Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1945 - Ingenjörerna och försvaret, av P Eg. Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
TEKNISK TIDSKRIFT’
sonal, som sysselsättes med dylikt arbete, behöver
ingen annan stridskunnighet än den som numera
erfordras av varje medborgare i hemorten.
De olika uppgifter, som tillhöra
materielanskaff-ningen, utföras utan sammanhang med
stridshandlingar. Dessa uppgifter kunna därför utföras
av personal i civil befattning.
Förrådstjänsten är i huvudsak av samma
karaktär som andra förvaltningsgöromål.
Utredningen har ansett det lämpligt att uppta till
prövning, hur denna verksamhet i framtiden skall
ordnas. Pionjärtjänsten är i stort sett av samma
natur som de till reparationstjänsten hänförliga
uppgifterna. Byggnadstjänstens uppgifter äro att
betrakta som rent civila, och de till den egentliga
byggnadsverksamheten hörande göromålen äro
nästan uteslutande av fredskaraktär.
Materielkännedom och materielvård
Som redan framhållits, har armén under senare
år undergått en språngartad utveckling, och
materielutrustningen har otvivelaktigt blivit av
samma invecklade natur som de övriga
försvarsgrenarnas. Det är därför nödvändigt att arméns
personal bibringas en fördjupad förståelse för
den militära materielens betydelse, dess
handhavande och vård.
Enligt utredningens åsikt brister det för
närvarande åtskilligt i känslan för och insikterna i
materielkännedom och materielvård hos arméns
stridande personal, även om förhållandena på
sistone ha förbättrats. Ämnena materielkännedom
och materielvård ingå ofta i andra
undervisningsgrenar och bibringas eleven vanligen i
samband med den löpande materiel vården. Detta kan
icke vara tillfredsställande. Dessa ämnen böra
bli självständiga läroämnen, i vilka särskilda
vitsord meddelas och där undervisningen utövas av
speciella lärarkrafter. Det är också av vikt att
undervisningsschemat görs upp och att
utbildningen bedrivs i intimt samarbete med den
tekniskt sakkunniga personal, som finns knuten till
försvaret. Varje officer, underofficer och
underbefäl bör erhålla en så fullödig utbildning i dessa
ämnen, att han själv blir fullt förtrogen med
materielens konstruktion, funktion och
handhavande och kompetent att meddela underlydande
fullgod undervisning.
Materielreparationstjänst
Som tidigare har framhållits, är åtskilligt av
arméns materiel så komplicerad, att dess
handhavande måste anförtros åt personal med
speciell teknisk utbildning. Detsamma gäller i ännu
högre grad om materielreparationstjänsten. Man
kan inte förutsätta att de värnpliktiga förutom
den rent militära utbildningen skola kunna
bibringas de specialkunskaper, som erfordras för
att förstå och på ett tekniskt riktigt sätt sköta
särskilt komplicerad teknisk utrustning eller att
reparera teknisk materiel, som de sakna
erfarenhet av från det civila livet.
Å andra sidan kan utredningen icke nog starkt
understryka, att truppbefälet skall vara ansvarigt
för materielen. För att rätt kunna fullgöra de
åligganden, som följa med detta ansvar, måste
emellertid befälet till sitt förfogande ha personal,
som besitter tillräckliga kunskaper och praktisk
erfarenhet.
Stridsmedlens tekniska utveckling
Ett annat tekniskt problem av allra största
betydelse är arbetet på stridsmedlens fortsatta
tekniska utveckling. Ingen bör vara bättre skickad
att ge impulser därtill än den stridande
personalen. Man kan emellertid inte påräkna att denna
personal i allmänhet är i stånd att på ett tekniskt
riktigt sätt utforma en idé så, att den kan
användas som underlag för en konstruktion. Även
av denna anledning bör den stridande personalen
bibringas bästa möjliga utbildning i
materielkännedom. Dessutom böra krafter med fullgod
teknisk utbildning knytas till truppförbanden och
framför allt till de högre staberna. Genom att
denna tekniska personal deltar i den dagliga
tjänsten och därvid erhåller så intim kännedom
som möjligt om den tekniska materielen och om
de militära önskemålen, kan man förvänta att
brister i stridsmedlens konstruktion klarläggas,
och att impulser till nya stridsmedel komma fram
och förmedlas till de konstruerande och
tillverkande organen på ett effektivare sätt än som
hittills har varit möjligt.
Vapenofficerare och tygofficerare
Vid truppförbanden företräddes materieltjänsten
före år 1937 av bl.a. en vapenofficer, som under
en vapenofficerskurs hade erhållit viss teknisk
utbildning. Dessa vapenofficerare tillhörde
trupp-förbandet och sammanhöllos icke i någon
personalkår.
Efter år 1937 erhöllo truppförbandens
vapenofficerare vidgade uppgifter, framför allt i
samband med omläggningen av redovisningen av de
olika materielslagen. Benämningen vapenofficer
ändrades samtidigt till tygofficer. År 1942
förlades tygofficerarnas utbildning till den då
inrättade Tygförvaltningsskolan, där de ha att
genomgå en 18 månaders kurs. Hela kursplanen
omfattar 1 564 timmar och härav äro 503
timmar anslagna för utbildning i reparationstjänst.
Det torde vara helt uteslutet att under så kort
tid bibringa en officer utan teknisk förutbildning
en sådan skolning, som erfordras för att leda
och övervaka det så olikartade, omfattande och
tekniskt krävande reparationsarbetet.
Inemot hälften av utbildningstiden ägnas åt
undervisning i förvaltningstjänst,
materielkun-skap och materielvård. Tygförvaltningsskolans
inrättande har sålunda lett till att undervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
