Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1945 - Åttakanal bärfrekvenssystem för avpupiniserade kablar, av Stig Janson och Ragnar Stålemark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 mars 1945
247
o
Attakanal bärfrekvenssystem
för avpupiniserade kablar
Civilingeniörerna Slig janson och Ragnar Stålemark, Stockholm
Då utvecklingen av moderna flerkanals
bärfre-trek venssystem för opupiniserade kablar började
på allvar, koncentrerades intresset på
"U-syste-men". I dessa system överfördes samma
frekvensband i båda riktningarna men detta skedde på
olika kablar för att kringgå svårigheterna med
näröverhörningen. Antalet kanaler var i
allmänhet 12 eller 16 och frekvensområdet 12—60 kp/s.
Dessa system ha spelat och komma med
säkerhet att för avsevärd tid spela en betydande roll
vid utbyggandet av långdistansnäten i skilda
länder. De förbindelser man på detta sätt
åstadkommer äro av utmärkt kvalitet, och man kan,
tack vare den korta och inom frekvensområdet
för en kanal praktiskt taget konstanta löptiden,
koppla upp förbindelser med en längd av 10 000
—20 000 km utan att denna överstiger 50—100 ms.
På senare tid har intresset kanske främst i
Sverige riktats på ett nvtt användningsområde
för bärfrekvenssystem av liknande slag. Man har
i Sverige ett stort nät av pupinkablar, vilka
utnyttjas för tvåtrådsförbindelser på långa avstånd.
En del av dessa kablar lades redan i början av
1920-talet. Gränsfrekvensen var låg, 2 300 p/s,
och pupinavståndet stort, 2 700 m. Dessa
förbindelser voro sålunda i modern mening av låg
kvalitet i avseende på överföringsegenskaperna,
varför en förbättring förr eller senare var
ofrånkomlig. Då samtidigt trafiken på rikskablarna visade
sig stiga oavbrutet och i raskare takt än man
väntat, hade snart alla reserver utnyttjats och
man stod inför uppgiften att snabbt skaffa fram
nya ledningar. Det låg då nära till hands att
undersöka, om dessa kablar efter avpupinisering
kunde användas för bärfrekvenssystem samt att
i så fall välja lämplig systemtyp. Även utomlands
(USA och Tyskland) hade man varit inne på
samma tankegång, men utvecklingen har i viss
mån gått olika vägar, vilket beror på lokala
förhållanden. I Sverige finns i allmänhet endast en
kabel längs samma stråk. Man kan därför icke
För sitt arbete på detta område erhöllo de bägge författarna
Ingeniörsvetenskapsakademiens guldmedalj vid akademins
högtidssammankomst den 25 oktober 1943.
DK 621.395.44
liksom i Amerika använda det vanliga
U-syste-met, som förutsätter två kablar. Pà flera sträckor,
som t.ex. mellan Stockholm och Göteborg, finnas
visserligen två kablar, men dessa gå olika vägar,
och man skulle sålunda få dubbla antalet
för-stärkarstationer, vilket icke ansetts, vare sig ur
ekonomisk eller driftteknisk synpunkt, lämpligt.
Sedan mätningar på en avpupiniserad
provsträcka av gamla rikskabeln Stockholm—Göteborg
visat, att den utmärkt väl lämpade sig för
bärfrekvensdrift efter omskarvning och balansering
enligt metoder, som beskrivas på annat ställe i
denna uppsats, utvecklades ett bärfrekvenssystem
för drift på en kabel, åttakanalsystemet. I detta
system äro de två överföringsriktningarna
uppdelade på två frekvensområden, det ena mellan
8,4 och 33,6 kp/s samt det andra mellan 38,4 och
63,6 kp/s. I varje grupp överföras åtta kanaler.
Genom uppdelningen i grupper kan man skilja
de två överföringsriktningarna åt genom filter i
stället för att använda två kablar. Vid en ytlig
betraktelse kan det förefalla, som om detta sätt
att utföra bärfrekvenssystem för opupiniserade
kablar alltid borde vara ekonomiskt
fördelaktigare än U-systemet, men så är icke fallet. Mot
kostnaderna för en kabel, å ena sidan, väga å
andra sidan priset för filterutrustningen samt den
sämre utnyttningen av förstärkarenheterna. I
jämförelse med ett sextonkanalsystem förstärker
varje enhet endast hälften så många samtal. Vid
nyanläggningar, då även kabel skall läggas, visar
sig denna lösning vid en noggrannare granskning
icke ekonomiskt försvarlig, utan
tvåkabelsyste-met är avsevärt billigare.
I föreliggande fall emellertid, där kabeln redan
finnes, till större delen kanske t.o.m. avskriven, och
där endast kostnaden för avpupinisering,
omskarvning och balansering belastar ledningskontot, är
åttakanalsystemet lika överlägset som nyss
U-systemet. I ett gränsfall kan dock
åttakanalsystemet troligen konkurrera med U-systemet även vid
nyanläggning, och det är vid sjökablar, speciellt
djupvattenkablar med tryckskydd.
Slutligen bör framhållas den stora betydelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
