Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 13 januari 1945 - Intryck från Amerikas kemiska industri under kriget, av Bo Höglund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
TEKNISK TIDSKRIFT
gått en högst betydande expansion, för att nu
icke tala om de biokemiska och medicinskt
kemiska preparaten, tillverkningen av torkade
matvaror osv. Det torde finnas åtskilligt mera, om
vilket vi dock ej få veta något på grund av
krigslagstiftningen.
Man ställer sig gärna den frågan: Hur ha
amerikanarna kunnat bygga upp en så fantastisk
storindustri på några få år? Jag har frågat i flera
stora kemiska industriföretag och fått tämligen
samstämmiga svar. När krigsdepartementet
frågar på en anläggning för t.ex. 40 M$, görs en
skyndsam utredning, som resulterar i kalkyler,
skisser (oftast inga ritningar) och en
approximativ kostnad. Då order kommer att anläggningen
skall byggas, anställas omedelbart och på en gång
så och så många hundra ritare, ungefär lika
många inköpare och arbetsfolk, som genast
sändas till byggnadsplatsen. Dessa senare ordna
belysning för treskiftsarbete, smälla upp baracker
och marketenterier, där så behövs, samt börja
gräva grunden för byggnaderna enligt de första
skisserna. Om några dagar komma flera skisser
eller mycket enkla ritningar på dränerings- och
avloppssystem, så inlagda att det finns rikligt
med anslutningsmöjligheter. Ritarna beräkna
ungefärliga storlekar och vikter för sina stationer,
planeringsavdelningen placerar in dem i
byggnaderna och lämnar uppgifterna vidare till
byggnadsritarna osv. Under tiden ha inköparna satt i
gång med att köpa byggnadsmaterial,
maskinelement av skilda slag, rör, armatur osv., allt till
att börja med av de vanligaste
standarddimensionerna. Blir det något över, när allt är färdigt,
sändes det tillbaka eller till annat bygge.
Material och maskiner levereras snabbt, tack vare
prioriteter (det finns fyra grader), vilka förlänas
av de statliga myndigheterna, som dessutom
skaffa all arbetspersonal genom inkallelser, då
så behövs. Man anser, att en dylik anläggning
skall vara färdig och i drift på tio månader. Det
är den i allmänhet också. Merkostnader för
for-ceringen bruka vara 15—25 % på totala normala
byggnadskostnaden, dock under förutsättning att
inga avsevärda äventyr inträffa eller avsevärda
ändringar göras under arbetets gång.
Forskning
USA:s kemiska industri lever i forskning. Den
vet att forskningen är dess livsnerv. Illustrerande
är historien om Hercules Powder Co. Det
avskildes för åtskilliga år sedan från du
Pont-kon-cernen och var då ekonomiskt tämligen svagt.
Företagsledningen beslöt att sätta in allt som
kunde undvaras på forskning för att få fram nya
tillverkningar. Det lyckades. I dag har detta
bolag en forskningsstation några mil från
Wilming-ton med hypermoderna laboratorier,
försöksfabriker och verkstäder normalt sysselsättande ca 300
man.
Det skulle vara av intresse för oss att ha ett
användbart mått på hur mycket de kemiska
industrierna i USA investera i forskning. De absoluta
talen duga ej, vi drunka i dollar. Det gäller att
få jämförbara relativtal. Ett av de största
kemiska bolagen i USA brukar redovisa en vinst
före skatteavdraget på ca 24 M$. Dessförinnan
har det avsatt 6 M$ till forskning, dvs. 25 % av
den så räknade vinsten. I Dow Chemical Co. är
motsvarande siffra 20 %. Vid ett besök hos detta
bolag kunde jag ej motstå frestelsen att — oartigt
nog — erinra om att en så stor avsättning till
forskning minskade skatteutgiften. Min erinran
viftades genast bort med upplysningen, att
skattemyndigheterna i USA äro väl förfarna i sitt yrke.
Bolaget hade i många år haft som en av sina
principer att investera dessa betydande belopp i
forskning; man tryckte på ordet investera, det
hade givit god ränta.
Ett annat intressant relativtal på forskning
över huvud taget erhöll jag i Kanada. Chefen för
National Research Council, dr MacKenzie, höll i
början av detta år ett föredrag om forskning, i
vilket han uppgav att följande summor, räknade
i dollar per capita, användes före kriget i
forskningens tjänst:
Ryssland ..........................................3
USA ..............,......................2,70
Storbritannien ................................0,70
Kanada ............................................0,21
Den låga siffran från Kanada beror på att
många av de största kanadensiska företagen äro
kontrollerade av moderföretag i Storbritannien
eller USA och dra fördel av det forskningsarbete
som utföres där.
Det är intressant notera att Ryssland och USA
ligga i en hög klass för sig själva. Vid flera
tillfällen möttes jag också i USA av en markerad
respekt för rysk vetenskaplig och teknisk
forskning de senaste åren. Särskilt tydligt kom detta
till uttryck vid American Chemical Society s möte
i år i Cleveland, Ohio, där J G Tolpin i Universal
Oil Products Co. föreläste om "Den ryska
vetenskapliga litteraturens placering i bibliografiskt
arbete" och framhöll nödvändigheten av att följa
forskningen i Ryssland genom att prenumerera
på lämpliga ryska tidskrifter och inrangera
uppsatserna i bibliografiskt arbete. En annan
föreläsare, J W Perry i Ballistic Research Laboratory,
Aberdeen Proving Ground, ägnade sig åt
problemet hur man på enklaste sätt skulle bibringa
kemisterna det ryska ordförråd som behövs för
att hjälpligt läsa rysk kemisk litteratur. Han
ansåg att med lämplig lärobok borde det kunna
ske på fritid under loppet av ett år.
Under min vistelse i USA framhöll man vid ett
par tillfällen vikten av litteraturforskning, med
den motiveringen att litteraturforskningen är den
billigaste av all forskning. Denna sanning är så
enkel att den ej rimligen kan bestridas. Annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
