Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 10 februari 1945 - Tjärbränsle i fartygspannor, av Åke Chr. Winblad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
TEKNISK TIDSKRIFT’
Fig. 2. Detalj av brännoljespridningen och
primärlufttill-förseln samt blandningen luft—bränsle i roterande
Ray-brännare.
söken, då med ifrågavarande pannas rostyta
belagd med tegel, varvid resultatet var så
tillfredsställande, att man beslöt fortsätta försöken i en
huvudångpanna på en stadsjagare.
De på stadsjagaren använda
tryckoljebrän-narna visade sig emellertid ej vara fullt
lämpliga för tjärdrift, bl.a. beroende på mindre
tillfredsställande spridning av tjäran.
Stenkolstjäran var nämligen ganska tjock, ungefär som
vanlig trätjära med en viskositet vid 20°C av
90°E och vid 50°C omkring 8°E. Dessutom
föreföll tjäran vara mindre stabil, vilket yttrade
sig i snabb koksning och igensättning av
mindre brännare. Under större delen av försöket
var pumptrycket 11 at ö och
förvärmningstem-peraturen mellan 70 och 90°C. Under provet
hade brännare under 3 mm snabbt koksat igen,
och man tvingades till upprepade brännarbyten.
Ett 10—20 % högre blästertryck än normalt hade
använts. De allvarligaste olägenheterna
uppdagades emellertid först vid undersökning av pannans
inre. Murverket i eldstaden hade skadats genom
att praktiskt taget hela eldstadsbotten var som
hoplimmad och betäckt av en svartbrun, hård
slaggmassa, som närmast provbrännaren hade
en tjocklek av över 5 mm. Hela eldstadsbotten var
upptryckt och ett flertal tegel spräckta. Under
provet hade tjära fallit ner på eldstadsbotten och
fortsatte att brinna där, under det att eldstaden
syntes uppfylld av brinnande gas. Med anledning
av detta misslyckade resultat, som innebar
allvarliga skador på ett i övrigt tjänstdugligt fartyg,
avstyrktes vidare försök.
Av detta och föregående prov kunde man
emellertid dra den slutsatsen, att tjära kunde
användas som bränsle i oljeeldade pannor under
förutsättning att tjäran ej utsattes för högre tryck
än 10 kg/cm2, icke förvärmdes till en temperatur
över 70°C och att den genom lämplig
brännar-konstruktion finfördelades i så hög grad att tjär-
Fig. 1. Ray BP-12-6 roterande brännare för såväl
pann-brännolja som tjårbränsle; 1 elmotor, 2 remsträckare,
3 luftmunstycke, 4 atomiseringskopp, 5 monteringsplåt,
6 röraxel, 7 oljerör i röraxeln, 8 kullager, 9 fläkthjul,
10 motorns remskiva, 11 drivrem, 12 röraxelns remskiva,
13 snäckskruv, 14 pumpens kugghjul.
partiklarna förbrändes, innan de nått eldstadens
botten och väggar ävensom pannans tuber. Att
en roterande brännare av Ray-typ med fördel
kunde ifrågakomma vid tjäreldning visste man.
Tyvärr kunde endast ett fåtal av marinens
mindre värmepannor för ekonomidrift utrustas med
denna brännartyp, beroende på snabbt ökande
importsvårigheter för denna brännartyp.
Dessutom visade det sig också snart, att
tjärproduk-tionen varken beträffande stenkolstjära eller
trätjära var av sådana dimensioner att någon mera
allmän övergång till tjäreldning syntes
motiverad.
Försök med B-tjära
En ändring i förhållandena inträdde emellertid
i början på 1943, då Statens Bränslekommission
erbjöd sig att ställa några tusen ton B-tjära till
marinens förfogande för utförande av försök med
detta brukbara, ehuru mindre värdefulla flytande
bränsle. B-tjäran har nämligen ett värmevärde av
i medeltal 4 500 kcal och innehåller dessutom
12—18 % vatten och i det närmaste lika mycket
syror, beräknade som ättiksyra. Vidare är
B-tjärans viskositet mycket hög, den ligger vid
20°G i bästa fall omkring 300°E och vid 50°C
ej under 15°E för att vid eller strax ovan 0°C
övergå till vaselinkonsistens.
En äldre jagare med koleldade pannor, varje
panna försedd med fyra ångejektorbrännare för
oljeeldning, utvaldes för försöken. Det visade sig,
att B-tjäran verkligen var fullt brukbar i
fartygsångpannor avsedda för blandad eldning med kol
och olja och utrustade med ångejektorbrännare.
Tyvärr innebär användning av sådana brännare
en extra ångförbrukning som medför förlust av
dyrbart matarvatten. Så mycket hade man i varje
fall kunnat konstatera, att B-tjärans förbränning
var mest tillfredsställande vid en
förvärmnings-temperatur av 50—60°G — ytterligare behövlig
förvärmning erhålles i ångejektorbrännare genom
den ångstråle, som finfördelar tjäran.
Tjärpar-tiklarna föreföllo vara slutbrända, innan de till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
