Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 17 mars 1945 - Sprödhetsegenskaper hos stålplåt St 37, av Cyrill Schaub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 mars 1945
315
Sprödhetsegenskaper hos stålplåt St 37
Civilingeniör Cyrill Schaub, Västerås
Det är av största vikt för grövre svetsade
stålkonstruktioners tillverkning och driftsäkerhet, att
plåtmaterialet, vanligen St 37, som ingår i dessa
konstruktioner, är väl svetsbart samt därutöver
tål den formbehandling, som det undergår vid
tillverkningen. Ovanstående synpunkter gälla
speciellt för tillverkning av svetsade fartyg och
ångpannor.
Begreppet "svetsbarhet" är ännu i dag ej fullt
och entydigt definierat, men även där är
plåt-materialets förmåga att vid komplicerade
tre-axliga påkänningar vara så segt som möjligt av
största betydelse.
Man kan i detta sammanhang erinra om
lcingd-svetsbockprovet enligt byggsvetsnormerna, som
ju är avsett att vara ett mått på materialets
svetsbarhet och därmed seghet resp. sprödhet vid
tre-axliga spänningstillstånd. Längdsvetsbockprovet
lider emellertid av den nackdelen, att det treaxliga
spänningstillståndet i provet åstadkommes genom
termiska egenspänningar orsakade av den
pålagda svetssträngen. Dessa svetsspänningar äro
emellertid starkt beroende av den använda
elektrodens diameter, den vid svetsningen använda
strömstyrkan samt den hastighet, med vilken
svetssträngen pålägges. Därtill komma de
termiska uppvärmnings- och
avsvalningsförhållan-dena. Ovannämnda faktorer göra att
längdsvetsbockprovet som provningsmetod kommer att
innehålla en hel rad irrationella moment med ty
åtföljande stor spridning i provningsresultaten.
Ett annat prov på materialens seghet resp.
sprödhet är slagböjprovet, exempelvis enligt
Charpy. Slagböjprovet utgör, som gammal
erfarenhet visar, en utomordentligt känslig mätare
av ett stålmaterials sprödhetsegenskaper vid olika
provningstemperaturer. Minsta felaktighet i
stålets behandling och sammansättning yttrar sig
som en kraftig sänkning av slagsegheten vid en
viss temperatur. Sålunda kan man genom
slagböjprovet, utfört vid några olika
provningstemperaturer, lätt fastställa ett materials
åldringsbenägenhet. Även slagböjprovet lider emellertid av vissa
nackdelar. Vi kunna här anföra följande:
det är relativt dyrt i
provstavstillverkningshän-seende; endast en ytterst liten materialvolym
utsättes vid slagböjprovet för provning, varigenom
Föredrag i Tekniska Fysikers Förening den 16 november 1944.
DK 620.178.2 : 669.14—41
värdena komma att utvisa en relativt stor
spridning; slagböjprovet är till sin natur ett dynamiskt
prov, dvs. påkänningen är stötformig. Detta
medför att vid slagböjprovet en del för segheten resp.
sprödheten vid statiska eller kvasistatiska
påkänningar ovidkommande faktorer komma att
inverka på provningsresultatet.
Som framgår av det ovan anförda föreligger det
för närvarande inom materialprovningen ett
behov av en provningsmetod för fastställande av
ett materials, speciellt plåtmaterials, seghet resp.
sprödhet, som är billig, enkel och noggrant
reproducerbar.
Spröda och sega tillstånd hos material
När man diskuterar ett materials seghet resp.
sprödhet, kan man med rätt ställa sig den
frågan, vad dessa båda begrepp egentligen omfatta.
Vi vilja här definiera förhållandena på följande
sätt:
Ett material befinner sig i segt eller sprött
tillstånd beroende på om brottet, orsakat av en
likformigt växande treaxlig påkänning, föregås
av en kvarvarande plastisk formförändring eller
ej. Det är att observera, att vi därvid tala om
materials sega eller spröda tilstånd och ej om
sega eller spröda material som sådana, då
erfarenheten har visat, att dessa egenskaper i
första hand bero på påkänningens karaktär och
först i andra hand på materialet. För belysning
av hithörande relativt komplicerade förhållanden
betrakta vi påkänningen i en godtycklig punkt
av ett belastat material. Som bekant kan
påkänningen i punkten i fråga entydigt beskrivas genom
den i punkten rådande spänningstensorn ø,*
011 012 013
O 21 022 023
031 032 033
Komponenterna med lika index äro de i punkten
rådande tre normalspänningarna;
komponenterna med olika index däremot de tre i punkten
rådande skjuvspänningarna.
Skjuvspänningskom-ponenterna med lika men ombytta index äro
sinsemellan lika. Spänningstensorn i ett
godtyckligt koordinatsystem representeras alltså av sex
av varandra oberoende komponenter.
Normalspänningarnas summa o" i= om -f- Ø22 +Ö33 är
invariant mot vridningstransformationer av koor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
