Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 4. 27 januari 1945 - Insänt: Måttenheter för tryck, av Jarl Salin, svar av Alf Grabe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
TEKNISK TIDSKRIFT’
som en enhet. En dylik definition måste ofelbart leda till
en svårartad begreppsförvirring.
I fortsättningen omnämner TNC visserligen också en annan
uppfattning av enheten 1 kgf. Efter att ha anfört en
definition av kraftenheten kilopond (kp) som tyngden av
vikten 1 kg på en ort med normalaccelerationen 9,80665
m/s2 säges nämligen: "Förhållandena kompliceras av att,
som bekant, en kraftenhet med beteckningen 1 kgf, men
med den definition, som ovan anges för 1 kp, för
närvarande i viss utsträckning användes i skolorna och i
litteraturen och därför även inom den praktiska tekniken."
I motsats till den förra definitionen av 1 kgf som en
med orten varierande "enhet" kan denna senare utan
principiella betänkligheter godtas som en fullgod definition
av en kraftenhejt. Varför skall då denna senare
uppfattning av enheten 1 kgf avvisande betecknas såsom en
förhållandena komplicerande sådan och en vetenskapligt ej
godtagbar definition anvisas för denna i vida kretsar
använda enhet, medan den acceptabla definitionen reserveras
för en enhet med en helt ny, av Physikalisch-Technische
Reichsanstalt påhittad men för övrigt hittills knappast alls
använd benämning "kilopond"?
Det kan vara skäl att något närmare granska de sakliga
grunderna för fysikernas i den nämnda TNC-spalten
refererade förkättrande av i tekniken använda kraftenheter
jämte tillhörande härledda enheter. Det visar sig att
anmärkningarna rimligtvis kunna anses gälla tre
omständigheter, som här i tur och ordning må diskuteras:
Den första ocli verkligt tungt vägande anmärkningen är
den, att i den mån den i tekniken använda kraftenheten
anses variera med tyngdkraftaccelerationen och alltså vara
olika på olika orter, en sådan uppfattning bryter med den
grundprincip i det gängse systemet för beskrivning av
fysikaliska kvantiteters storlek, som fordrar definierade
och konstanta enheter. En sådan uppfattning innebär
att man skulle operera ej med en utan med en
oändlig mångfald av kraftenheter, en mångfald som, enligt
mängdlärans uttryckssätt, ej ens skulle vara numrerbar
utan besitta ett kontinuums mäktighet. Det enklaste sättet
att avlägsna en dylik uppfattning, i den mån den över
huvud förekommer, är naturligtvis att ej alls fastslå eller
godta någon definition, benämning eller beteckning på en
dylik oegentlig enhet utan i stället lämpligen låsa fast den
variabla kraftenhet, som möjligtvis föresvävat oklart
tänkande individer, vid något fixerat medelvärde, förslagsvis
vid precis 980 665 dyn, eftersom värdet 9,80665 m/s2 fått
ett visst burskap som ett normalvärde på
tyngdkraftaccelerationen. Mot en sådan hyfsning av begreppen lär
ingen förnuftig tekniker ha något att invända och genom
den avlägsnas också den enda anledningen till en verkligt
tungt vägande kritik av teknikernas kraftenheter.
Den andra anmärkningen är den, att benämningen
"kilogram" för den ifrågavarande, till storleken fixerade
kraftenheten, med förhandsrätt tillkommer en enhet av ett helt
annat slag, avseende en kvot av en kraft och en
acceleration. En principiellt liknande anmärkning kan också riktas
t.ex. mot användningen av benämningen "sekund" för
såväl en tidsenhet som för en vinkelenhet. Ingen har
emellertid fallit på den idén att mästra en fysiker, om han säger
att den och den vinkelns storlek är så och så många
sekunder i stället för att säga att den är så och så många
vinkelsekunder. Man bör därför ej heller höja pekstickan
alltför högt om en tekniker säger att en kraft uppgår till
så och så många kilogram i stället för kraftkilogram eller
kilogramkraft, eller att ett ångtryck uppgår till så och så
många kilogram per kvadratcentimeter. Lika litet som det
är nödigt att utbyta t.ex. benämningarna minuter och
sekunder för vinkelmått mot några helt andra sådana, lika
litet är det absolut nödvändigt att utbyta benämningen
kilogram mot någon helt annan sådan. Det bör räcka med
att fordra, att åtminstone i alla sådana fall, där det ej
av sammanhanget utan vidare framgår att kraftenheten
och ej massenheten avses, ett förtydligande tillägg "kraft-"
användes, alltså antingen benämningen kilogramkraft (och
då också sekund- och minutvinkel?) eller också
benämningen kraftkilogram. För en sådan moderat och
välgrundad fordran kan utan tvivel förståelse vinnas i
teknikerkretsar. Den skulle endast ställvis påkalla förtydligande
ändringar i gängse teknisk litteratur och i ny litteratur
skulle det nog snart anses höra till god sed att mera
konsekvent, åtminstone i fråga om beteckningarna, införa
det åtskiljande tillägget. Avlägsnandet av detta andra
missförhållande skulle sålunda kunna ske med bevarande av
kontinuiteten i språkets och formelskrivningens utveckling.
Den tredje anmärkningen är den att kraftenheten i fråga
har en i sådant avseende olämplig storlek, att den ej
passar in i något fullständigt "system" av måttenheter. Detta
medför att i s.k. mätetalsformler och ekvationer, vid vilkas
användning bokstavsbeteckningarna skola utbytas mot
enbart mätetal, gällande för vissa bestämda måttenheter, i
vissa fall måste ingå omräkningsfaktorer mellan enheter,
nämligen i sådana fall då samtliga enheter ej tillhöra- ett
och samma system av sådana. Detta skönhetsfel undvikes
dock om man — såsom blir alltmera brukligt och allmänt
rekommenderas — opererar med storhetsformler och
-ekvationer, där bokstavsbeteckningarna vid användningen
utbytas mot mätetal jämte måttenhetsbeteckningar. Kvar
står dock i vartdera fallet den praktiska olägenheten att
vid omräkningar till andra enheter en multiplikation eller
division med ett rätt ojämnt tal (med siffrorna 980 665)
tillkommer. Så t.ex. är effektenheten 1 (absolut) watt lika
med 0/w,0g kgf m/s men lika med 1 n m/s med
användan-9,oübbo
de av den föreslagna, nya kraftenheten "newton" (n). Man
måste då fråga sig, vad som för närvarande skall anses
vara en större olägenhet: att dras med dessa nu och då
uppträdande extra omräkningar eller att helt frångå
kraftenheten 1 kgf och i stället börja använda den nya
kraftenheten 1 n, varvid under övergångstiden alla ur nu gängse
litteratur, tabeller o.d. tagna uppgifter, som äro uttryckta
med kgf som enhet, måste omräknas med en dylik ojämn
omräkningsfaktor. Det råder knappast något tvivel om att
den senare olägenheten är större. Så länge fysikerna anse
att tryckenheten 1 normalatmosfär måste bibehållas (se den
här nämnda TNC-spalten!), ehuru denna enhet är
systemlös i en ännu högre grad än kraftenheten 1 kgf och
medför omräkningar med lika ojämna omräkningsfaktorer,
måste de rimligtvis också respektera teknikernas önskan
att bibehålla sitt kgf.
Eftersom ett mera allmänt införande i teknikerkretsar
av nya seder och bruk i fråga om måttenheter med ganska
stor nödvändighet måste ske under medverkan av lärare
vid tekniska högskolor och andra tekniska skolor, må
det tillåtas en högskolelärare att ånge sin synpunkt på
TNC:s rekommendation att i största möjliga utsträckning
övergå till tryckenheten 1 bar, där ej av särskilda skäl
(hänsyn till bruket bland experimentalfysiker?) redan
förut 1 normalatmosfär (1 Atm) användes, och helt och
hållet undvika tryckenheten 1 teknisk atmosfär .= 1 at =
= 1 kgf/cm2 (alltså utan hänsyn till bruket bland
tekniker!). Det måste då sägas, att så länge det ej finns
tillgång till handböcker, tabellverk (t.ex. ångtabeller och
-diagram), läroböcker och en rik tidskriftslitteratur med tryck
uttryckta i bar, har en ansvarskännande lärare ej rätt att
så misshushålla med sina elevers knappt tillmätta
studietid att han skulle tvinga dem att lösa sina övningsuppgifter
och studera sin litteratur under ett ständigt omräknande
av bar till at och at till bar .— t.ex. vid bruk av
ångtabeller o.d. Först i den mån kraftenheten 1 newton
eventuellt förmår uttränga kraftenheten 1 kgf och
handbokslitteraturen och tabellverken blivit i motsvarande mån
ändrade, kunna vi vid undervisningen lämna at och övergå
till bar. Dit ha vi dock ej ännu kommit och det är osäkert
huru de stormakter, som skola bestämma om vår framtid,
komma att besluta om utvecklingen av denna detalj.
Jarl Salin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
