Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1945 - Användning av tjärsmörjoljor, av Evert Norlin - Diskussion, av Bertil Knutson, Halvard Liander, Torsten Montelius - Ny syntetisk fiber, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
TEKNISK TIDSKRIFT’
Fig. 1. Friktions förluster vid 6°E och
konstant varvtal.
Fig. 2. Friktionsförluster vid 1,6—2°E
och konstant varvtal.
också fortfarande för smörjning av kompressorerna i
syr-gasverket, och där våga vi nog inte använda annan olja.
Framför allt i syfte att pröva om oljorna vid oxidationen
bli så sura, att de kunna tänkas fräta på metaller,
utvidgade vi laboratorieundersökningen till att omfatta även
bestämning av surhetsgraden hos olja och siam, sedan
oljan oxiderats enligt Kiessling. Nedanstående tabell ger en
jämförelse mellan de resultat, som därvid erhöllos med
en ren mineralsmörjolja, en RTO-olja och en 50 TO-olja.
Av tabellen framgår med önskvärd tydlighet, i vilka
avseenden de tjäroljeblandade oljorna skilja sig från den rena
mineraloljan. Huruvida de vid oxidationen bildade
syrorna kunna ge upphov till korrosion eller ej är
emellertid inte möjligt att säga utan mera ingående provningar.
Det skulle vara av intresse att erfara om någon annan
förbrukare märkt frätningar på maskindelar efter
övergång till tjäroljeblandad smörjolja.
Civilingenjör Torsten Montelius: Våra erfarenheter hos
Imo-Industri basera sig på försök, som utförts vid två
tillfällen. Vid det första i juli 1943 jämfördes
tjärsmörj-Olja L, tillhandahållen av Vacuum Oil Co., med en
mineralsmörjolja, Texaco 558. Vid det andra tillfället i juni
1944 gjordes jämförande prov med tjärsmörjolja Texaco
44 KK och mineralsmörjolja Texaco 558. Avsikten med
båda dessa prov var att söka få en uppfattning om
tjär-smörjoljans lämplighet att ersätta mineralsmörjolja i såväl
hydrauliska anläggningar som projekterade.
Det första provet utfördes med en Imo-pump konstruerad
för ett högsta tryck av 175 kg/cm2 vid uppfordring av
smörjolja med normal smörjförmåga och tillgick så att
pumpen kördes vid ett konstant varvtal och med olika
tryck, varvid den av pumpen till oljan överförda effekten
och den tillförda axeleffekten uppmättes. Med
utgångspunkt från dessa uppmätta värden kan friktionsförlusten
i pumpen beräknas. Denna friktionsförlust utgör ett mått
på lagerfriktionen i pumpen och är sålunda även, vid i
övrigt samma förhållanden, en mätare på oljans
smörjegenskaper. Genom att observera hur pumpens
friktionsförlust växer med trycket, får man därför en mycket god
uppfattning om vilket maximalt arbetstryck som kan
tilllåtas för en viss oljekvalitet.
Vid det första provet som utfördes med tjärsmörjolja L,
vilken icke innehåller inblandad mineralsmörjolja, mättes
jämförande friktionsförluster, dels vid 6°E och dels vid
1,8°E. Resultaten av dessa prov visas i fig. 1 och 2. På den
första av dem synes sålunda tydligt hur friktionsförlusten
med mineralsmörjolja endast obetydligt ökar med ökande
tryck, medan däremot friktionsförlusten för tjärsmörjolja
vid 100 à 125 kg/cm2 kraftigt ökar. I fig. 2, där
viskositeten är 1,8°E, är friktionsförlustens plötsliga stegring
ytterligare markerad. Som jämförelse ha inritats
friktionsförlusterna för samma pump när denna köres med
motor-brännolja.
Fig. 3. Friktionsförluster vid
varierande viskositet men konstant
tryck och varvtal.
Vid det andra försöket, vilket vi genomförde i juni 1944
med tjärsmörjolja Texaco 44 KK, mättes även
friktionsförlusten i en Imo-pump. Vid dessa försök hölls
emellertid trycket konstant 150 kg/cm2, medan viskositeten på
oljan fick variera. Fig. 3 visar resultatet av detta försök.
Den undre kurvan gäller mineralsmörjolja, för vilken
erhålles samma regelbundna kurva som förut visats. Med
tjärsmörjolja erhålles för högre viskositeter en acceptabel
friktionsförlust, medan däremot för lägre viskositeter, dvs.
högre temperaturer på tjärsmörjoljan, friktionsförlusterna
visa tendens att stiga alltför mycket. Denna gräns låg
vid vårt driftfall vid ca 45°C.
Som en sammanfattning av våra försök kan sägas, att
tjärsmörjoljan icke kan ersätta mineralsmörjolja i sådana
befintliga och projekterade hydrauliska anläggningar, där
det maximala arbetstrycket, för vilket de olika
Imo-pump-typerna äro konstruerade, utnyttjas. För nya anläggningar
kan givetvis arbetstrycket väljas med tanke på
tjärsmörj-oljans sämre smörjförmåga. Detta innebär emellertid en
större anskaffningskostnad, då såväl pumpar som
rörledningar, oljetankar, oljekylare etc. måste dimensioneras för
motsvarande större oljekvantitet, då den önskade effekten,
dvs. produkten av oljemängd per tidsenhet och
arbetstryck, från början är given. För nya oljehydrauliska
anläggningar skulle sålunda en övergång till tjärsmörjolja
betyda att en större oljekvantitet erfordras för fyllning av
systemet än vid användning av mineralsmörjolja. Då
emellertid tjärsmörjoljan är i mindre grad beständig mot
oxidation än mineralsmörjolja, måste oljebyte ske oftare
vid användning av tjärsmörjolja.
Ny syntetisk fiber. Vid Imperial Chemical Industrie’s
fabriker i Ardeer (grundade av Alfred Nobel) har
utexperimenterats en ny syntetisk fiber, som fått namnet ardil.
Utgångsmaterialet är ett växtprotein, som fås ur jordnötter.
Det extraheras ur dessa med utspätt alkali och utfälles,
varefter det beredes till en spinnlösning som kan användas
på samma sätt som vid annan konstsilketillverkning. De
erhållna fibertrådarna skäras till önskad längd allt efter
ändamålet. De kunna blandas med ylle, bomull eller
konstsilke, och garn kunna spinnas på bomulls-, ylle- eller
kamgarnsmaskiner, beroende på den önskade vävnaden.
Ardil är en gräddfärgad, krusig och elastisk fiber, som
känns mjuk och varm. Den absorberar fuktighet på samma
sätt som ylle och har motsvarande fuktningsvärme. Ardil
kan filtas under värme och tryck, därigenom att fibrerna
mer eller mindre hopkittas; den kan färgas liksom ylle
och är malsäker.
Tyger ha vävts av ardil enbart, men sannolikt blir det
lämpligare att använda fibern tillsammans med ylle; tyger
med 50 % ardil kunna knappast skiljas från 100 %
ylletyger. Man väntar sig att ardil kommer att bli billigare än
ylle (Chem. & Ind. 1944 h. 51). sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
