Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 17 mars 1945 - Återvinning av lågvärdigt värme inom industrin, av Arne Ahlström - Anordning för termostatisk reglering, av G L - Tillverkning av elastiska dosor för tryckmätningsinstrument, av G L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
314
TEKNISK TIDSKRIFT
kcal/m2h°C, under det att man i en modern
värmeväxlare för vätskor kan uppnå 2 000 kcal/m2h°C.
Vid ett järnverk bör det därför vara lämpligast
att för lokaluppvärmning och dylikt i första hand
återvinna värme ur kylvattnet från olika ugnar
eller avloppsångan från eventuella ånghammare.
Avgasvärmet bör däremot reserveras för andra
ändamål, såsom uppvärmning av
förbränningsluft och alstring av elektrisk energi.
Stora variationer i en värmekällas mängd
påverka givetvis högst ofördelaktigt dess
utnyttj-barhet, och äro variationerna alltför stora, bör
man utjämna dem genom ackumulering. Ett
synnerligen gott exempel på vad man kan vinna
därigenom utgör den tidigare beskrivna
blåskonden-soranläggningen för sulfatkokerier.
En princip, som man bör hålla styvt på, är att
icke i onödan använda sig av mer högvärdiga
värmekällor än som är erforderligt. Det är de
lågvärdiga värmekällorna, som det är svårast att
nyttiggöra. Ofta kunna dessa emellertid komma
till god nytta, om de kombineras med mera
högvärdiga sådana. Ett exempel härpå är den
serie-körning av indunstningens ytkondensorer och
blåskondensoranläggningens värmeväxlare, som
är vanlig i sulfatfabriker. I ytkondensorerna
förvärmes därvid vatten till 40—45°C, varefter
slut-uppvärmning till önskade 70—75°C sker i
blås-kondensoranläggningen.
Man förstår väl, att installerandet av
värme-återvinningsapparatur och vad detta för med sig
många gånger för driftledaren kan synas som
en besvärlig komplikation. Den fortlöpande
rationaliseringen av tillverkningsprocesserna kommer
dock säkerligen att kräva en ökad omsorg om
värmeekonomin, och återvinningen av lågvärdigt
värme kommer därvid att få allt större betydelse.
DK 536.581
Anordning för termostatisk reglering. I termostater
har hittills oftast använts en reläanordning, som dirigerar
en elektrisk hjälpkraft eller tryckluft, som i sin tur
reglerar värmetillförseln. En sådan anordning innebär
emellertid en begränsning och det har nu konstruerats en
apparat, som fungerar utan hjälpkraft och där den
temperaturkonstanta vätskan själv lämnar erforderlig energi
för exempelvis manövrerandet av en ventil. Apparaten har
fått stor användning inom industrier samt på fartyg.
Konstruktionen utnyttjar utvidgningsenergin i en med
olja fylld cylinder försedd med en kolv. Svårigheten vid
en sådan konstruktion ligger i att få absolut tätning
mellan cylinder och kolv; även den minsta läckning gör
ju apparaten oduglig. Detta har lösts med hjälp av en
bälgkonstruktion med spiralformad veckning, som kan
motstå upp till 200 kg/cm2 tryck.
Utförandet framgår av fig. 1. Cylindern 1 innehåller olja
med lämpliga utvidgningsegenskaper och den är med ett
böjligt rör förbunden med den anordning som manövrerar
ventilen. Detta sker med hjälp av en annan kolv i som
påverkar ventilen med en stång. Återföring åstadkommes
àv fjädern 6. Vid 7 finns inställningsskruven för den
önskade temperaturen.
Fig. 1. Termostat.
1, 3 cylindrar, 2
böjlig slang, 4
manöverkolv, 5 ventil,
6 dterföringsfjäder,
7, 8, 9
temperatur-inställning, 10 olja.
Apparaten finns i ett flertal utföranden för ventiler till
rör med 13 till 152 mm diameter. Själva termostatcylindern
kan vara av instickningstyp eller anordnad för att
anbringas på en vägg eller ett skott. Det böjliga röret kan
vara upp till 16 m långt.
Bland användningsområden märkas värmelednings- och
luftbehandlingsanläggningar, kylanläggningar och många
industriella processer som fordra hållande av bestämd
temperatur. G L
DK 531.787
Tillverkning av elastiska dosor för
tryckmätningsinstrument. I ett flertal instrument och apparater för
tryckmätning o.d. användas små täta elastiska metalldosor med
vågformig vägg. Hit höra instrument för mätning av
gas-och ångtryck och apparater för hållande av konstant tryck,
bestämd höjd i lufthavet eller djup under vattenytan.
Tidigare fordrade framställningen av dessa detaljer en
följd av pressnings- och valsningsoperationer med
glödgningar och betningar. Nu har i England och USA
utvecklats en hydraulisk pressmetod för framställning härav.
Vid tillverkningen utgår man från sömfria rör med en
väggtjocklek av ca 0,01 mm. Sådana rör med stor
finkornighet och jämnhet har man lyckats framställa genom
djupdragning från ett solitt ämne.
Det tunnväggiga röret placeras i ett verktyg, som har
den önskade bälgformen, och deformationen åstadkommes
genom att röret utsättes för ett inre hydrauliskt tryck
av omkring 10 kg/cm2. Denna pressningsmetod är snabb
och billig och den avsynar själv produkten; otätheter
framträda omedelbart.
Som material användes mässing med 80 % Cu och 20 %
Zn, som lätt låter sig forma och har god motståndsförmåga
mot utmattning, korrosion och åldring. Även andra
legeringar användas för syror och andra specialändamål.
Hållbarheten hos elementet är huvudsakligen beroende
på utmattningshållfastheten. Brott uppstå vanligen vid
anvisningar, beroende på märken efter verktygen. Närvaro
av syra även i små mängder, såsom spår av lödsalva,
försvagar motståndskraften. G L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
