Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 6 januari 1945 - Tidskriftsuppsatsen — som redaktören vill ha den, av Torvald Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 januari i 945
3
Tidskriftsuppsatsen
— som redaktören vill ha den
Ni är en skicklig ingenjör eller vetenskapare och
intresserad av utvecklingen inom Ert speciella
område. Nu har Ni arbetat er fram till en uppfattning
i en aktuell teknisk fråga eller gjort vissa
erfarenheter som Ni tror skulle ha intresse för Edra
kolleger inom facket. Ni samlar ihop materialet,
plockar fram försökstabeller, kurvor och en eller
annan bild, binder ihop det nödtorftigt med text
och tror att Ni nu har åstadkommit en teknisk
uppsats, som Ert fackorgan med glädje
publicerar.
Men det är inte säkert att den ansvarige
redaktören blir så glad. Han har tidskriften, och
framför allt läsarna att tänka på. Även det
värdefullaste material måste vara noggrant sovrat och
framlagt i en klar, överskådlig och lättläst form
för att kunna passa som uppsats i en tidskrift.
Till en viss grad låter detta sig göra efteråt på
redaktionen, men denna metod är alltid
tidsödande och ofta mycket otacksam. En författare som
lägger ner lite omtanke på sitt manuskript även
ur rent publicistisk synpunkt är därför betydligt
mera välkommen än den som inte gör det.
Följande tips ge uttryck åt
tidskriftsredaktörens synpunkter och önskemål på en teknisk
uppsats av vanlig typ. De äro i huvudsak av
formell art och vilja inte inkräkta på personlig
stil och smak, något som är precis lika
välgörande i en teknisk uppsats som i ett skönlitterärt
alster.
Språket och formen
Begriplighet och logik äro absoluta fordringar på
en teknisk uppsats; konsekvens i språk och
framställning samt naturlig elegans i formen äro
önskemål. Varje person med normal teknisk
bildning — och helst en ännu vidare läsekrets — skall
kunna fatta Er framställning i dess huvuddrag,
och specialisten skall utan att missförstå Er
kunna tränga in i alla detaljer. Bemöda Er om ett
enkelt, klart och entydigt vardagsspråk utan långa
och inkrånglade meningar. Sätt punkt och gör
nya stycken. Läsarens öga och hjärna må väl av
en liten paus då och då. Att de rent grammatiska
kraven äro uppfyllda borde väl få anses
självklart, men att döma av de stilprov ur modern
teknisk litteratur, som språkmännen lägga fram
för oss, tycks det inte vara så helt med den saken.
DK 001.816
05(045)
Felaktig ordföljd är inte ovanlig, substantivsjukan
grasserar och utländska termer överföras ofta
utan urskillning till vårt språk. En viss svaghet
för de "fina" men onödiga fraserna tynger gärna
språket. Var därför inte så högtidlig — kom ihåg
att Ni är ingenjör och inte jurist!
Klar disposition är ett annat krav. Som bekant
skrives inledningen mycket ofta för att
författaren så att säga skall komma i stämning. Stryk
den därför när Ni väl har kommit i gång och
använd i stället utrymmet till att från början lägga
upp problemet, så att läsaren genast får klart för
sig vart Ni syftar. Dela sedan upp materialet i
naturliga avsnitt, helst med egna mellanrubriker.
Ju klarare disposition desto färre upprepningar
och hänvisningar av typen "som redan nämnts"
eller "härtill återkommer jag sedan".
Även om det inte gäller en historisk uppsats kan
en återblick vara nyttig ibland för att läsaren
skall få utvecklingskedjan klar för sig. Då får
den emellertid inte vara för lång och bör inte
heller komma allra först i uppsatsen utan tidigast
efter presentationen av problemställningen.
Läsaren blir annars lätt irriterad av att Ni aldrig
kommer till saken.
En sammanfattning på slutet av de
huvudpunkter och resultat som Ni har velat lägga fram med
Er artikel är ofta värdefull, särskilt för dem
som eventuellt önska referera uppsatsen.
Nomenklatur
Nomenklaturen är inte minst viktig. Endast
vedertagna benämningar och fackuttryck böra
användas och de måste användas konsekvent genom
hela artikeln. Det kan lätt uppstå missförstånd
och oklarhet om man växlar mellan mer eller
mindre synonyma ord när man vill uttrycka
samma sak. Detsamma gäller naturligtvis i ännu
högre grad alla bokstavsbeteckningar för
storheter och måttenheter liksom ordförkortningar»,
sif-feruttryck m.m. Här bör normen vara de
beteckningar och skrivregler, som rekommenderas av
Tekniska Nomenklaturcentralen. Andra
ordförkortningar än de allmänt vedertagna böra
undvikas. De äro fula och kunna leda till
missförstånd.
Var inte rädd för att förklara särskilt ovanliga
benämningar till tjänst för dem som inte äro spe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
