Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1945 - Ingenjörerna och försvaret, av P Eg. Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1945
237
Ingenjörerna och försvaret
Direktör P Eg. Gummeson, Höganäs
Behovet av tekniskt kunnig personal inom
försvarsväsendet blir aktuellt, först då den militära
materielen blivit mera komplicerad till sin
konstruktion och sitt verkningssätt. Utvecklingen av
den tekniska utrustningen inom armén av i dag
kan till viss grad jämföras med den, som rådde
inom flottan vid mitten av förra århundradet.
Tillkomsten av ångmaskinerna och de pansrade
fartygen medförde nämligen där ett behov av
ingenjörstekniskt utbildade befattningshavare i
högre och lägre ställning. Detta ledde till att en
särskild mariningenjörsstat inrättades år 1867.
Flygvapnet å sin sida har alltifrån sin
tillkomst som självständigt vapen år 1926 haft
anställd ingenjörspersonal.
Inom armén blev behovet av folk med
grundligare teknisk utbildning mera framträdande först
under de senaste decennierna. Till följd av 1936
års försvarsbeslut organiserades en särskild
teknisk personalkår, Fälttygkåren, och uppsattes ett
nytt truppslag, Tygtrupperna. Den nu pågående
upprustningen har ökat kravet på i tekniskt
hänseende grundligt utbildad personal vid bl.a.
förbanden. Detta behov gjorde sig gällande redan
i början av nu rådande försvarsberedskap. På
våren 1940 placerades värnpliktiga och
krigsfrivilliga ingenjörer vid ett stort antal av arméns
staber och förband. Denna åtgärd utgjorde
emellertid endast en provisorisk lösning av
problemet. 1941 års försvarsutredning föreslog
därför att en särskild civilmilitär armékår skulle
skapas.
Försvarsväsendets ingenjörsutredning, som
tillsattes av chefen för Försvarsdepartementet den
5 juni 1942, har under sitt arbete haft rika
tillfällen att konstatera ingenjörernas stora betydelse
inom samtliga försvarsgrenar. I sitt utlåtande har
den också med skärpa framhållit, att den tekniska
utvecklingen inom armén gör det till en bjudande
nödvändighet att även inom denna försvarsgren
specialutbildad teknisk personal får den fasta
auktoritativa ställning, som svarar mot dess
betydelsefulla uppgift.
Vid bedömandet av de spörsmål, som
sammanhänga med den tekniska tjänsten inom försvaret,
gäller det att fastställa vilka uppgifter av teknisk
natur som finnas, att ånge sättet och medlen för
Sammandrag av föredrag och diskussion i Svenska
Teknologföreningen den 15 november och 13 december 1944.
DK 623(485)
verksamhetens utövande i krig och att undersöka
den för varje uppgift eller grupp av uppgifter
erforderliga personalens lämpliga organisation,
ställning (militär, civilmilitär eller civil),
rekrytering, utbildning och avlöningsförhållanden.
De tekniska uppgifterna torde i stort sett kunna
hänföras till någon av följande grupper:
materielens handhavande vid de militära
förbanden,
materielvård vid de militära förbanden,
materielreparationstjänst vid de militära
förbanden,
utformning, anskaffning, tillverkning,
reparation och kontroll av materielen,
förrådsverksamhet,
pionjärtjänst och byggnadstjänst i sammanhang
med stridsverksamhet,
byggnadstjänst bakom fronten och i hemorten,
projektering, anläggning och förvaltning av
byggnader för försvarets räkning.
Av dessa grupper äro de två första rent militära
angelägenheter, som kunna utföras av den i
egentlig mening stridande personalen. Sådan vård och
reparation som icke kan utföras av denna i
samband med stridsverksamhet,
materielreparations-tjänsten, är en uppgift, som avsevärt skiljer sig
från den rena materielvården. Den är i huvudsak
av rent teknisk natur, och på hithörande
personal bör i första hand ställas samma krav, som
på de personer, vilka inom det civila näringslivet
ha att sköta reparationsproblemen. Vid
utbildning av denna personal bör därför större vikt
läggas på det tekniska än på det militära
kunnandet.
Reparationer av detta slag måste i vissa fall
utföras i omedelbar anslutning till stridslinjen
eller strax bakom denna. Den personal, som
sys-selsättes med detta arbete, måste därför också
besitta sådana militära kunskaper, att den kan
taktiskt riktigt utföra givna order och utan
svårighet följa de stridande förbanden. Den måste
vidare kunna svara för sitt eget skydd. Härvid
är att märka att i det moderna kriget t.ex.
etappförbanden ofta tvingas till strid av fientliga
elit-trupper. Reparationspersonalen måste därför
enligt utredningens uppfattning helt inordna sig
under den militära stridsledningen.
Andra reparationsuppgifter däremot måste
utföras vid hemortens fasta verkstäder. Den per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
