Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1945 - Djupdykning med syntetiska gasblandningar, av Arne Zetterström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
TEKNISK TIDSKRIFT’
natriumbikarbonat. När syrsättningen sker i
lungorna sker en dissociation, kolsyran blir fri och
avgår genom diffusion till lungluften, där den
utvädras, effektivare ju hastigare och djupare
andningen sker. Nu spelar blodets kolsyrehalt en
mycket viktig roll, ty andningscentrum påverkar
andningsmuskulaturen, beroende på blodets
vätejonkoncentration. Denna mekanism fungerar
utomordentligt känsligt — en höjning av blodets
kolsyrehalt med 0,02 % fördubblar
andningsfrekvensen. Kolsyrans partialtryck i alveolerna
hålles på detta sätt nära nog konstant och uppgår i
medeltal till ca 40 mm Hg, eller 0,053 at a. Om
kolsyrehalten i den inandade luften får ett
partialtryck av 0,04 at a, vilket motsvarar 3 % vid
atmosfärtryck, fördubblas likaledes
andningsvolymen, vilket sker för att bibehålla ett konstant
kolsyretryck i alveolerna. Att utföra hårdare
arbete i en sådan atmosfär är ogörligt. Ökas
kolsyrehalten till 6 %, inträder snart andnöd och
kollaps, eftersom lungventilationen då aldrig kan
sänka kolsyrespänningen till alveolernas
normalvärde på ca 5,3 %.
Av detta se vi, att det är av fundamental
betydelse för dykaren att andas en så vitt möjligt
kolsyrefri gas. För att i praktiken ernå detta,
bör hjälmen ventileras med en gaskvantitet, som
är proportionell mot absoluta trycket. Vid
djupdykning bli gasmängderna då så stora, att man
föredrar att avlägsna kolsyran genom kemisk
bindning i alkalihydrater, varvid gasbesparingen
uppgår till ca 70 %. Ett annat något enklare sätt
att åstadkomma samma effekt är att förse
dykaren med en halvmask, som bäres för mun och
näsa, så att han får friskgas direkt till
andningsorganen utan påspädning av kolsyrehalt i
hjälmen (fig. 2). Besparingen blir i detta fall
ungefär 50 %.
Vid dykning med vanlig luft, kommer kvävets
partialtryck att uppgå till i runt tal fyra femte-
Fig. 2. Andningsmask för mun och näsa för att minska
gasförbrukningen.
delar av totaltrycket. Detta kväve deltar ej i
kroppens kemiska reaktioner; det är en "inert"
gas. Däremot går det via blodet i fysikalisk
lösning i vävnaderna. Fettvävnader lösa ungefär
dubbla mängden mot exempelvis blod och
muskler, och den lösta kvantiteten står i direkt relation
till kvävets partialtryck. Man räknar med att
kroppen förmår lösa ungefär en liter kväve per
atmosfär övertryck. De vävnader, som ha låg
blodförsörjning, som exempelvis vit nervsubstans,
brosk och senor, mättas av naturliga skäl
långsammare. Om vid dykarens uppstigning det yttre
trycket faller för hastigt, ger kvävet upphov till
blåsor, som kunna spränga sönder vävnad och
blockera viktiga blodkärl. Det är dykarsjukan som
då sätter in. Symptomen äro i lindrigare fall
stickande känsla i huden, klåda, ledsmärtor, i
svårare fall rubbningar i centrala nervsystemet,
förlamningar. Större gasblåsor i sådana blodkärl,
som försörja livsviktiga centra, kunna snabbt föra
till döden. För att förhindra uppkomsten av
dy-karsjuka måste dykaren spendera lång tid för
uppstigningen i synnerhet från större djup och
vid långvarig exposition. Man har försökt många
sätt att förkorta uppstigningstiden. Införandet av
Haldane’s tabeller medförde en epok i detta
hänseende. En sänkning av kvävets partialtryck till
noll i lungorna påskyndar utvädringen och ger
sålunda en icke obetydlig tidsvinst. Man kan
exempelvis andas rent syre, då trycket
understiger 3 at a. Inledningsvis nämndes att metan,
väte och helium även varit påtänkta för detta
ändamål. Haldane fann, att absoluta trycket utan
risk för farlig blåsbildning i ett steg kunde
sänkas till hälften. Följden av detta blir ju bland
annat den, att man kan gå hur snabbt som helst
till ytan från 13 m djup. Men även från relativt
stora djup kan man gå direkt oin blott
expositionstiden varit kort. De långsammare
vävnaderna ha då ej uppnått kritiska gastryck, och genom
något reducerad uppstigningshastighet avmättas
de snabbare vävnaderna i takt med det
minskade trycket. En sådan metod, som avser
direktuppstigning med eller utan ytrekompression, har
nyligen införts i marinen av förste marinläkare
Gustaf Severin, som i sin verksamhet även tagit
upp dykmedicinska problem och mycket kraftigt
bidrar till den nuvarande utvecklingen inom
svenska marinens dvkeritjänst. Metoden ger
avsevärda tidsvinster — upp till 80 % — och har
med utmärkt resultat använts i praktiken.
Vid djupdykning med luft uppkommer på grund
av den höga gasvikten, som per tidsenhet
ventilerar lungorna, ett betydande andningsmotstånd.
På ca 90 m djup klarar man sig bra vid vila, men
även ett ringa arbete utlöser ett så betydande
andningsarbete att risk för kollaps förefinnes.
Det gäller då att röra sig så lugnt och metodiskt,
att man hushållar med de små krafter som
finnas. Om blott iakttagelser skola göras kan man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
