Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1945 - Exempel på användningen av hydrauliska motorer, av Carl Fr. Jacobsson - Tryckkärlskommissionen, av P E E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 februari 1945
183
Fig. 12. Hydraulisk Imo-motor för max. 2 lik nid 10 000 rim.
med samma hastighet men äro icke på något sätt
mekaniskt förenade. Detta ger en viss elasticitet
åt driften och är fördelaktigt om materialet
uppvisar ojämnheter eller om valsarna icke ha
absolut samma diameter. Som redan nämnts styr
regleringsventilen såväl rotationsriktningen som
hastigheten, varför den dels kan kasta om
oljeströmmen och dels låta en del av oljan passera direkt
tillbaka till oljetanken i stället för till motorerna.
Reglerings ventilen är utförd som en slidventil med
en ventilkolv, som hålles i rotation så länge
motorerna äro i rörelse. Detta bidrar till att göra
ventilkolven lätt omställbar i axiell led, då
vilo-friktionen är upphävd. Ventilkolven drives med
en kedja från en extra axeltapp på en av
Imo-motorerna. I andra ändan är ventilkolven förenad
med den elektriska styrmotorn med en gängad
axel, som löper i motsvarande gängspår i
ventil-kroppen. Styrmotorn är en potentiometerkopplad
likströmsmotor. Genom att skjuta
regleringsmotståndets spak, kan man ge elmotorn önskad
hastighet och genom att slå om en omkopplare,
omkastas rotationsriktningen. Om ventilkolven
roterar med samma hastighet och åt samma håll
som den elektriska styrmotorn, står
regleringsventilens kolv stilla i axiell led och
valsverksmotorn går med det inställda varvtalet. Inträder
däremot en varvtalsskillnad mellan ventilkolven
och styrmotorn, träder den gängade
axelförbindningen i funktion och ventilkolven förskjutes
axiellt åt ena eller andra hållet. En sådan
varvtalsskillnad uppkommer antingen till följd av att
t.ex. valsverksmotorn saktar av på grund av
belastningsökning eller på grund av att man ställer
in styrmotorn på en annan hastighet. Ventilkolven
skjutes så långt i axiell led att det nya
jämviktsläget, där ventilkolv och styrmotor åter rotera
med samma hastighet, uppnås.
De hydrauliska motorer som hittills berörts ha
samtliga varit avsedda för relativt låga varvtal.
Man kan emellertid med hydrauliska motorer
uppnå även höga hastigheter. Som exempel härpå
visar fig. 12 en Imo-motor avsedd för 10 000
x/m. där den ger en maximal effekt av 2 hk.
Denna lilla motor användes t.ex. för drivning av
slipspindlar eller för manövreringsändamål i ut-
rustningar där man eftersträvar små dimensioner
och små roterande massor. Det är sålunda
möjligt att med hjälp av hydrauliska motorer erhålla
direkt drift även vid höga hastigheter.
Avslutningsvis vill jag framhålla, att när man
bygger hydrauliska anläggningar av det slag som
visats, måste man iaktta stor noggrannhet vid
rengöringen av rör och oljetankar. Varken
pumpar, motorer eller ventiler av olika slag må väl
av att arbeta med olja innehållande föroreningar.
Rörledningarna böra helst utföras med rent
metalliska rörkopplingar eller plana flänsar som bultas
ihop. Däremot bör man på allt sätt undvika
rörskarvar som tätas med blånor och mönja. Måste
man använda svetsade eller varmbockade rör,
böra dessa ej tillverkas i större längder än att
man kan beta och mekaniskt rengöra varje rördel
för sig invändigt innan rörledningen hopfogas.
Glödskal och även sand som använts som fyllning
vid varmbockningen ha en tråkig benägenhet att
sitta kvar i rören en ibland ganska lång tid efter
det att anläggningen tagits i drift, för att sedan
plötsligt lossna och förorsaka driftstörningar.
Tryckkärlskommissionen. År 1942 tillsattes inom
Me-kanförbundet en specialkommitté för standardisering av
tryckluftbehållare. I samband härmed föreslog Aga att
normering och standardisering av behållare borde hållas isär,
på så sätt att frågan om normer för material,
dimensionsbestämning, provning och kontroll, behållarnas utrustning,
märkning och fyllning samt periodisk besiktning, förvaring
och transport lägges under IVA:s ledning, medan frågan
om standardisering av behållares drifttryck, volym,
in-byggnadsmått, utrustningens placering, anslutningsmått etc.
förlägges till SIS. Normeringsarbetet skulle påskyndas och
dess resultat avvaktas innan standardiseringsarbetet
påbörjades.
Mekanförbundet upptog frågan till behandling med IV A,
och vid en sammankomst med representanter för
industrin, Yrkesinspektionen och Ångpanneföreningarna
vitsordades behovet av enhetliga normer. En
organisationskommitté tillsattes för att undersöka vilka myndigheter,
firmor etc., som kunde vara intresserade av att tekniskt
och ekonomiskt delta i arbetet, och i början av 1944
bildades under IVA:s hägn ett samarbetsorgan, benämnt
Tryckkärlskommissionen, med uppgift att utarbeta normer
för tryckkärl. Till kommissionens ordförande utsågs
kommerserådet Axel F Enström.
Kommissionen är sammansatt av ett arbetsutskott med
pressverkschef Edv. Eriksson som ordförande samt ett
antal kommittéer för de olika slagen av tryckkärl.
Arbetsutskottets uppgift är att sammanhålla planerade och
pågående arbeten samt att vara kommissionens styrande
organ. De fem kommittéerna skola utarbeta normer för
ångpannor och kokare; hydroforer och därmed
jämförbara kärl; varmvattenberedare, varmvattenpannor,
hetvattenpannor och lågtryckspannor; stationära eller fast
monterade tryckbehållare; samt transportabla behållare för
komprimerade gaser.
Kommissionen påbörjade sina arbeten i slutet av augusti
1944 med ekonomiskt bidrag dels från IVA, dels från
intresserade industrier. Förslag och synpunkter, som kunna
underlätta dess arbete, kunna sändas under adress IVA,
Stockholm 5, eller till arbetsutskottets sekreterare,
civilingenjör P E Edhäll, Aga, Lidingö. P E E
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
