Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1945 - Systematisk materielinventering som underlag för standardisering, av Bo Nettelbladt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
TEKNISK TIDSKRIFT’
0 Energiformer. Växter och djur.
1 Material.
2 Elementärmateriel.
3 Materiel för utförande av arbetsoperationer och
energi-omformning.
4 Iakttagelse, reproduktions- och signalmateriel.
5 Bostads-, person- och sanitetsmateriel m.m.
6 Stridsmateriel.
7 Transportmateriel.
8 Materiel i kombinationer och satser.
9 Domäner. Byggnader. Anläggningar.
Fig. 5. M-systemets huvudgrupper.
resp. tjänsteställen. Exempel på de funktioner
inom ett industriföretag, vilka var och en anlägga
en speciell synpunkt på registrerings- och
klassi-fikationsfrågorna, äro t.ex. administration,
bibliotek, forskning, konstruktion, inköp, tillverkning,
kontroll, förråd, försäljning, bokföring och
planering. De förekommande klassifikationssystemen
ha i regel endast tagit vissa av dessa funktioner i
betraktande och sedan använt speciella
nummersystem för de övriga funktionerna. Ett
fullständigt standardsystem måste emellertid skärskåda
alla dessa element och dra upp riktlinjerna för
kombinationstekniken dem emellan. Nämnas kan
i detta sammanhang att inom den militära
expeditionstjänsten goda resultat nåtts vid arbete efter
dessa linjer.
M-systemets uppbyggnad
För själva standardiseringsarbetet är
M-systemet naturligtvis det viktigaste. Dock bör
framhållas att ej heller standardiseringsfrågorna
kunna lösas helt oberoende av de andra delarna av
systemet. Standardiseringen bör ju t.ex. omfatta
även tillverknings-, behandlings- och
kontrollmetoder. Vidare inser man att en kartläggning av
produktions- och konsumtionsställen samt
speciellt inom försvarsväsendet tjänsteställen,
personalgrupper och förband är nödvändig.
Vid M-systemets uppbyggnad har man förutsatt
att sifferbeteckningar äro önskvärda samt att
decimalprincipen skall tillämpas, bl.a. för att
eliminera de svårigheter som en obestämbar teknisk
utveckling kan medföra. Systemet indelas alltså
först i 10 huvudgrupper 0—9 och dessa
underindelas sedan på vanligt sätt enligt
decimalprincipen — dock icke hur långt som helst, vilket
senare skall visas.
Fkra olika indelningsgrunder kunna tillämpas
varav de viktigaste äro:
ingående material,
form,
grad av sammansättning,
primär funktion,
användningsområde,
bransch.
Idealet för ett renodlat system vore att en enda
indelningsgrund tillämpades vilket dock av
praktiska skäl givetvis är omöjligt. M-systemets hu-
vudgrupper framgå av fig. 5, varav synes att
graden av sammansättning utgör en
grundläggande uppdelning i material 0—1, materiel 2—8 samt
anläggningar .9. Föreslagna definitioner för dessa
begrepp äro:
material = ämne eller massa utan hänsyn
tagen till form och dimension,
materiel f= format eller dimensionerat
material eller kombinationer av
format eller dimensionerat material,
anläggningar f= materiel eller kombinationer av
materiel med hänsyn tagen till
placering och omgivande område.
Materielgrupperna 2—8 ha indelats efter en
kombination av indelningsgrunder så att grupp 2
delvis bestämts genom formen, grupperna 3, 4, 6
och 7 genom primärfunktionen och slutligen
grupperna 5 och 8 i viss mån genom
användningsområdet.
Gruppen M 0 omfattar energiformer, växter och
djur.
Gruppen M 1 omfattar material.
Gruppen M 2 omfattar elementär materiel. Hit
höra alltså bl.a. de råprodukter som i vissa fall
bruka benämnas material och i andra fall
materiel och för vilka TNG föreslagit ordet
formprodukter. Hit höra balkar, rör, metervaror av
olika slag, tegelsten m.m. I övrigt omfattar
gruppen materiel med grundläggande teknisk
funktion, såsom skruvar, bultar, plintar, stativ, axlar,
hjul, kopplingar, remmar, kedjor, emballage
m.m.
Gruppen M 3 omfattar ångmaskiner, turbiner,
förbränningsmotorer, generatorer,
transformatorer, ugnar, arbetsmaskiner, verktyg m.m.
Gruppen M 4 omfattar mätinstrument,
kontorsmaskiner, teleteknisk och radioteknisk materiel
m.m.
Gruppen M 5 omfattar möbler, kläder, konst,
inredning av olika slag, sanitetsmateriel och
materiel av personlig karaktär.
Gruppen M 6 omfattar stridsmateriel, alltså
vapen, ammunition och pansar.
Gruppen M 7 omfattar transportmateriel.
Vad stridsvagnar, stridsfartyg och stridsflygplan
beträffar vilja många främst ta stridsfunktionen
i betraktande. Av tekniska skäl böra de dock
hänföras till transportmateriel.
Gruppen M 8, omfattande materiel i
kombinationer och satser, kanske fordrar en närmare
förklaring. Det har visat sig nödvändigt att införa
denna grupp, dock mest av registrerings- och
förvaltningstekniska skäl, bl.a. för lösandet av vissa
problem i samband med den militära
uppdelningen av materiel i vissa satser, t.ex.
brevduve-materiel, smedsutrustning m.m.
Gruppen M 9 omfattar domäner, byggnader och
anläggningar. Anmärkas bör att hit även räknas
monteringsfärdiga broar, hus och baracker samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>