- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 75. 1945 /
134

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 5. 3 februari 1945 - Automatisk snabbåterinkoppling, av Åke T Vrethem

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

146

TEKNISK TIDSKRIFT’

dynamiska stabilitetsgränsen, alltså den största effekt, som
kan överföras utan att ett linjefel på överföringssystemet
ger urfasfall? Ja, det beror på många omständigheter,
nämligen felets art, relä- pius bryttiden, spänningslösa
intervallet, och om brytning och återinkoppling göres
tre-poligt eller enpoligt. Diagrammet visar sambandet mellan
överförbar effekt och maximalt tillåtet spänningslöst
intervall vid olika relä- och bryttider, olika slags fel och olika
slags återinkoppling.

Om vi till att börja med betrakta förhållandena utan
återinkoppling, vilket innebär ett spänningslöst intervall
lika med oändligheten, så se vi, att vid trefasiga fel den
maximalt överförbara effekten blir 170 MW eller 85 MW
per linje, om kortslutningstiden är 0,15 s. Är
kortslutningstiden återigen endast 0,10 s, så blir dynamiska
stabilitetsgränsen för linjefel på överföringssystemet i stället 185
MW, eller 93 MW per linje. Den dynamiska
stabilitetsgränsen är med andra ord ungefär hälften av den statiska,
och en minskning av kortslutningstiden med 0,05 s ökar
den dynamiska stabilitetsgränsen med ungefär 10 %.

Om man nöjer sig med stabilitet vid tvåfasiga
kortslutningar blir stabilitetsgränsen med snabba reläer och
brytare 190 i stället för 185 MW och vid de något
långsammare 185 i stället för 170 MW; skillnaden är alltså
ej så stor. Vid enfasiga fel blir stabilitetsgränsen ungefär
205 MW vid båda sorternas reläer och brytare.

Vad kan man nu vinna med automatisk
snabbåterin-koppling? Låt oss för att inte få för många variabler
fixera det spänningslösa intervallet till 0,20 s, och räkna
vidare med de något långsammare reläerna och brytarna
(kortslutningstid 0,15 s). Med trepolig återinkoppling få vi
då följande stabilitetsgränser vid

trepoliga fel.................. 210 MW

tvåpoliga fel.................. 240 MW

enpoliga fel.................. 275 MW

Med enpolig återinkoppling måste vi räkna med ett längre
spänningslöst intervall, säg 0,33 s. Gränserna bli då vid
trepoliga fel........ 185 MW (25 MW lägre än vid
trepolig återinkoppling)

tvåpoliga fel........ 240 MW (samma som vid trepolig

återinkoppling)
enpoliga fel........ 305 MW (30 MW högre än vid
trepolig återinkoppling)

0

Fig. 13. Stabilt överförbar effekt vid snabbåterinkoppling
på dubbellinje med kopplingsstation på mitten; i övrigt
samma förutsättningar och beteckningar som i fig. 12
(enl. Crary, Kennedy & Woodrow13).

Av exemplet framgå ganska väl återinkopplingens
möjligheter och begränsningar.

Om man t.ex. utgår från ett system med de
långsammare reläerna och brytarna, så se vi att den under alla
förhållanden gällande dynamiska överföringsförmågan,
alltså den som finnes även vid trefasiga fel, höjes med

10 % genom 0,05 s snabbare urkoppling utan
återinkoppling

23 % genom snabbåterinkoppling utan ändring av
urkopp-lingstiden

33 % om man både minskar urkopplingstiden och inför
snabbåterinkoppling

Det är emellertid ingalunda möjligt att genom
snabbåter-inkopplingen höja den dynamiska överföringsförmågan
till närheten av den statiska; detta Skulle nämligen
innebära en höjning med över 100 °/o.

Man ser vidare av exemplet att återinkopplingen medför
en betydlig ökning av överföringsförmågan vid två- och
enfasiga fel. Slutligen ser man att den enpoliga
återinkopplingen visserligen ökar överföringsförmågan vid
enfasiga fel mer än den trepoliga återinkopplingen men i
gengäld är sämre vid trefasiga fel på grund av det längre
spänningslösa intervallet.

Exemplet visar också återigen vikten av att ekonomisera
med relä- och brytartider och med det spänningslösa
intervallet: skillnaden i dynamisk överföringsförmåga vid
trepoliga fel mellan t.ex. å ena sidan strömbrytare och
reläer med 0 10 s kortslutningstid och 0,20 s spänningslöst
intervall, å andra sidan strömbrytare och reläer med 0,15 s
kortslutningstid och 0,33 s spänningslöst intervall är ej
mindre än 22 %.

Slutligen visar fig. 13 samma överföringssystem som det
tidigare men nu med en mellanstation med strömbrytare
införd mitt på dubbellinjen. Som synes äro kurvorna
mycket flackare än i den förra figuren, vilket innebär att
vinsten med att införa snabbåterinkoppling nu sedan
mellanstationen tillkommit är avsevärt mindre. Den
statiska överföringsförmågan är densamma som i det
föregående exemplet, alltså 360 MW. Den dynamiska
överföringsförmågan, som i förra exemplet med de
långsammare brytarna och utan återinkoppling var 170 MW, är
nu efter kopplingsstationens tillkomst 210 MW, dvs. 40 MW
eller 23 % större, och kan med 0,05 s snabbare brytare
höjas till 240 MW, vilket är 55 MW mer än utan
mellanstation. Med snabbåterinkoppling men med oförändrade
långsammare brytare blir den endast 230 MW, dvs. 20 MW
mer än utan mellanstation. Med snabbare brytare och
återinkoppling få vi ca 260 MW.

De tre exemplen visa, att återinkopplingen
medför de största vinsterna ju mindre förmaskat
systemet är, dvs. i regel ju längre ledningssektionerna
mellan brytarna äro. Vid korta ledningssektioner
i kraftigt förgrenade nät är vinsten med
återinkoppling liten. Om vi t.ex. i det sista exemplet
förde in oändligt många mellanstationer med
brytare skulle vinsten med återinkoppling bli noll.
En jämförelse mellan de två sista exemplen visar
också, att införande av snabba reläer och
automatisk återinkoppling kan vara ett lika effektivt
medel att höja överföringsförmågan som att med
bibehållna konservativa brytare och reläer utan
återinkopplingsanordningar dela upp
överföringen med en kopplingsstation.

Systemfrågor

Speciellt vid systemen för de högsta
driftspänningarna och vid projekteringen av anläggningar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:30:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1945/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free