Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1945 - Användning av tjärsmörjoljor, av Evert Norlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 februari 1945
157
flytande vid högre temperaturer än mineraloljor.
Fig. 2 är ett diagram i logaritmisk skala över
sambandet mellan viskositet och temperatur för en
raffinerad tjärsmörjolja, en amerikansk och en
rumänsk mineralsmörjolja samt en biandolja,
"Bilolja 43 SAE 20", innehållande 48 %
raffinerad tjärolja och 52 % mineralolja. Den
raffinerade tjäroljan har den brantaste kurvan och den
amerikanska mineraloljan den flackaste kurvan.
Som synes blir kurvan för blandoljan även
ganska brant. I viskositetshänseende äro tjäroljorna
således underlägsna mineraloljorna. Då
smörjningen sker vid rumstemperatur och strax
däröver, som fallet är vid vanlig lagersmörjning
inomhus, spelar tjärsmörjoljornas
temperaturkänslighet emellertid ingen roll. Till synes kan
den t.o.m. i fråga om smörjningsförmågan vara
fördelaktig, så länge det är fråga om temperaturer
mellan ca 20 och 60° och låga belastningar och
medelhastigheter, vilket kommer att påpekas i det
följande.
Den omständigheten att tjärsmörjoljorna
innehålla mera kemiskt aktiva beståndsdelar än
mineraloljorna och att de så lätt väta metallytor
tyder på, att de böra ha en ganska god
vidhäftningsförmåga. Detta bekräftas i viss mån vid
provning av bärförmågan i en Timkenapparat.
De tunnflytande tjärsmörjoljedestillaten äro
något mera flyktiga än tunna mineraloljor med
samma viskositet; flampunkten är också lägre.
Hos omdestillerade raffinat blir flyktigheten
beroende på fraktioneringen och behöver icke vara
väsentligt lägre än hos mineraloljor av samma
viskositet.
Resistensen mot oxidation är avsevärt lägre hos
tjärsmörjoljedestillat än hos mineraloljor. Vid
raffinering kan den emellertid höjas så mycket,
att biandoljor med mineraloljor bli användbara
exempelvis till motoroljor. Tabell 1 visar
resultaten av jämförande oxidationsprov på en
mineralolja, en helraffinerad och en endast
alkaliraffine-rad tjärsmörjolja.
Oljorna ha vid 120°G under 72 h utsatts för
inverkan av en luftström om ca 2 l/min luft,
varvid oljorna analyserades före och efter
oxidationen med avseende på viskositet vid 50°C,
neutra-lisationstal och halt asfaltartade ämnen, olösliga i
normalbensin. Provningen visar att mineraloljan
endast obetydligt förändrats genom oxidationen,
medan tjäroljorna angripits i större grad. Därvid
var den helraffinerade oljan mera resistent än
den endast alkaliraffinerade. Dock blev
neutrali-sationstalet genom oxidationen något högre vid
båda tjäroljorna.
Tjärsmörjoljor förbrinna lätt och ge vid
förkoks-ningsprov obetydlig rest. Hos oraffinerade
tjärsmörjoljedestillat ha som värden på
förkoksnings-talet erhållits 0,1—0,4 %, vilket är mycket låga
siffror; lägre än hos en hel del mineraloljor.
Raffinerade tjärsmörjoljor ha ännu lägre koks-
Tabell 1. Oxidationsprov på mineralolja och två
raffinerade tjärsmörjoljor.
[-Mineralolja-]
{+Mineral- olja+} Regal 0 Före Efter oxidering [-Helraffinerad tjärsmörjolja-] {+Hel- raffinerad tjär- smörjolja+} RTO Före Efter oxidering [-Halv-raffinerad tjärsmörjolja-] {+Halv- raffinerad tjär- smörjolja+} hRTO Före Efter oxidering
Viskositet 50°C, Vk ...... cSt 50 52 14 28 18 36
[-Neutralisations-tal-]
{+Neutralisations- tal+} .......... 0,07 0,25 0,07 2,5 0,13 2,2
Asfaltartade ämnen .... % 0 0,14 0 0,17 0 1,0
tal. Detta gör att tjärsmörjoljor med fördel
användas i tvåtaktsmotorer, vid vilka smörjoljan
tillföres, löst i bränslet, eller som fallet är vid
högprocentiga spritbränslen genom
droppsmörj-ning med smörjkopp eller lubrikator.
Tjärsmörjoljornas köldegenskaper influeras i
hög grad av ett fast kolväte, reten C18H18
(metyl-isopropyl-fenantren) med stelningspunkt 98°C
och kokpunkt 394°C, vilket ingår i
smörjoljefraktionen och möjligen redan åtminstone delvis
finnes i stubbugnstjäran. Huvudsakligen torde den
bildas ur hartssyror vid krackdestillationen. Den
kan till större delen avskiljas genom utfrysning
och pressning eller genom att vid destillationen
avskilja den mest retenrika fraktionen. Avskild
reten är användbar som ersättning för vax eller
paraffin t.ex. i skosmörja. Retenhaltigt
trätjäredestillat, som snabbt avkyles, stelnar icke förrän
under — 20°C, men om det får stå vid 0°G och
strax därunder, kan det efter kortare eller längre
tid plötsligt stelna. I raffinat, som förvaras länge,
kunna ofta kristaller bildas, t.o.m. vid
rumstemperatur. Hos oljor, som befriats från
huvuddelen reten, bli köldegenskaperna förbättrade. En
fördel är att reten löses i mineraloljor, varför
reten som regel icke faller ut vid lägre
temperatur ur blandoljor. Undersökning har utförts för
att utröna om reten påverkar en biandoljas
viskositetsegenskaper vid låga temperaturer.
Härvid jämfördes två biloljor av märket "Bilolja
43 SAE 20", varvid den ena, prov i, innehöll 25 %
retenfattig, raffinerad tjärsmörjolja och den
andra, prov //, 25 % retenhaltig, raffinerad
tjärolja. Hos båda oljorna bestämdes viskositeten vid
— 10 och — 15°G, då följande värden erhöllos:
Viskositet Vk, cSt
Prov / Prov II
vid — 10°C ......... ca 12 500 ca 15 000
— 15°C ......... ca 26 000 ca 36 000
Av dessa värden framgår, att den retenhaltiga
smörjoljan visserligen har större viskositet vid
— 10 till — 15°G än den retenfattiga, men att
skillnaden icke kan anses vara väsentlig eller av
någon större praktisk betydelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
