Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1945 - Ingenjörerna och försvaret, av P Eg. Gummeson - Diskussion, av E Sjögren, N Dyrssen, Stig I:son Hultman, Barthen, H Sterky, W Fellenius, T Åström, B Ehnbom samt P Eg. Gummeson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
TEKNISK TIDSKRIFT’
tåtet hade kunnat bli ännu bättre och möjligen t.o.m.
billigare med hjälp av specialutbildad teknisk personal.
För den centrala ledningen av den tekniska tjänsten vid
truppförbanden finnas för närvarande flera olika organ,
såsom Arméförvaltningens tygavdelning,
Arméinspektionens underhållssektions tygavdelning,
Motortjänstinspek-tionen m.fl. Var och en av dessa myndigheter eller
underavdelningar av dem sköter sin detalj av den tekniska
tjänsten och någon effektiv sammanhållning av de olika
uppgifterna finns icke. Det syns därför ändamålsenligt att
skapa en enda central instans för ledningen av den
tekniska tjänsten vid truppförbanden. Detta centrala organ
skulle lämpligen kunna kallas
"Materieltjänstinspektio-nen". Man skulle alltså få två centrala organ för den
centrala tjänsten, nämligen Arméförvaltningen och
Materiel-tjänstinspektionen, av vilka den sistnämnda skulle vara
den enda, som hade med materieltjänsten att göra.
Personalen i de båda organen skulle ha helt avskilda
uppgifter. Ingenjörerna vid Materieltjänstinspektionen
såväl som vid staber och truppförband måste vara dels mera
militärt utbildade, dels mera praktiskt tekniskt
organisatoriskt betonade än de vid Arméförvaltningen, som böra
vara antingen mera teoretiskt och konstruktivt lagda eller
också affärstekniskt skolade.
Förvaltningsingenjörerna behöva icke sammanhållas i
någon personalkår. Truppingenjörerna däremot böra bilda
en särskild personalkår inom armén med
materieltjänst-inspektören som personalkårchef.
De nuvarande tygofficerarna synas böra kvarstå vid sidan
av truppingenjörerna såsom de förvaltningsofficerare de i
praktiken redan äro, och förrådstjänsten bör icke
undan-dras truppförbandschefernas ansvar. Sammanfattningsvis
kan sägas att det är av betydelse att
förvaltningsuppgifterna renodlas, och att härför avsedd personal icke
sammanblandas med den för den tekniska materieltjänsten avsedda
personalen.
Direktör Gummeson: Kommitténs ursprungliga uppdrag
att utreda, hur den tekniska tjänsten inom försvaret i dess
helhet borde ordnas har på muntliga direktiv från
försvarsministern koncentrerats till att endast omfatta arméns
materieltekniska problem. När man emellertid sysslar med
en så omfattande organisation som den militära, måste
man ibland komma in på detaljer, som röra något annat
område och som man inte kan lämna å sido, om
organisationsplanen skall vara en verklig enhet. Under
fredliga förhållanden kunna vi naturligtvis öva oss utan
uniformer och utan att ta hänsyn till krigets lagar. Men när
krigets hårda språk talas, passar inte en civil ställning
inom det militära systemet. Förslaget om en civil ställning
för ingenjörerna bör därför ögonblickligen kunna avlivas.
Passar då den civilmilitära ställningen under krigets hårda
lagar? En sådan civilmilitär ställning för med sig
konsekvenser av mycket betänklig art både i juridiskt och
straffmässigt avseende. Det uppstår sådana oformligheter,
att man måste säga, att den civilmilitära ställningen är en
konstruktion, som inte har något som helst sammanhang
med de militära kraven.
Från militärt håll har hävdats att den tekniske officeren
inte skulle behöva den teoretiska utbildning, som ges vid
de tekniska högskolorna, eller den kompetens, som
förvärvas genom en lägre teknisk examen. Så resonerade man
i det civila lägret för trettio, fyrtio år sedan. Då klarade
man sig med en verkmästare, men så snart det gäller att
följa med utvecklingen i de kontinentala länderna måste
vi gå vidare: Bort med verkmästaren, in med ingenjören,
måste bli parollen! För övrigt bör det ju ligga i
militärernas eget intresse att utveckla de tekniska försvarsmedlen.
En verkmästare kan få en god idé, men han kan inte
utföra konstruktionen på ett tekniskt och ingenjörsmässig!
riktigt sätt. Om vi därför kunna bygga vår försvarsmakt på
en hög teknisk examen, böra vi hälsa en sådan anordning
ined glädje.
Konsul Barthen: Den kommitté, som får hand om
utformningen av STF:s remissutlåtande, bör få i uppdrag att
rekommendera, att hela utredningen görs om efter mycket
rimligare linjer och under större tillvaratagande av
praktiska synpunkter än vad den nuvarande utredningen har
gjort.
Generaldirektör H Sterky: Inom statens övriga
verksamhet finnas olika löneskalor, såsom den allmänna
löneskalan, C-skalan och B-skalan. Principiellt sett är det
endast naturligt, att det även inom officerskåren finns
olika löneskalor. Förslaget med en avsiktlig förstöring ur
övningsändamål har starkt kritiserats. Meningen är väl att
vi skola öva en viss grupp av våra försvarskrafter på ett
sådant sätt, att den i krig kan göra bästa möjliga tjänst.
Är det då någonting märkvärdigt i ett sådant förslag, som
att denna personal skulle få öva på den materiel, som
den skall reparera under kriget? Man behöver för dessa
ändamål naturligtvis inte ta till den allra modernaste
materielen.
Ingenjörsutredningen har enligt kritiken förordat för lång
utbildning av ingenjörofficerare. På denna punkt har
utredningen emellertid fått ta hänsyn till det krav, som
framförts från officershåll, att de ingenjörer, som i krig skola
tjänstgöra i reparationstjänst i fält, skola vara fullt
offi-cersutbildade. Det har också sagts, att de skola vara
duktiga tekniker och duktiga ingenjörer med teknisk
studentexamen eller med examen från teknisk högskola. Om dessa
krav skola bli uppfyllda, måste utbildningen bli ganska
lång. Utbildningstiden skulle enligt förslaget fullgöras
under en växelverkan mellan tjänstgöring på
militärförband, bevistande av skolor och kurser, teknisk högskola
och civil eller rättare sagt vanlig verkstadspraktik. Enligt
utredningens uppfattning ha dessa ingenjörofficerare stora
möjligheter att i förvaltningar eller fabriksstyrelsen eller
på vissa poster i krigsmaterielverket skaffa sig denna
civila, praktiska verksamhet under årens lopp. Utredningen
är av den uppfattningen att en växelverkan mellan det
civila, alltså det privata näringslivet, statens olika verk
och det militära är till förmån för hela vårt försvar.
Utredningen har föreslagit en decentraliserad utbildning
därför att om vi skulle centralisera utbildningen, behöver
det byggas mycket stora skollokaler, förläggningslokaler
och verkstäder för utbildningen. Nu har redan en hel del
verkstäder för försvarets räkning byggts, andra äro under
utförande och andra åter endast planerade eller tilltänkta.
Professor W Fellenius: Den militära utbildningen från
början har inte så stor betydelse. Jag har under dessa år
tjänstgjort såsom ingenjörofficer vid stab, och min
bristfälliga militära utbildning har icke varit mig till något
hinder.
En civilingenjör, som var menig man och som gick
civilklädd, har kunnat sättas till arbetsledare över såväl
täcktrupper som arbetsplutoner utan att några svårigheter ha
uppstått. Det har också hänt att en arbetsledare, som gick
som menig, hade befäl i tekniskt hänseende och
arbetsledning över officerare, och det gick bra det också. Jag tror
därför inte att man behöver införa en lång
militärutbildning som förutsättning för att komma in i ingenjörkåren.
Flygdirektör Sjögren: Enligt tjänstgöringsreglementet för
flygvapnet tillerkänns den civilmilitära befälspersonalen
den för tjänsten erforderliga befälsställningen över både
militär och annan personal. Några olägenheter i detta
avseende ha icke förmärkts inom flygkåren.
Direktör T Åström: Om den enda tekniska organisation,
som finns på förbindelsetjänstens område, nämligen
Väg-och Vattenbyggnadskåren, heter det: "Utredningen är av den
uppfattningen, att inga bärande skäl kunna anföras för
att ge Väg- och Vattenbyggnadskårens officerare annan
ställning och organisation än arméns övriga reservoffi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
