Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 13 januari 1945 - Den högre bergsvetenskapliga undervisningens 125-årsjubileum, av E R—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
TEKNISK TIDSKRIFT
Den högre
bergsvetenskapliga undervisningens
125-årsjubileum
DK 378.962.2(485)
I år ha 125 år förflutit, sedan genom kungligt brev
bestämdes, att en skola skulle inrättas för att bereda dem,
som vid universitet inhämtat en fullständig
underbyggnad uti de teoretiska delarna av bergsvetenskapen, tillfälle
att tillämpa och komplettera dessa under en efterföljande
praktiskt betonad undervisning. Ur denna skola har
utvecklats den nuvarande bergsvetenskapliga avdelningen
vid K. Tekniska Högskolan. Den firade år 1919 ett
förnämligt 100-årsjubileum. Beroende på tidsläget beslöts att
125-årsminnet skulle firas på ett enklare men dock värdigt
sätt. Inbjudan till festligheterna, vilka givits formen av
en som kamratfest anordnad bergsdag, hade gjorts av
det bergsvetenskapliga avdelningskollegiet vid K. Tekniska
Högskolan, och för arrangemangen svarade professorerna
Gunnar Wallquist, Sture Mörtsell och Martin Wiberg.
Bergsdagen, som firades den 10 november 1944, inleddes
klockan 10 på förmiddagen med invigningen av
högskolans nya anrikningslaboratorium. Denna bevistades
av ca 200 personer, bland vilka märktes statsrådet Gösta
Bagge, statssekreterare Bagnar Sundén, generaldirektör
Gösta Malm samt andra ledamöter av högskolans styrelse,
en stor del av dess lärarkår med högskolans rektor,
professor Bagnar Woxén, i spetsen, representanter för
Jernkontoret och Metallografiska Institutet, Sveriges Geologiska
Undersökning, Kommerskollegium, Svenska
Teknologföreningen och andra institutioner och sammanslutningar,
många av landets framstående gruv- och bruksdisponenter
samt bergsingenjörer. Till ceremonin hade även inbjudits
samtliga donatorer till laboratoriet. Hälsningsanförandet
hölls av det nya laboratoriets chef, professor Mörtsell, och
var av följande lydelse:
"Jag ber att få hälsa Er allesammans välkomna till detta
laboratorium och till den invigningsceremoni som så att
säga kommer att stadfästa överlåtelsen av alla de gåvor
och bidrag från gruvindustrin och därmed samarbetande
industrier, som tillsammans med statsmakternas
utrustningsanslag möjliggjort, att anrikningslaboratoriet redan
i sin första utformning framstår såsom ett modernt,
välutrustat forskningslaboratorium.
Anrikningsinstitutionen är såsom självständig institution
en av de yngsta inom bergsavdelningen. För mig såsom
institutionsföreståndare har det därför varit både en stor
förmån och en synnerlig glädje alt ha fått börja arbetet
inom Högskolan och denna nya institution med
inredandet av det laboratorium, som vi nu befinna oss i.
Det är också en källa till glädje, att arbetet med
laboratoriets utrustning kunnat genomföras så långt, trots
leveranssvårigheter, att laboratoriet nu står färdigt i sådan
grad, att invigning kan ske i samband med det 125- och
75-årsjubileum, som i dag till Stockholm sammanfört en
mycket betydande del av de nu levande bergsmän, som
fått sin ingenjörsutbildning inom Tekniska Högskolans
avdelning för bergsvetenskap.
Förarbetena för det nya laboratoriet påbörjades för snart
tio år sedan av dåvarande professorn i gruvvetenskap,
professor Gustaf Bring. Det gamla anrikningslaboratoriet
.— som för övrigt stod färdigt endast ett par år före det
stora 100-årsjubileet för 25 år sedan — var för sin tid
ett bra och välutrustat laboratorium. Utvecklingen inom
anrikningstekniken har emellertid gått snabbt. Detta
framgår ju bl.a. av att ämnet anrikning numera blivit en själv-
ständig professur. Det är framför allt den moderna och
så betydelsefulla flotationstekniken som helt och hållet
vuxit fram under de senaste 25 åren. Som en illustration
härtill kan nämnas, att under det att
järnmalmsanrikningen inom Sverige under de 15 åren från 1925 till 1939
i fråga om behandlade kvantiteter malm ökat från ca 1 Mt
till 2,7 Mt, dvs. närapå tredubblats, har anrikningen av
andra malmer tack vare flotationen mer än femdubblats;
och för närvarande torde värdet av de medelst flotation
anrikade produkterna avsevärt överstiga värdet av de
järn-malmsliger, som erhållas med magnetiska och
våtmeka-niska anrikningsmetoder. En produktion av koppar, zink
och bly utan flotationsanrikning är i själva verket numera
knappast tänkbar. Det gamla anrikningslaboratoriet
byggdes som nämnt innan man kände till den moderna
flotationstekniken. Även i övrigt började lokalerna bliva
otillfredsställande. Härtill kom, att placeringen så småningom
visade sig olämplig. Bullret från de stora maskinerna
störde den övriga undervisningen osv. Sannolikt hade vi väl,
trots allt, ännu i dag fått reda oss med dessa gamla
lokaler, om det ej förhållit sig så, att institutionen för
järnets bearbetning och behandling helt och hållet saknade
lokaler för sitt laboratorium. Utrustningen, som
anskaffats, måste magasineras. Detta framtvingade en
nybyggnad. På förslag av professor Wallquist enades man om
att nybyggnaden i stället borde utföras för
anrikningslaboratoriet, sedan professor Wallquist funnit, att det
gamla anrikningslaboratoriet efter vederbörliga ändringar
skulle kunna användas till valsverkslaboratorium.
Härigenom skulle anrikningen få de .önskade rymligare
lokalerna i en nybyggnad.
Professor Bring började så att lägga upp de preliminära
planerna för det nya laboratoriet i anslutning till övriga
lokaler inom den föreslagna nybyggnaden invid Drottning
Kristinas väg. Det var omkring 1935. Det är till stor del
hans förtjänst, att laboratoriet fått den area och den
volym, det nu har. Det blev principbeslut på saken, ävensom
på att arbetet skulle utföras som beredskapsarbete.
Krigstiden kom emellertid emellan, varigenom arbetet tills
vidare sköts åt sidan.
På hösten 1941 hade man emellertid kommit så långt,
att ritningarna på hela nybyggnaden praktiskt taget voro
färdiga. När bygget på nyåret 1942 sattes i gång, hade
emellertid tanken på ett bättre tillgodoseende av
anrikningsforskningens behov vuxit sig fram. Även en hel del
andra omständigheter gjorde tiden mogen för en
överarbetning och delvis omläggning av planerna för laboratoriet.
Genom stort tillmötesgående från arkitekten, professor
Lallerstedt, byggnadsstyrelsen och högskolans myndigheter
kunde en genomgripande ändring av byggnadsplanerna
komma till stånd mitt under pågående byggnadsarbete.
Tack vare professor Brings förutseende var det också
möjligt att med bibehållande av ytterdimensionerna,
våningsindelningen och den utformning av vissa bärande
konstruktioner, som ej kunde rubbas, genomföra de
förändringar, som framstodo såsom önskvärda, och som gingo
ut på att göra laboratoriet framför allt icke endast till ett
förstklassigt undervisningslaboratorium utan även till en
verklig central för anrikningsforskningen inom landet.
I den utformning, som laboratoriet nu fått, kommer det
också att inom anrikningsforskningen vad lokalerna och
utrustningen beträffar att i viss mån framstå såsom en
motsvarighet till det nya Metallografiska Institutet, vilket
bl.a. påpekats av de sakkunniga för den tekniska
forskningens ordnande i deras betänkande rörande
Metallografiska Institutet.
Jag behöver ej närmare gå in på det ekonomiska
underlaget för de förändrade planernas förverkligande. De
gåvor och depositioner, som erhållits från industrin,
representera ett sammanlagt värde som i dag stigit till omkring
300 000 kronor. Dessa medel äro dock ej fullt förbrukade.
De kvarvarande pengarna äro reserverade för
utrustningar, som ännu äro under planering. Till disponenterna
Kempe och Alarik saint överingenjör Tigerschiöld, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
