Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 30 december 1944 - Tolkning av patentanspråk, av Rudolf Gertz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23 december 19M
1523
bättring, men han får ej utan tillstånd utöva
den på den andres patenterade uppfinning. Hans
patent blir alltså beroende av den andres. De båda
patenten binda varandra ömsesidigt (helt eller
delvis). Skyddet torde även omfatta förut
obekanta ekvivalenter, även sådana som
patenthavaren själv ej känner till. Om en annan person
frambringar (uppfinner) en sådan ekvivalent, kan
han kanske få patent på den, men han får ej
utan vidare utöva sin uppfinning, ty även i detta
fall uppstår ju ett beroende patent.
I patentbegreppet ligger alltså, att en
patentha-vare har rättighet att hindra andra från att
utöva hans patentskyddade uppfinning, men att det
ingalunda är säkert, att han själv får utöva den;
och detta till trots av att han faktiskt har fått
patent på uppfinningen. Detta till synes
paradoxala och, som erfarenheten visat, för mången
svårbegripliga förhållande klargöres bäst genom
ett exempel. För att exemplet skall bli så
åskådligt som möjligt, bortses här helt från teknikens
nuvarande läge, i det att som utgångsläge tänkes
ångmaskinens barndom (James Watt’s tid). En
person X antas ha uppfunnit ångmaskineriet och
därvid fått princippatent på ångpannan men
endast beskrivit och (liksom Watt) använder
pannor av kofferttyp med plana sidor och
konstruerade för lågt tryck (högst 1—2 at ö). Nu
kommer en annan person Y på idén att utbilda
pannan cylindrisk (men ined plana gavlar).
Därigenom kan trycket ökas under bibehållande av
mantelplåtens godstjocklek. En tredje, Z,
kompletterar Y:s uppfinning genom att göra även
gavlarna buktiga; och slutligen (efter de andra)
frambringar en uppfinnare, U, ett speciellt slag
av järnplåt, som särskilt lämpar sig såsom
material för ångpannor. Alla få de patent på sina
uppfinningar. Skall nu Y, eller Z, utöva sin
uppfinning, måste de ju tillverka en ångpanna, men
X har princippatent på ångpannan och har alltså
rättighet att hindra dem. De bli sålunda beroende
av honom. På samma sätt blir Z beroende även
av Y (alltså hindrad även om t.ex. X:s patent
skulle förfalla). Och IJ kan ej, för att få sitt
plåtfabrikat ut i marknaden, utan tillstånd av
respektive patenthavare tillverka ångpannor av det.
Men det står honom fritt att av sin
patentskyddade plåt frambringa andra (icke patenterade)
föremål. Han blir alltså partiellt (delvis)
beroende. Å andra sidan får ej heller X etc. utöva de
andras uppfinningar. Det uppstår alltså ett
ömsesidigt beroendeförhållande.
Yid patentverkens granskning prövas i regel ej
beroendeförhållandena (undantag är Danmark).
Envar måste därför verkställa eller föranstalta
om undersökningar. Dessa behöva dock ej
sträcka sig längre tillbaka än som motsvarar den
enligt respektive lands patentlagar längsta möjliga
giltighetstiden för patent. Det är sålunda alls icke
säkert, att man får utan vidare utöva sin upp-
finning, därför att Patentverket beviljat patent på
den, men man hindrar dock innehavaren av det
ursprungliga patentet från att tillgodogöra sig den
förbättring, som det senare patentet avser.
I litteraturen brukar man skilja mellan
patenträttslig, teknisk och glatt ekvivalens.
Vid (utvidgande) tolkning följes följande
procedur:
patentanspråket 1 läses fristående och mot
eventuellt nyhetshinder;
patentanspråket 1 läses mot eventuellt
underanspråk och beskrivning;
patentakten studeras för att tas till hjälp vid
tolkning av tvetydiga ställen;
ekvivalensen bedömes.
I Tyskland har man gått ett steg längre.
Ekvivalens och otydligheter i ett patentanspråk tolkas
i alla länder med ledning av övriga handlingar,
men i Tyskland har man ofta, utan att kunna
påvisa otydlighet, omtolkat patentanspråket med
hänsyn till bakomliggande uppfinningstanke, för
så vitt ej sökanden i handlingarna förklarat sig
avstå från utvidgning. Patentanspråket har dock
vitsord före beskrivningen.
Uppfinningstanken framgår av kedjan: behov,
problem, uppfinningstanke, lösning,
utföringsform, materiellt exemplar.
Som allmän regel gäller att det, som ej är
patenterbart, aldrig kan tolkas in vare sig såsom
ekvivalent eller på annat sätt. Bestämda gränser
för patenterbarheten kunna ej heller alltid
uppställas; detta gäller särskilt, när viss egenskap
eller funktion skall ernås.
Grundläggande vid all bedömning av
patentanspråk är patenterbar hetstriangeln:
nyhetsöverskott (nyhetsvärde), tekniskt framsteg (teknisk
effekt), och skaparprestation (uppfinningshöjd,
ej nära till hands liggande).
Av dessa måste nyhetsöverskottet alltid vara
positivt, framsteget däremot är ofta negativt och
skapareprestationen kan stundom vara negativ.
Summan skall dock vara klart positiv. Om alltså
framsteget är negativt, måste nyhetsöverskottet
vara stort. Därest nyhetsöverskottet är litet
(vilket är ett mycket vanligt fall), bör på samma
sätt en eller båda de övriga termerna vara
relativt betydande.
Det torde observeras, att negativt framsteg ej är
sällsynt och har sitt nationalekonomiska
berättigande därigenom, att uppfinningar, som
representera en teknisk tillbakagång, dock kunna vara
värdefulla genom att tvinga innehavarna av de
värdefulla uppfinningarna att hålla jämförelsevis
låga priser på sina produkter. Eljest skulle de
"sämre" uppfinningarna konkurrera ut dem.
"Erfindungshöhe" har lanserats av tyska
Reichs-gericht; det accepterades av Reichspatenfamt för
cirka tio år sedan och avser endast det subjektiva
momentet i uppfinnandet. Detta må särskilt
framhållas, enär ordet i svenskt språkbruk vanligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
