Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1945 - Tillverkning av smörjolja ur trätjära, av Guy S:son Frey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1945
153
tillsatta grammolekyler per viktsenhet av
ut-gångssubstansen, dvs.
A T = K-n
där K är en för utgångssubstansen
(lösningsmedlet) karakteristisk konstant.
En viss kvantitet tjärsmörjolja g kan anses
sammansatt av i? g reten och X g av andra molekyler
av obekant slag. Totala antalet moler i oljan
blir dà = g = R
11 M Mr ^ Mx
n kan tydligen bestämmas om man känner K
för ett lämpligt lösningsmedel och bestämmer
A T. Valet av lösningsmedel är principiellt
godtyckligt. Vi ha emellertid av flera skäl valt att
arbeta med fenantren.
Sedan n bestämts enligt ovan, utföres ett
motsvarande försök med reten som lösningsmedel.
Härvid komma uppenbarligen endast molerna
X
„, att verka nedsättande på smältpunkten, dvs. i
Mx
detta fall blir ^
n =
Mx
ß
Genom enkel subtraktion får man då —- och
Mr
därmed R(Mr= 234).
Denna kryoskopiska metod är som synes
principiellt enkel, men dess utförande stöter icke
desto mindre på vissa praktiska svårigheter, i
första hand på grund därav att retenen även i ren
eller tillnärmelsevis ren form kristalliserar
synnerligen långsamt. Inom parentes sagt är
skillnaden härvidlag mellan retenen och den
konstitutionellt närbesläktade fenantrenen påfallande
och intressant.
Trögheten i kristallisationsförloppet ställer stora
krav på apparaturens ändamålsenliga utformning
och komplicerar utförandet av bestämningen.
Dessa svårigheter synas emellertid i det
väsentliga ha övervunnits.
Om metoden betraktas såsom ren analysmetod,
i detta fall för bestämning av reten såsom kemisk
individ, föreligger ännu en möjlighet för
komplikationer. Dihydroreten, vars närvaro i
tjäroljan man har anledning att förutsätta4, har visat
sig vara en fast substans med en smältpunkt av
ca 62°C. Professor N Hellström har meddelat mig,
att det vid pågående undersökningar visat sig att
reten och dihydroreten kunna bilda
blandkristal-ler i alla proportioner. Man har även kunnat
konstatera närvaro av dihydroreten i ur tjärolja
utkristalliserad substans, vilket f.ö. kan betraktas
som en naturlig konsekvens av
blandkristallbild-ningen. Detta innebär vidare att man vid den här
skisserade kryoskopiska metoden bestämmer icke
endast reten, utan även en viss del av i oljan
förefintlig dihydroreten. Hur betydelsefullt detta
faktum än är ur analytisk synpunkt, visar å andra
sidan en termodynamisk beräkning, att den kryo-
Tabell 5. Kryoskopiskt bestämda retenhalter.
Nr [-Tjärsmörjolja Krackning-] {+Tjär- smörjolja Krack- ning+} Anmärkning "Reten" %
1 TO destillat lätt gascirkulation 13,1
2 TO destillat [-medel-hård-] {+medel- hård+} frånskild
reten-fraktion 13,2
3 TO destillat hård — 21,0
4 RTO raffinat ur nr 1 med 80 % utbyte 14,4
skopiska metodens användning i här aktuellt
syfte, dvs. för bestämning av köldbeständigheten,
bör vara oberoende härav. Oljorna bete sig i
själva verket som om de innehöllo en enhetlig
kristalliserande substans, vars mängd och
löslighetsförhållanden i stort sett överensstämma med de
kryoskopiska resultaten. Vi komma nedan liksom
tidigare att kalla denna substans för reten, med
underförstående av att förekomsten av
dihydroreten i den icke är utesluten resp. är sannolik.
I tabell 5 återfinnas några nyligtn erhållna
värden på den kryoskopiskt bestämda retenhalten,
vilken bl.a. återspeglar effekten av en mer eller
mindre hård krackning vid destillationen.
Vi se vidare att en anrikning av reten erhållits
vid raffinering av nr 1. Denna anrikning är
avsevärt mindre än som motsvarar utbytet vid
raffineringen, förmodligen beroende därpå att reten
i viss utsträckning följer de sura substanserna vid
natronluttvättningen.
För att få en uppfattning om
köldbeständigheten hos oljorna fordras givetvis en uppfattning
om retenens löslighet vid olika temperaturer. Att
bestämma detta samband experimentellt är
förenat med synnerligen stora svårigheter särskilt
vid låg temperatur och hög viskositet hos oljan.
En avsevärd förenkling av problemet uppnås
emellertid om man förutsätter att
löslighetsförhållandena icke allt för mycket skilja sig från de
ideala. Under denna i och för sig plausibla
förutsättning gäller relationen
— log N = K - lT
där N är retenens molbråk (antalet moler reten
dividerat med totala antalet moler i oljan), K en
konstant och T absoluta temperaturen.
Sambandet blir alltså en rät linje, som kan
bestämmas med kännedom om N vid två
godtyckliga temperaturer. Eftersom N vid smältpunkten
för ren reten (100°C) tydligen är lika med 1,
räcker det att bestämma ytterligare ett värde,
exempelvis vid 20°C. En preliminär
undersökning av RTO, mättad vid rumstemperatur, har
givit resultatet N f= 0,20 {R i= 18,7 %).
Motsvarande samband återfinnes på fig. 10 överst. Inom
parentes må nämnas att en termodynamisk
överslagsberäkning ger värdet N^=0,22 vid 20° för
en ideal lösning, vilket bekräftar det berättigade
i det ovan gjorda antagandet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
