Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 / 86 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 27 januari 1945 - Psykotekniska prov vid K. Tekniska Högskolan, av Ragnar Woxén

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högskolans vanliga betygsskala använts, innebärande
att betyget Godkänd (B) har poängtalet 3 samt
att högsta betyget (A) har poängtalet 7.
Betygskvoten kommer i första hand att utgöra ett
numeriskt uttryck för den studerandes studieprestation
per tidsenhet och behöver sålunda ej vara något
mått på vederbörandes begåvning. Härtill
kommer att betygskvoten måste användas med viss
försiktighet när det gäller att jämföra olika
studerande. Två studerande, som erlagt avgift för
samma antal terminer, kunna på grund av
militärtjänst, praktik, sjukdom etc. i realiteten ha
haft avsevärt olika sammanlagd och för
tentamenstillfällena lämpad studietid. Vidare kunna
bakom samma betygssumma och medelbetyg
inom olika avdelningar ligga till volymen
skiljaktiga kunskapsfordringar, vilket skulle medföra
att det för i begåvningshänseende jämställda
studerande tagit olika lång tid att förvärva samma
betygssumma. Trots de brister som sålunda
vidlåda betygskvoten torde denna dock utgöra ett
förhållandevis gott mått på vederbörande
studerandes studieresultat.

För varje studerande som beröres av
undersökningen har ett synnerligen fullständigt personkort
upplagts, varefter data härifrån överförts till
hålkort vilka bearbetats på gängse sätt och
korrelationsberäkningar utförts. Den
korrelationskoefficient som i varje enstaka fall erhålles kan variera
mellan värdet 1 och värdet 0. Vid ett
linjärfunktionellt samband mellan de båda variablerna
antar den värdet 1. Existerar intet samband antar
den värdet 0.

Av det stora antal korrelationsberäkningar som
genomförts äro följande av speciellt intresse:

1.	medeloriginalstudentbetyg	betygskvot + 0,354 ± 0,03
2.	originalbetyg i matematik, fysik, kemi, teckning	betygskvot + 0,307 ± 0,03
3.	antagningspoäng åren 1935—1939, samtliga avdelningar utom lantmäteri	betygskvot + 0,395 ± 0,03
4.	antagningspoäng åren 1935—1939, avd. M	betygskvot + 0,348 ± 0,07
5.	antagningspoäng åren 1935—1939, avd. E	betygskvot + 0,415 ± 0,08
6.	antagningspoäng åren 1935—1939, avd. K	betygskvot + 0,288 ± 0,07
7.	kompletterade betyg i matematik, fysik, kemi, teckning	betygskvot + 0,257 ± 0,03

Tabellen visar att en viss samgång föreligger
mellan studentbetyg och studieresultat vid
högskolan men sambandet är ej särskilt starkt
utpräglat. En av anledningarna härtill är den att
antagningsgränsen ligger olika på olika
avdelningar vid högskolan, beroende på olika
tillströmningsgrad, varför studerande med samma
allmänna studentbetygsnivå och samma
antagningspoäng komma att få skilda rangpositioner i
olika avdelningar. Samma skillnad gäller även
i viss mån olika årskurser emellan. Härtill
kommer att medelantagningspoängen kontinuerligt
stigit från värdet 32,2 år 1935 upp till 39,4 år
1939. Oberoende av dessa felkällor konstaterar
man att sambandet mellan antagningspoäng och
betygskvot är förhållandevis svagt, innebärande
att antagningspoängens eller studentbetygets
förmåga att förutsäga den inträdessökandes
framgång vid högskolan är jämförelsevis ringa.
Glädjande nog finner man att sambandet mellan
betygskvoten och den nu tillämpade
antagningspoängen är bättre än motsvarande samband med
originalbetygen i de rent tekniskt betonade
ämnena matematik, fysik, kemi och teckning eller
med resp. medeloriginalstudentbetyg, varmed
förstås samtliga i studentbetyget ingående ämnen.
Det senare förhållandet är speciellt glädjande, då
i annat fall röster säkerligen skulle kunna höjas
för att hela studentbetyget skulle läggas till
grund för antagningspoängens beräknande, något
som skulle komma att leda till att de
inträdessökande skulle sträva efter att komplettera
samtliga i studentbetyget ingående ämnen. Detta
skulle medföra avsevärd tidsförlust. Även de
kompletteringar som nu förekomma äro mindre
önskvärda, beroende på att de i många fall
förlänga studietiden samt leda till att studerande
som ha ekonomiska möjligheter genom att
uppoffra tillräckligt lång tid kunna skaffa sig
tillräckligt höga kompletteringsbetyg utan att vara
särskilt begåvade. Å andra sidan ligger det i
öppen dag att kompletteringar måste tillåtas
exempelvis därför att en latinstudent måste
förvärva vissa realbetyg för att kunna antas och
att en studerande som råkat bli sjuk vid
tidpunkten för studentskrivningarna och därigenom
i viss grad misslyckats i annat fall aldrig skulle
kunna vinna inträde. Kompletteringsbetygens
begränsade värde belyses av punkt 7 i tabellen, som
visar att korrelationsfaktorn mellan
kompletterade betyg i matematik, fysik, kemi och teckning
och betygskvot endast antar värdet 0,257, alltså
ett lägre värde än för originalbetyg enligt punkt 2,
där värdet uppgår till 0,307.

Punkterna 3, 4, 5 och 6 i tabellen visa även att
korrelationen mellan antagningspoäng och
betygskvot är någorlunda lika för de olika
avdelningarna.

Psykotekniska prov med teknologer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>