- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
38

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 13 januari 1945 - Einar Wikander †, av W Borgquist - Svensk tillverkning av högvakuumglas

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38

TEKNISK TIDSKRIFT

Einar Wikander †

Einar Wikander avled den 25 november 1944.
Född år 1872 avlade han civilingenjörsexamen
1892. Efter fjorton års verksamhet i Tyskland
inom den elektriska industrin och vid utbyggandet
av elverk erhöll Wikander år 1906 vid endast 34
års ålder uppdraget att utarbeta förslag till nytt
kommunalt elverk i Göteborg, omfattande såväl
ångcentral som erforderliga linderstationer och
distributionsnät, vilket förslag även kom till
utförande under hans ledning. Med sin utpräglat
ekonomiska läggning tillgodogjorde Wikander i
största möjliga utsträckning de äldre
anläggningarna i Göteborg och åstadkom på sådant sätt
för relativt låg kostnad ett modernt och effektivt
verk. Genom olika understödsåtgärder till
förmån för en allmän anslutning påskyndade han
elverkets snabba utveckling.

Sedan elverket blivit färdigt, återvände han till
Tyskland, till en början såsom chef för en
nyupprättad elektrisk propagandacentral. Han
innehade olika förtroendeposter och blev år 1915
direktör vid Berlins elverk, en på sin tid
uppseendeväckande utnämning. Under åren 1918—1920 var
han chef för Bofors.

Under de senaste decennierna av sitt liv ägnade
han sig åt skilda uppgifter i Tyskland och Sverige,
bl.a. som rådgivare till ett flertal stadselverk. År
1924 anlitades han av Stockholms stadskollegium
som sakkunnig beträffande utvecklingen av
Stockholms elverk.

I likhet med många andra utlandssvenskar var
Wikander en varm fosterlandsvän. Han ivrade
energiskt för förbättring av vår krigsmateriel;
särskilt intresserade han sig för
krigsfartygsbyggena. Stockholm var i hans ögon en dyrbar
klenod. Han följde med levande intresse dess
utveckling. Men främst ägnade han sig åt
kraftförsörjningen. Han gjorde sig särskilt känd genom
sin strid mot 25 p/s frekvensen och mot den
ex-tensiva likströmsdistributionen.

Som chef för Göteborgs elverk representerade
Wikander den kraftkonsument, soin hade störst
olägenhet av den för Trollhätte Kraftverk
före-slagha frekvensen 25 p/s. Det var därför helt
naturligt, att han aktivt deltog i diskussionen om
frekvensvalet. Hans överväganden ledde till att
frekvensen 50 p/s borde föredras.
Trollhätteverkets egna sakkunniga, däribland August
Decker, Torsten Holmgren och Arvid Lindström,
vidhöllo emellertid, att den lägre frekvensen vore
lämpligast, bl.a. med hänsyn till framtida
kraftöverföring över mycket stora avstånd. Det blev
en häftig strid, under vilken Wikander energiskt
kämpade för sin sak. Han hade rätt — det vet nu
alla. Men han saknade förutsättningar för att
effektivt bemöta sina motståndare på
fjärröver-föringsområdet; hans bevisning blev därför
ofullständig och icke tillräckligt övertygande.
Styrelsen för Trollhätteverket valde 25 p/s.

Wikanders inlägg voro dock icke förgäves. De
underlättade valet av 50 p/s för
Älvkarlebyverket och därmed den senare påbörjade och nu
långt genomförda avvecklingen av 25 p/s.
Säkerligen har Wikander genom sitt inlägg år 1924
även påskyndat den omläggning från 25 till 50
p/s, som skett i Stockholm, ävensom
begränsningen av likströmsdistributionen därstädes.

Med sitt livliga kynne och rörliga intellekt och
sin goda förankring i Tysklands elektrotekniska
värld, vars ledande kretsar han en gång tillhörde,
var Wikander i allmänhet väl förtrogen med
utvecklingstendenserna inom kraftförsörjningen.
Med sin kritiska läggning och sitt stridbara väsen
var han den börne oppositionsmannen. Han
vållade otvivelaktigt på många håll irritation. Men
i sin kritik var han icke negativ utan inriktade
sig på konkreta förslag. Bland de många tankar
och hugskott han strödde omkring sig fanns det
givetvis både goda och mindre lämpliga. Han
hade visst inte alltid rätt. Men han var en
levande ande. Han förtjänar erkänsla för att han
utan auktoritetstro och personliga hänsyn
kämpade för sin uppfattning i
kraftförsörjningsfrå-gorna och därvid kom att medverka till
åstadkommandet av ett enhetligt och rationellt
kraftförsörjningssystem. W Borgquist

Svensk tillverkning av högvaknumglas. Statens
Tekniska Forskningsråd tillstyrker anslag till
undersökningar rörande framställning i teknisk skala av en för
vakuumändamål lämplig glassort och av
insmältnings-legeringar. Hittills har man varit hänvisad till import av
glas för framställning av röntgenrör, kvicksilverlikriktare
och andra högvakuumrör, däribland sändarrör för
radioanläggningar av olika slag. Flerohopps Bruk har nu
lyckats att i försöksskala framställa glas med den termiska
motståndskraft, som är nödvändig för högvakuumrör.
Firman Georg Schönander har i viss mån lyckats
framställa metallegeringar, avpassade för direkt
sammansmältning med glaset. Vårt lands lager av importerat glas av
detta slag beräknas blott räcka ungefär ett halvt år (SvD
16/11 1944).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:12:55 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/tektid/1945/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free