Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1945 - Automatisk snabbåterinkoppling, av Åke T Vrethem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1945
129
Fig. 4. Oscillogram från snabbåterinkoppling vid
övergående fel på en 8 kV ledning med industribelastning (enl.
Thommen5). Un spänning på nätet, Ul spänning på
ledningen, Uw spänning över brytaren, Is ström från nätet,
1M ström från motorerna, 1 kortslutningen börjar, 2
strömbrytaren bryter strömmen från nätet, 3 bakströmmen från
motorerna upphör, 4 brytaren återinkopplar.
det hur arbetsprodukten i maskinen, t.ex. en
pappersmaskin eller en spinnmaskin, påverkas av
den tillfälliga nedgången i varvtal.
Fig. 4 visar ett schweiziskt försök5 på ett 8 000 V nät
med kortslutning och automatisk återinkoppling av en
förbrukningsanläggning med 12 motorer av olika storlek
från 0,5 till 500 kW. Som oscillogrammet visar var
kortslutningstiden 0,07 s och det spänningslösa intervallet 0,28
s, total störningstid alltså 0,35 s. Vi se, att motorerna
under en tid av 0,19 s, alltså 0,12 s in på det
spänningslösa intervallet, leverera viss kortslutningsström till
felstället. Vid inkopplingen få vi en inkopplingsström av
samma storleksordning som kortslutningsströmmen på
motorerna vid kortslutning, men sedan gå motorerna raskt
in i normal drift.
Enligt en tysk undersökning8 på ett nät, där
pappers-och kamgarnsfabriker, verkstadsindustri, kvarnar och
små-hantverk voro anslutna, gick driften helt störningsfritt
vid automatisk återinkoppling med ett spänningslöst
intervall upp till 0,3 s. Man torde då ha haft en
kortslutningstid på omkring 0,25 s, total störningstid alltså ca
0,55 s. Vid det amerikanska Georgia Power Co7
återin-kopplades en linje, som matade en textilfabrik;
spänningslösa intervallet var 0,67 s och totala störningstiden ca
0,8 s. Motorerna för spinnmaskinerna gingo ned i varvtal
10—15 %. Påkänningen på motorerna konstaterades inte
vara större än vid normal drift och enligt textilexperterna
försämrades garnets kvalitet inte nämnvärt av
varvtalsvariationerna.
Om sålunda själva synkronmotorbelastningen
gott tål återinkopplingsförloppet, även vid ganska
långa störningstider, så måste en viktig
reservation göras beträffande motorskyddens
uppförande. Asynkronmotorernas motorskåp, kontaktorer
och gruppbrytare äro i stor utsträckning försedda
med momentana nollspänningsmagneter, som
falla redan när spänningen under 0,1 s eller
mindre går under ca 65 % av normala
spänningen. Vid samtliga dessa anordningar får man
definitiv utlösning vid kortvarigt spänningsavbrott
och kan alltså ej tillgodogöra sig återinkoppling-
ens fördelar. l)et förefaller vara en angelägen
uppgift för tillverkarna att få fram lämpliga
anordningar för fördröjning av
nollspänningsut-lösningen, och jag vill föreslå, att man vid
ny-projektering av industrianläggningar inte utan
vägande skäl tillåter anordningar, som ge
momentan nollspänningsutlösning.
Snabbåterinkopp-lingen vinner snabbt terräng, och det vore synd,
om kraftavnämarna ej skulle kunna tillgodogöra
sig dess fördelar på grund av olämpliga
anordningar i motoranläggningarna.
I detta sammanhang må framhållas, att de
momentana nollspänningsskydden, även helt
frånsett deras nackdelar vid automatisk
återinkoppling, vålla onödiga driftstörningar i det att
de ge utlösning även vid sådana störningar på
det matande kraftnätet, som inte medföra någon
spänningslöshet utan endast en hastigt övergående
spänningssänkning, t.ex. vid kortslutning ute i
nätet. Även dessa olägenheter kunna elimineras
genom fördröjning av nollspänningsutlösningen;
i en del fall torde den för övrigt helt enkelt kunna
slopas.
En fullbelastad synkronmotor torde tappa
synkronismen redan vid en störningstid på 1/10 s.
En synkronmaskin matar dessutom
kortslutningsström i felstället och om maskinen är tillräckligt
stor måste den alltså redan av denna anledning
snabbt bortkopplas för att ej äventyra
snabbåter-inkopplingens resultat. Reläskyddet för denna
bortkoppling utgör ett intressant tekniskt
problem; en lösning utgöra de s.k.
frekvenssprång-reläerna8’ Ett särskilt problem är det om
synkronmaskinen är en synkrongenerator driven av
t.ex. en vattenturbin eller en ångturbin. Man
närmar sig då fallet med återinkoppling på
förbindelselinje. Om den anslutna synkroneffekten är
tillräckligt liten i förhållande till nätets effekt
kan man emellertid tolerera att maskinen
ligger kvar på nätet under det spänningslösa
intervallet. Fig. 5 visar t.ex. ett tyskt nät4, där man
tillämpar återinkoppling på ett 30 kV system, där
småkraftstationer med 250 kVA effekt ligga
anslutna. Det meddelas, att återinkopplingen här i
regel lyckas utan att vattenkraftstationerna
medföra några komplikationer.
Likriktare synas utan vidare tolerera
återinkoppling med de numera normalt använda korta
spänningslösa intervallen.
Fig. 5. Snabbåterinkoppling i ett 30
kV nät med bakmatning från
småkraftstationer om 250 kVA (enl.
Mayr4). Å
snabbåterinkopplingsbry-tare, K kraftstationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
