Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 17 mars 1945 - Sprödhetsegenskaper hos stålplåt St 37, av Cyrill Schaub
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Spänningsrummet o i o2 03.
dinatsystemet samt utgör ett mått på den i
punkten rådande allsidiga drag- eller
tryckspänningen. Genom en viss vridningstransformation av
koordinatsystemet kan man få
skjuvspänningar-na att bli noll. De i detta koordinatsystem rådande
normalspänningarna oro2a3 betecknas som
huvud-spänningar och motsvarande koordinatriktningar
som huvudspänningsriktningar. Tensorn oa antar
i huvudspänningssystemet den enklare formen
öi 0 0
Oik = 0 o2 0
0 0 03
Varje godtycklig spänningstensor o,* kan nu
uppfattas som summa av två deltensorer o’,-* och
o"it så att
O ik =
<71–
0
0
o 2
o 3
O ik =
0 0
o o
dvs. Oik = Oik + o"ik
o\k betecknas som deviator på grund av att den
åstadkommer en ren formändring i materialet;
o"ik däremot representerar en allsidig drag- eller
tryckspänning och orsakar därför enbart en ren
volymändring i materialet. Det är vidare bekant,
att materialen i regel ej tåla hur höga
påkänningar som helst. Uppgår påkänningen till ett visst
värde, uppvisar materialet i regel först en allt
större kvarvarande plastisk formförändring samt
därefter slutligen brott. Förhållandena kunna
grafiskt åskådligt illustreras genom uppritande
av en flytgräns- eller brottgränsyta i ett
koordinatsystem, där huvudspänningarna o^o* avsatts
som oberoende variabler. Mot varje värdetripel
Ö!Ö2Ö3 svarar då entydigt ett visst bestämt
spänningstillstånd i materialet, fig. 1.
Rymddiagona-len i spänningsrummet = o2 = ø,3 är
geometriska orten för spänningstillstånd som svara mot
en allsidig drag- eller tryckspänning i materialet.
Spänningstillstånd som materialet uthärdar utan
att uppvisa flytning eller brott bilda i
spänningsrummet en sammanhängande volym, vars
gränsyta är identisk med den för materialet
karakteristiska flytgräns- eller brottgränsytan. Under
materialprovningens utveckling har en rad
flyt-och brotthypoteser uppställts, av vilka vi kunna
anföra de viktigaste.
Huvudspänningshypotesen
Materialets ansträngning identifieras med den
i punkten rådande numeriskt största
huvudspänningen. Om vi med o, beteckna
materialansträngningen gäller således
Oj :== Oi max
Enligt huvudspänningshypotesen inträder flytning
resp. brott, när oy uppgår till materialets
flyt-resp. brottgräns.. Förhållandena visas i fig. 2 a. Vi
se att flytgräns- resp. brottgränsytan utgöres av
en kub, vars kanter äro parallella med
koordinat-axlarna samt vars medelpunkt ligger i origo.
Kubens kantlängd är lika med dubbla flyt- resp.
brottgränsen.
* Fig. 2 och 3 enligt Mhtldahl, A: "über die graphische
Darstel-lung der Festigkeitseigenschaften", Schweiz. Arch. sept. 1944.
abc d
Fig. 2. Flgt-brottgränsgta; a huvudspänningshypotes, b töjningshypotes, c skjuuspänningshgpotes, d deviationshgpotes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
