Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 3. 20 januari 1945 - Tekniska och fysiologiska krav på industriell luftbehandling, av Alex. Engblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
TEKNISK TIDSKRIFT’
ar det av vikt att fuktigheten övervakas; varje
rökare känner ju till detta av egen erfarenhet.
Luftbehandlingen inom textilindustrin
Som sista exempel på en industrigren, där
materialets hygroskopiska egenskaper diktera kraven
på vissa egenskaper hos luften i arbetslokalerna,
tar jag så den, som ligger mig personligen
närmast, nämligen textilindustrin, speciellt
bomullsindustrin. Under min nu snart 40-åriga
verksamhet som driftledare inom denna industri i Amerika
och här i landet har jag haft anledning att
uppmärksamt följa utvecklingen även i fråga om
luftbehandlingen inom textilindustrin.
Textilfibrerna äro samtliga mer eller mindre
utpräglat hygroskopiska och det är därför att vänta
att ett bestämt samband skall finnas mellan
arbetsprocessernas förlopp och den omgivande
luftens fuktighet. Redan tidigt kom man rent
erfarenhetsmässigt underfund med att ett sådant
samband existerar. Häruti får man väl se en av
orsakerna till att åtminstone bomullsindustrin
tidigare lokaliserats till områden med
genomsnittligt sett hög luftfuktighet.
De första elementära rönen om lufttillståndets
inverkan på arbetsprocessernas förlopp ha
sedermera kompletterats genom på olika håll företagna
mer eller mindre systematiska undersökningar.
En del problem har därvid funnit en åtminstone
approximativ lösning, många återstå ännu att
bemästra. Jag skall med några ord om
luftbehandlingen inom bomullsindustrin söka belysa detta.
Bomullsfiberns hygroskopiska egenskaper yttra
sig däri, att dess vattenhalt varierar allt efter den
omgivande luftens fuktighet. Stiger den senare
stiger också fiberns egen fuktighet; sjunker
luftfuktigheten, så avger också fibern en del av sitt
vatteninnehåll. Fiberns hållfasthets- och
elastici-tetsegenskaper variera med dess vattenhalt.
Hållfastheten stiger sålunda med vattenhalten upp till
en viss gräns. Då spinnbarheten i sin tur
sammanhänger med hållfasthetsegenskaperna, så är
det naturligt, att luftfuktigheten skall ha ett
angenämt inflytande på gången av arbetet. Det är
emellertid att märka, att adsorptions- och
desorp-tionskurvorna icke sammanfalla. Den senare
ligger alltid över den förra. Man har alltså ett
utpräglat hysteresisförlopp. Detta medför vissa
konsekvenser för arbetsprocessens förlopp.
Hystere-sisföreteelsen gör att ex. lagringen av såväl
råbomull som mellanprodukten noga måste
övervakas. Blandar man bomull, som lagrats under
torrare förhållanden, med en, som lagrats
fuktigare, får man helt enkelt ingen utjämning till
stånd, under den tid materialet ligger under
bearbetning.
Granskar man närmare de olika
arbetsprocesserna i ett bomullsspinneri, finner man, att i de
första operationerna, där bomullen rensas genom
mer eller mindre intensiv piskning, bör luftfuk-
tigheten hållas låg, för att föroreningar lättare
skola avskiljas. Emellertid får luften ej vara för
torr, enär fibern då blir sprödare och lättare
skadas, varigenom utbytet minskas.
Under de efterföljande spinnprocesserna är det
av vikt, att fibern hålles smidigare. Man måste
sålunda här arbeta vid högre luftfuktighet, inemot
den gräns, där hållfasthetsoptimum ligger. I stort
sett kan man säga, att luftfuktigheten stiger från
55—60 ■% i rensen och upp till 65—70 % i
spinnsalarna.
Man kan ej nog starkt betona vikten av, att man
söker hålla luftfuktigheten så konstant som
möjligt i en och samma lokal. Blir materialet för
fuktigt, virar det sig sig kring valsarna i maskinerna,
blir det för torrt, inträffa lätt driftstörningar till
följd av uppladdningar av statisk elektricitet.
Vidare påverkas hållfasthetsegenskaperna, så att
trådbrottsfrekvensen ökar, med ty åtföljande
sämre produktionsresultat.
I väverierna ligger fuktighetsoptimum väsentligt
högre. I ett automatväveri är man nödsakad att
arbeta vid fuktighetshalten upp till 80—85 % för
att trådbrotten skola hållas nere i rimligt antal.
Självfallet bereder detta en hel del olägenheter
ur andra synpunkter, bl.a. med avseende på
risken för kondensering vid ytterväggar och
fönster m.m.
Industriell luftbehandling ur fysiologisk synpunkt
I fråga om de tekniska krav, som
luftbehandlingen bör tillgodose, kan man konstatera en
fortlöpande utveckling från äldre tiders på
erfarenhet och tradition grundade, mer eller mindre
subjektiva åsikter därhän, att man numera
åtminstone delvis kunnat basera fordringarna på
siffermässigt styrkta utredningar. Liknande har
förhållandet varit även för de fysiologiska
kraven, hänsynen till arbetspersonalens
välbefinnande. Det är självklart, att man bör ha rätt att
fordra, att luften inomhus skall så väl som det
är möjligt vara anpassad efter den mänskliga
organismens behov. Svårigheterna ha legat däri, att
man ej vetat och i stor utsträckning ännu ej vet
hur denna anpassning bör ske, vad som gör luften
"bra" eller "dålig".
Ända till de senaste decennierna har man lagt
huvudvikten vid luftens renhet och kemiska
sammansättning. En av de tidigaste uppfattningarna
var den, att människokroppen förbrukade
"livsandarna" i luften, vilka ansågos nödvändiga för
att luften skulle ha livgivande egenskaper. När
man så började vetenskapligt analysera luften,
upptäckte man snart syrets nödvändighet och
kolsyrans skadlighet. Det låg då nära till hands att
anta, att den "dåliga" luftens skadliga inverkan
berodde på minskningen av syrehalten och
ökningen av kolsyrehalten. Denna uppfattning ledde
till vissa överdrivna åsikter beträffande bl. a. den
erforderliga rumsvolymen, åsikter, som satt en-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
