Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 24 februari 1945 - Flygtrafik och flygfältsproblem, av Sture Jakobson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
TEKNISK TIDSKRIFT’
betydelsefullt avseende. I dess tidigare form fick
man nämligen på samma sätt som vid
sektions-balanseringen genom passningar så småningom
arbeta sig fram till det slutliga balansplanet. Det
har emellertid visat sig möjligt att på ett enkelt
sätt avläsa verkningarna av de förändringar i det
preliminära balansplanets nivålinjer, som måste
göras dels med hänsyn till massornas
utbalanse-sering och dels för att i möjligaste mån ansluta
detta till terrängen. Det tillgår så, att arealerna
mellan de preliminära och de ändrade
nivålinjerna planimetreras, varvid skärnings- och
fyllnads-områden behandlas var för sig och ändringarna i
massorna fås sedan genom att direkt multiplicera
arealerna med nivålinjernas ekvidistans. Denna
arbetsprocedur är mycket enkelt och snabbt
genomförd och man kan på så sätt efter
preliminär-balanseringen så gott som direkt framlägga det
lämpligaste balansplanet. Samtidigt nås härigenom
en annan betydande fördel, nämligen den att man
efter massberäkning av det senare får en säker
kontroll på massberäkningens riktighet.
Överensstämmelsen blir. om något grövre fel ej föreligger,
alldeles förbluffande god. Efter dessa förbättringar
är isobasmetoden inte enbart i resultathänseende
absolut överlägsen sektioneringsmetoden utan
även i fråga om snabbheten och tillförlitligheten
i beräkningens genomförande. En fördel, som
uppkommit vid sidan om, men som kanske inte
är alldeles betydelselös, är att de ingenjörer, som
syssla med balanseringen, fått ett helt annat
intresse för arbetet, sedan de fått möjlighet att på
ett annat sätt än tidigare öva inflytande på
resultatet i såväl kvalitets- som ekonomiskt avseende.
Ombalanseringar av tidigare med sektioner
balanserade flygfältsområden ha visat, att massorna
skulle ha kunnat minskas med 15 à 20 %
samtidigt som bättre utformning av balansplanet
kunnat erhållas. Det kan beräknas att metoden inom
kort kommer att ha medfört kostnadsbesparingar
på miljoner kronor. Metodens lämpliga
användningsområde är icke inskränkt till
flygfältsbalan-seringar. Så snart det gäller områden med en viss
bredd i förhållande till längden kan den med stor
fördel användas även för direkta massberäkning-
Fig. 2.
Principskiss för
isobasmetoden.
nivåkurvor för
balansplan,––
nivåkurvor för
terrängen, -
isobaser.
Fig. 3. Balanskarta för ett mindre utvidgningsområde.
....... gräns för nuvarande flygfält,–––-nivålinjen
för balansplanet, - linjer för skärnings- resp.
utfyllnadsdjup (isobaser); fet siffra anger massan i m3;
skärningsområdena anges med mörk ton.
ar, exempelvis för beräkning av massorna för en
byggnadsgrund, planering av ett bostadsområde
m.m. Vad som erfordras är en planimeter samt
uppgörandet av en nivåkarta — det senare ofta
i alla fall erforderligt — och massberäkningen
kan sedan mycket snabbt, överskådligt och
tillförlitligt genomföras utan uppritande av
sektioner.
De flesta av vårt lands civila flygfält ha
gräsbeväxta rullbanor. Det är endast Bromma och
Torslanda som försetts med hårdgjorda banor.
En gräsbana har under större delen av året
tillräcklig bärförmåga för de trafikplan, som för
närvarande användas i Sverige, men under höst
och vår inträda perioder, då gräsbanan icke kan
fylla sin funktion. Vid reguljär flygtrafik kan
detta givetvis inte vara tillfredsställande och det
torde ganska snart bli nödvändigt att förse alla
flygfält för reguljärt linjeflyg med på ett eller
annat sätt hårdgjorda banor. Man har härvid de
vanliga vägbeläggningsmetoderna att tillgå. Dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
