Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 9. 3 mars 1945 - Åttakanal bärfrekvenssystem för avpupiniserade kablar, av Stig Janson och Ragnar Stålemark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
TEKNISK TIDSKRIFT’
respektive från par 2 till 1). Fig. 11 visar
principiellt den mätanordning, som användes för
utprovning av obalanselementen vid
ändbalan-seringen. Figuren visar kopplingen för
balansering av överhörning från par 1 till par 2, och
genom en omkopplingsanordning i mätänden
kunde dessa par byta plats. Oscillatorn O, som
var kontinuerligt variabel inom det använda
frekvensområdet*, uppsattes på samma station
som balanseringsstativet för respektive
överdragssektion. I motsatta stationen förstärktes och
likriktades fjärröverhörningsströmmen, varefter den
erhållna likströmmen, som alltså var ett mått på
fjärröverhörningen, återsändes till sändstationen
på en särskild hjälpledning. Då hjälpledningen
måste vara inkopplad i samma kabel som
mät-paren, måste likströmmen filtreras noga för att
ej påverka mätresultatet. De vid förstärkaren
inkopplade korrektionsnäten hade till uppgift att
utjämna kabeldämpningen vid olika frekvenser,
så att en viss, erhållen likström motsvarade en
viss överhörningsdämpning, oberoende av
frekvensen. Likströmmen avlästes på ett instrument,
som placerades intill oscillatorn och
balanseringsstativet. Man kunde alltså samtidigt variera
mät-frekvens och balanseringselement samt observera
den erhållna fjärröverhörningen. Efter kontroll
över hela frekvensbandet vid båda
mätkombina-tionerna (överhörning från par 1 till 2 och vice
versa) kunde alltså bästa kompromissbalansering
väljas. Fig. 12 visar ett balanseringsstativ och
instrumentering för ändbalansering.
I denna mätanordning blir mätnoggrannheten
beroende på motståndsbruset. Förstärkaren
måste nämligen genomsläppa ett tämligen brett
frekvensband, ca 60 kp/s, och motståndsbruset blir
härvid relativt starkt. En viss förbättring i detta
hänseende har dock erhållits genom sättet för
korrektionsnätets inkoppling (efter förstärkaren
enligt fig. 11).
Efter den förut beskrivna ändbalanseringen av
samtliga kombinationer mellan paren uppmättes
fjärröverhörningen vid olika frekvenser inom
* Försök pågå f.n. att ersätta denna variabla oscillator med en
brusgenerator. Denna utsänder ett kraftigt förstärkt motståndsbrus.
Fig. 12. Instrumentuppsättning för ändbalansering.
överföringsområdet. Härvid erhölls vid högsta
frekvensen ett medelvärde av ca 9,3 N per
överdragssektion och som medelvärde över hela
frekvensbandet erhölls 9,6 N. Överhörningen var
tydligen sämre vid de högre frekvenserna, vilket
ju även var att vänta, och den var även sämre
mellan par i samma fyrskruv än mellan par
tillhörande olika fyrskruvar. För att få en
utjämning till stånd ha paren systematiskt blandats
på de olika överdragssektionerna, så att
överföringsledningarna för två system gå i samma
fyrskruv på högst en överdragssektion. Vidare har
för de genomgående bärvågssystemen Stockholm
—Göteborg införts en frekvensväxlingsanordning
i Örebro, vilken åstadkommer, att de olika
kanalerna flyttas i frekvensområdet. Sålunda
flyttas i Örebro den lägsta utgående kanalen från
Stockholm, 8—12 kp/s, till frekvensområdet
60—64 kp/s och inkommer alltså till Göteborg
som högsta kanal. På detta sätt ha de olika
kanalerna i systemen blivit ungefär likvärdiga i
överhörningshänseende.
Fjärröverhörningsmät-ningar på färdiga förbindelser
Stockholm—Göteborg (samma kanaler i olika system) ha givit
som resultat i medelvärde 8,2 N och minimivärde
7,0 N (écart diaphonique). Medelvärdet
överensstämmer mycket väl med det värde, som
beräknats på grundval av mätresultaten från
delsträckorna. De erhållna resultaten måste anses som
fullt tillfredsställande.
Fig. 11. Principschema för ändbalansering. O
oscillator 8—66 kpls, Z anslutningsimpedans, F förstärkare,
K korrektionsnät, LR likriktare med filter, V voltmeter,
k, g variabla balanseringselement.
Förstärkarstationer
På grund av den relativt höga dämpningen i
kabeln vid 63 kp/s (se fig. 13), måste antalet
förstärkarstationer bli större än för den lågfrekventa
förstärkningen av förbindelserna på de
pupiniserade paren. Med hänsyn till störningsnivån
visade det sig, att dämpningen per förstärkarsektion
icke borde överstiga 7 N, och förstärkaravståndet
blir härigenom begränsat till högst 35—36 km.
Detta innebär, att en, ofta två nya
förstärkarstationer måste byggas mellan nuvarande
stationer för åttakanalsystemets del. Dessa stationer
komma därvid i många fall att placeras på plat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
