detta vara för obestämt, och man begärde
tydliga gränser för uppfinningen. Därför tillkom
bestämmelse om att mera detaljerad beskrivning
skulle införas. Beskrivningen behövde emellertid
icke inlämnas förrän efter nio månader utan risk
för att någon annan skulle få företräde. I
praxis blev faktiskt sålunda fortfarande patent
giltigt enbart på grundval av en benämning.
Emellertid uppstodo vid flera tillfällen på detta
sätt kollisioner mellan olika sökande, vilket
föranledde upprepade tvister vid domstol. De
svårigheter, som voro förknippade med denna praxis,
framtvingade då en så att säga utförligare
benämning, som innebar en förkortad beskrivning,
officiellt kallad Provisional Specification. Detta
skedde år 1852. Denna praxis gäller fortfarande,
ehuru den icke är obligatorisk, i det att den
fullständiga beskrivningen — Complete Specification
— som normalt skall inlämnas inom nio till tio
månader, kan inges samtidigt med den
ursprungliga ansökningen.
USA blev år 1836 det land, som började
nyhets-granska. Detta föranledde en rask utveckling i
formellt hänseende. Beskrivning och ritningar
måste inges samtidigt med ansökningen, men
uppfinnaren kunde utan risk experimentera en
ganska lång tid före ansökningens ingivande.
Patentanspråken utgjorde ursprungligen huvudsakligen
ett angivande av vilka delar av beskrivning och
ritningar det var, som utgjorde patentföremål. De
inneburo sålunda en slags negativ upplysning.
Sammandrag av föredrag i Svenska Teknologföreningens kurs
i patenträtt den 22 september 1944.
DK 347.771.028
Detta befanns olämpligt, och särskilt under
ledning av USA:s högsta domstol utarbetades nu en
praxis med positivt formulerade patentanspråk,
som i och för sig utan direkt hänvisning till
beskrivning och ritningar i en logisk definition
angåvo det, som söktes skyddat genom patentet.
Denna praxis, som sedan i princip har slagit
igenom i alla nyhetsgranskande länder och för
övrigt även i ett stort antal av de övriga länderna,
innebär att vid uppgifter om en händelse eller ett
konstruktionsförlopp alla data omnämnas i
obestämd form första gången de omtalas, så att det
hela får formen av en berättelse.
Det finnes olika typer av patentanspråk. Man
brukar tala om problemanspråk,
funktionsanspråk och beskaffenhetsanspråk samt om
blandningsformer mellan de olika typerna.
Problemanspråken äro vanligen
funktionsanspråk med svävande och allmänt hållen
formulering.
Till funktionsanspråken kan t.ex. räknas:
pennskaft, kännetecknat därav, att stålpennan säkert
fasthålles i pennskaftets urborrning men lätt kan
tas ur denna.
I blandningstyperna kan funktionen dominera,
t.ex.: pennskaft, kännetecknat därav, att
stålpennan fasthålles i en urborrning i pennskaftets ände
genom en U-formad fjäder; eller också
dominerar beskaffenheten, t.ex.: pennskaft,
kännetecknat därav, att i en urborrning i pennskaftets ände
är anbragt en U-formad fjäder, genom vilken
stålpennan hålles tryckt mot urborrningens vägg.
Ett beskaffenhetsanspråk är t.ex.: pennskaft
försett med en i en urborrning i skaftänden insatt
U-formad fjäder, vars skänklar anligga mot
ur-borrningens sidor.
Av dessa formuleringar äro de två sistnämnda
de lämpligaste, och den förra av dem ger i regel
de tydligaste patentanspråken. Man änger härvid
för varje kombinationsdel först, huru den är
beskaffad och anbragt, och sedan, huru den verkar*.
* Det kan tyckas innebära ett byråkratiskt pedanteri att
föredra den senare blandningstypen framför den första. Båda
äro ju i grund och botten lika tydliga. En orsak bland andra
är den att vid patentprocesser och i synnerhet vid hot om
sådana patenthavaren vid den förra typen gärna brukar
vilja skjuta den formellt mera i bakgrunden stående
beskaffenheten alldeles åt sidan och påstår sig ha patent på
alla anordningar med den funktion som anges i
patentanspråket. I regel är det emellertid beskaffenhetsdelen av
patentanspråket som har varit avgörande för g.tt patent §,11 s
kunnat beviljas,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
