Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1945 - Åttakanal bärfrekvenssystem för avpupiniserade kablar, av Stig Janson och Ragnar Stålemark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
TEKNISK TIDSKRIFT’
av att just nu, under radande materialbrist, ett
stort nät av åttakanalförbindelser kan byggas i
vårt land utan att lagren av koppar och bly
behöva anlitas. Det utbyggnadsprogram för nya
förbindelser baserat på detta system, som
Telegrafverket nu påbörjat och planerar att fortsätta, vore
under nuvarande förhållanden otänkbart, om det
förutsatte utläggande av nja kablar, vare sig av
pupin- eller bärfrekvenstyp.
Frekvensval oeh nivåer
Det vanliga U-systemet, såväl tolv- som
sexton-kanalsystemen. arbetar som nämnts i
frekvensområdet 12—60 kp/s. Vid den uppdelning i två
grupper, en för vardera riktningen, som måste
göras, måste ett visst frekvensområde lämnas
oanvänt mellan de båda grupperna för att
filterna utan alltför stort uppbåd av element skola
kunna ge den dämpning, som behövs. Ju större
denna lucka är, desto mindre blir filterkostnaden.
Samtidigt minskar emellertid det för
överföringen användbara frekvensutrymmet, dvs. man får
färre antal förbindelser. Av flera skäl är det
olämpligt att använda högre frekvenser än 60 à
65 kp/s. Dämpningen blir då så stor, att fler än
två nya obemannade förstärkarstationer behöva
anläggas mellan de för pupinförbindelsernas del
redan befintliga, och detta vill man undvika med
hänsyn till övervakningen. Vidare växa
svårigheterna att balansera bort fjärröverhörningen i
kabeln mot högre frekvenser. Den undre
frekvensgränsen kan utan olägenhet sättas lägre än 12
kp/s, men med hänsyn till risken för störningar
till eventuella lågfrekventa
radioprogramledningar, bör den icke väljas avsevärt lägre. Dessutom
minskar fashastigheten mot låga frekvenser. På
grundval av ovanstående fastställdes det
ungefärliga frekvensområdet 8—64 kp/s såsom
lämpligt.
Vid valet mellan den omdiskuterade 3 000 eller
4 000 p/s delningen står man mellan Scylla och
Charybdis. Den av CCIF, 1938, för internationella
förbindelser förordade 4 000 p/s delningen skulle
endast tillåta, att sex kanaler placerades inom det
angivna frekvensområdet. Med 3 000 p/s
delningen blir antalet åtta, men man får då icke
möjlighet att överföra av CCIF godkända
förbindelser på kabeln, vilket vore en nackdel även om det
övervägande antalet utgöres av nationella
förbindelser. Ur ekonomisk synpunkt är skillnaden
mellan sex och åtta förbindelser av avgörande
betydelse. Den slutliga lösningen innebär en
kompromiss i det sex av förbindelserna äro
utförda för 3 000 p/s delning, medan två ha den
av CCIF rekommenderade bandbredden 4 000 p/s
och alltså kunna användas för internationella
förbindelser.
Ättakanalsystemets frekvensfördelning framgår
av fig. 1, som för fullständighetens skull även
visar frekvensfördelningen för samtliga de
bärfrekvenssystem för opupiniserade kablar, som för
närvarande tillverkas i Sverige. Av detta schema
ser man, att åttakanalsystemet utförts så att 12
av dess 16 frekvensband sammanfalla med
motsvarande frekvensband i sexton- och aderton
-kanalsystemen. De filter, modulatorer och
demodulatorer i ändutrustningarna, som ha att ta hand
om samma frekvensband i de olika systemen, äro
identiska, i det nivåförhållandena, kraven på
dämpningar och förstärkning etc. ha kunnat
hållas lika.
Eftersom antalet kanaler är mindre, skulle man
för åttakanalsystemet kunna använda högre
utgångsnivå än för tolv-, sexton- och
adertonkanal-systemen utan risk för intermodulation i de
gemensamma förstärkarna, men flera skäl tala
häremot. Den högfrekventa utgångsnivån har
valts lika för alla systemen och är + 0,5 N
(2,72 mW) för varje kanal, då den lågfrekventa
ingångsnivån svarar mot nollnivå (1 mW).
Högfrekvensförstärkarna, som äro av samma typ för
dessa system, bli i åttakanalfallet därför
överdimensionerade i avseende på utgångseffekten.
Detta förhållande har emellertid tagits till intäkt
för att driva förstärkarna i åttakanalsystemets
obemannade förstärkarstationer med lägre
anodspänning 85 V i stället för den brukliga
spänningen 130 V. Härigenom uppnås väsentliga för-
Fig. 1. Frekvensfördelning för sexton-, tolv-,
åtta- och adertonkanalsystem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
