Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1945 - Tillverkning av smörjolja ur trätjära, av Guy S:son Frey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 19A5
151
Fig. 7.
Visko-sitetsfaktor
vid blåsning
av oblandade
och
förskurna tjärsmörj-oljor vid 120°
i 72 h.
är oanvändbar när det gäller tjäroljor. Sedan vi
t.o.m. haft ett svårartat explosionstillbud
övergingo vi därför till en metod, som tillämpats av
ingenjör J Hallberg vid Vacuum Oil Co. Denna
innebär att oljorna vid 120°C, och i närvaro av
metalliskt järn, blåsas med luft under viss längre
tid. För vår del ha vi arbetat med 50 g olja, 0,8
l/min luft och en försökstid av 72 h. Metoden är
visserligen primitiv men har å andra sidan den
uppenbara fördelen att i viss mån anknyta till
de förhållanden som äro rådande i praktiken vid
exempelvis motordrift. Man bestämmer antingen
den bildade mängden i normalbensin olöslig
substans (siam) eller också förhållandet mellan
vi-skositeterna före och efter oxidationen,
"viskosi-tetsfaktorn". Mellan dessa båda storheter har
konstaterats en genomgående parallellitet, och
strängt taget borde man vid fortsatta försök
kunna inskränka sig till att följa den senare.
Av de uppåt ett hundratal försök som utförts,
skall jag här återge några serier, som ha
omedelbar betydelse i samband med raffineringsfrågan.
Resultaten voro härvidlag i flera avseenden
oväntade. Fig. 6 och 7 visa jämförande försök med
låg-, medel- och högraffinerad tjärolja enligt
ovan, dels oblandade och dels förskurna med
mineraloljor i olika kombinationer. Omedelbart
påfallande är att den högraffinerade oljan i
oblandad form uppvisar de sämsta egenskaperna. Vid
förskärning med raffinerade mineraloljor är den
däremot odisputabelt bäst. Rangskillnaden mellan
låg- och medelraffinat är hos dessa blandningar
obetydlig och torde icke möjliggöra några säkra
slutsatser. Inom parentes må anmärkas att
blandningen med 47 % Regal 000 och 5 % Bright
Stock motsvarar nu tillgänglig bilolja av typen
SAE 20.
Kombinationen tjärolja—Regal0000-destillat
uppvisar genomgående höga värden på
oxidationskänsligheten. Här föreligger emellertid ett fall
då mineraloljan är av mycket låg kvalitet.
Motsvarande värden för 100 % mineralolja äro
här 5,66 % siam och viskositetsfaktorn 3,7.
De anförda försöken visa på ett fundamentalt
och lätt förbisett faktum, nämligen att ett entydigt
samband mellan raffineringsgrad och
oxidationsbeständighet icke existerar.
Den utpräglat förbättrade effekten av en
förskärning med mineraloljeraffinat är synnerligen
intressant och tyder på att mineraloljans
beståndsdelar i denna kombination verka negativt
katalyserande, dvs. som antioxidationsmedel.
Denna verkan gör sig kraftigt gällande även vid
låga halter av mineralolja. Fig. 8 återger
resultatet vid oxidation av (låg-) raffinerad tjärolja
tillsatt med växande mängder av en amerikansk
paraffinbasolja (Terola 85). Redan en tillsats av
10 % mineralolja ger som synes i hög grad
förbättrade egenskaper, en omständighet som är
betydelsefull icke minst ur aktuell
försörjningssynpunkt.
Som en kuriositet kan nämnas att
mineralolje-raffinatens antioxidativa verkan, ehuru otvetydig,
icke kommer till synes vid Sligh-talsbestämningar,
i det att en blandning av tjärolja och mineralolja
i allmänhet uppvisar ett högre Sligh-tal än någon
av komponenterna.
Försöksserien i fig. 9 utfördes för att analysera
effekten av olika steg i den av oss tillämpade
raffineringsmetoden. Ett tjärsmörjoljedestillat
har tvättats med alkali och därefter successivt
Fig. 8. Olöslighetsprocent och viskositetsfaktor efter
blåsning i 72 h vid 120° av lätt raffinerad TO, förskuren med
amerikansk paraffinbasolja (Terola 85).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
