- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 74. 1944 /
1531

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 52. 30 december 1944 - Kritisk syn på begreppet »patenterbar uppfinning», av Birger Nordfeldt - Patent. Diskussion, av R Gertz, O Albro, H Khennet, Tage Nilsson, U Lamm, H Forssell, N Bergling, I Herlitz, G Reiland, I Bergenstråhle

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

23 december 19M

1531

att kringgå det och därmed tillgodogöra sig det
väsentliga i uppfinningen utan ersättning. Denna
helt lojala och önskvärda verksamhet har nu
urartat därhän, att vederbörande uppfinnare enligt
egen uppgift icke längre känner igen sin
uppfinning då den passerat patentavdelningen. Icke
nog härmed, dessa avdelningar arbeta i stor
skala ut patentansökningar alldeles på egen hand
med det klart fattade syftet att spärra
utvecklingen utan att på något sätt bidra till densamma.
För att välja ett schematiskt och drastiskt
exempel, så kan man tänka sig, att någon uppfinner
en billig och bra konstmassa, som lämpar sig
alldeles särskilt för tillverkning av möbler.
Uppfinnaren själv råkar nämna massans lämplighet
härför utan att själv patentera användningen. Då
får en "välorganiserad" patentavdelning i ett
annat företag hand om saken. Den söker
omedelbart separata patent på av dylik massa
framställda stolar, bord och andra gängse möbeltyper,
för säkerhets skull också på stolar med fyra ben,
med tre ben, med ryggstöd, med armstöd, med
stoppning osv. i det oändliga. Visserligen bli
dylika patent ganska dyrbara, men ett
världsmonopol på utnyttjande av ett nytt material inom en
så stor industri som möbelindustrin kan också
vara ganska värdefullt, och i varje fall har man
ställt till en massa förtret för konkurrenter.

Nu kan ju någon invända, att sådana patent
aldrig skulle komma att beviljas. Säkert är detta
icke, om patentfolk med verklig svada får hand
om saken, ty man kan alltid urgera, att
kombinationen icke varit förut bekant, och med litet
god (eller ond) vilja går det alltid att
framkon-struera en "ny teknisk effekt" i varje särskilt
fall. Skulle det misslyckas, beror det på, att
möbler äro något för envar lättfattligt och
vanligt. Tar man andra patent av samma typ, men
som röra ett område av tekniken som endast
behärskas av ett mindretal fackmän blir manövern
betydligt svårare att genomskåda.

Det saknas tyvärr inte alldeles exempel på, att
en verksamhet av nyssnämnda slag, även om den
genomskådas, av enstaka funktionärer i
Patentverket bedömes med en viss aktning. Man har
väl där så sällan kommit i beröring med den
verkliga uppfinnarverksamheten och så ofta med
patentklyftigheten, att man vant sig att betrakta
den senare som något positivt värdefullt i stället
för som det rent negativa den i själva verket är.
Det kan för all del ligga en hel del arbete även
bakom finurligt formade patentanspråk och
svarsskrivelser, men det är icke den sortens
advokatyrknep utan de verkliga tekniska framstegen
som patentlagen avser att skydda.

Diskussion

Byråchef R Gertz: Inledarens kritik skiljer sig inte
nämnvärt från den, som vid olika tillfällen tidigare riktats mot
patentväsendet som sådant och mot Patentverkets praxis.

Inledarens åsikt att en uppfinning är patenterbar endast
"om ingen under patenttiden kommer fram med samma
sak", skulle fordra att patentgranskaren vore utrustad med
ett sjätte sinne, som lät honom förutse utvecklingen.

Patenterbarheten betraktas numera allmänt som summan
av tre faktorer: nyhetsvärde, framsteg och
skapareprestation eller uppfinningshöjd, det senare ett visst krav på att
inte vara närliggande. Denna summa bör vara så stor
som möjligt, men av olika orsaker har nivån sjunkit. Man
har bl.a. velat ta hänsyn till samhällsnyttan särskilt när
det gäller småuppfinningar. Små, lätt förstådda
uppfinningar, som alltså äro lätta att kopiera, behöva skyddet.
Skulle vi avslå sådana ansökningar på grund av låg
uppfinningshöjd göra vi företagen skyddslösa. Det svenska
Patentverket är inte liberalare än det tyska eller
amerikanska, men vi sakna möjlighet att bevilja det "lilla patentet"
(Gebrauchsmuster). En mindre skärpning av fordringarna
skulle omedelbart medföra att flertalet patent skulle falla.
Vid patentbehandlingen av anordningar tas numera inte
bara hänsyn till anordningens konstruktion utan till en
viss grad även till dess funktion. Invändningsförfarandet
kan ge bättre insikt om uppfinningens verkliga värde men
får ej nyttjas som ett medel att förhala beslutet.
En ökad kontakt mellan patentverksingenjören och
utvecklingen skulle, som inledaren framhållit, vara mycket
önskvärd men strandar på anslagens otillräcklighet.

Många ansträngningar ha gjorts att reformera
patentväsendet. I Holland försökte man helt avskaffa det men
den inhemska industrin blev då utsatt för en våldsam
dumping. I Ryssland gjorde man likadant med resultat
att uppfinningarna uteblevo.

Diplomingenjör O Albro: I likhet med inledaren anser
jag att Patentverkets krav på uppfinningshöjd i regel
ställas för låga. Patentverkets praxis borde kunna rubbas
något utan att den svenska industrin skulle riskera att
störta samman.

Begreppet samhällsnytta bör inte få tänjas för hårt.
Så snart man beviljar en småindustri ett svagt motiverat
patent hindrar man samtidigt en rad andra att kanske med
bättre framgång tillgodogöra sig samma sak.

Byråchef H Khennet: Jag efterlyser fortfarande den av
inledaren utlovade definitionen på en patenterbar
uppfinning. Regeln om nyhet, teknisk effekt och uppfinningshöjd
får alltjämt anses bestå provet.

Ingenjör Tage Nilsson: Diskussionen har något ensidigt
berört patentets tekniska och försummat dess rättsliga sida.
Vad uppfinnaren anger i patentet måste vara rättsligt
bindande och han skall vara bunden vid det han
verklingen begärt skydd på. Det är ur rättslig synpunkt omöjligt
att definiera begreppet patenterbar uppfinning. Enligt min
uppfattning bör patent beviljas även i tveksamma fall, så
snart man ej kan bevisa dess ohållbarhet. Hållbarheten
kan när som helst prövas av domstol.

Tekn. dr U Lamm: Jag vill understryka inledarens kritik
mot den omfattande patenteringsverksamheten av perifera
detaljer, som icke bidra till lösningen av de verkliga
problemen men likväl ofta kan ge patent med i praktiken
stort skyddsområde. Sådana spärrpatent kunna leda till
utvecklingshämmande monopol.
Storföretagens patenteringsverksamhet har råkat på
avvägar när man har 20 ingenjörer på patentavdelningen mot
10 på forskning. Patenteringsverksamheten kan dock inte
avskaffas ty det skulle leda till ökat hemlighetsmakeri och
minskat samarbete.

Jag kan inte förstå byråchef Gertz’ farhåga att flertalet
patent skulle falla vid skärpta fordringar. Man har väl
att göra med en kontinuerlig skala av patenterbarhet, och
om det är så att antalet verkliga uppfinningar sjunkit
med åren, så vore det väl mera naturligt att detta
resulterade i färre patent än i lägre patenterbarhetsfordringar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:28:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1944/1543.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free