Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 7. 17 februari 1945 - En miniatyrångmaskin, av Henrik Enghoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17 februari 1945
185
Fig. 2. Längdsnitt genom ångmaskinen.
Fig. 3. Stephensons slidreglering.
Fig. 5. Längdsnitt genom
ångpannan.
Efter brotschningen ha slidstängerna passat så hårt, att
man endast med svårighet kunnat förskjuta dem. Genom
gnuggning i spiralgående turer under oljetillförsel har dock
så småningom en perfekt passning erhållits. Detta har
också varit nödvändigt, eftersom packboxar med flit
undvikits. Detta tillverkningssätt har vidare haft den fördelen,
att jag erhållit en mycket jämn och hård yta hos
fosforbronsen. Det behöver väl knappast framhållas, att
slidstängerna äro slipade på 0,001 mm när. De äro framställda
av rostfritt stål, vilket enligt uppgift skall innehålla 18 % Cr
och 8,8 % Ni. Jag har emellertid på grund av stålets och
fosforbronsens olika värmeutvidgningskoefficienter varit
beredd på att behöva utbyta dem mot slidstänger av
fosforbrons. Det har dock vid provkörning visat sig, att
tätningen är god även vid höga temperaturer, ehuru de äro
framställda av stål.
Cylinderlocken äro tillverkade på principiellt samma sätt
som slidlocken, men då i detta fall större utrymme stod
till förfogande ha de kunnat fästas vid cylinderslidblocket
på det för ångmaskiner vanliga sättet, nämligen genom
bultar eller i detta fall snarare skruvar. Passningen är god
och tätningen tillfredsställande utan packning.
Stativen, som uppbära cylinderslidblocket och utgöra styr-
ning för kolvstängernas tvärhuvuden, äro tillverkade av
gjutjärn. De äro konstruerade på sådant sätt, att
stativ-huvudena gripa om cylinderlockens flänsar. Härigenom
erhålles automatiskt centrering av stativen i förhållande till
cylindrarnas centrumlinjer. Det är dock tydligt, att denna
konstruktionsprincip förutsätter mycket noggrann
passning och centrering av alla de olika delarna, eftersom de
inbördes äro beroende av varandra och slutresultatet helst
bör vara riktigt på mindre än 0,01 mm.
Liksom stativen är maskinbädden tillverkad av gjutjärn.
Bockarna (eller holkarna) för de tre lagren samt
understödsplanen för stativen äro frästa i en enda uppsättning.
Helt naturligt har detta avsevärt underlättat arbetet; bl.a.
har all viktigare mätning kunnat ske via fräsmaskinen
rattar. Alldeles utan svårigheter har arbetet dock icke varit,
eftersom en viss fjädring icke kunnat undvikas.
Varje lager består av två fosforbronshalvor, av vilka den
ena är försedd med not och den andra med en i noten
passande fjäder. Under bearbetningen ha de båda
lagerhalvorna varit sammanfogade med snabblod. Efter
svarvning och brotschning ha lagren frästs till den rätta formen
och passats in i maskinbäddens bockar. Vid fräsningen ha
lagren varit anbringade på en dorn, som var fäst i chucken
på fräsmaskinens delningsapparat och som icke rubbades
förrän fräsningen av samtliga lager var avslutad. Eftersom
de tre lagren ha olika diameter, har jag för de båda lagren
med större diameter måst göra bussningar, som noggrant
passade på dornen och i respektive lager. Det är självklart
att jag eftersträvat sugpassning i dessa fall. Då fräsningen
av samtliga lager skett på exakt samma sätt och med
samma utgångsställning hos delningsapparaten, ha eventuella
fel hos denna medfört exakt samma dissynunetri hos de tre
lagren och de eventuella felen därigenom eliminerats till
sina verkningar.
Vevaxeln, fig. 4, är framställd av rostfritt, oljehärdat och
anlöpt stål med brottgräns 75 kg/mm2 och
elasticitetsmodul 20 500. Den är tillverkad av ett 3" rundstål i ett
stycke och svarvad i etapper. Särskilt svarvningen av
vevslängarna, men i någon mån även svarvningen av
excenter-skivorna, har fordrat stor påpasslighet, och svarvstålet har
ofta inte kunnat matas in mera än 0,05 mm per gång. Dock
måste materialet enligt mitt förmenande betecknas såsom
mycket lättbearbetat. Redan vid svarvningen har jag också
Fig. 4. Veoaxeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
