Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 24 mars 1945 - Byggtjänst 10 år — och litet till, av Hasse Billman - IVA:s luftbehandlingskonferens, av Olle Wikström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 mars 1945
355
svårt att förstå. Däremot får man ganska snart erfara,
om huset är dåligt värmeisolerat, om taket läcker, om
golvet sviktar eller om uppvärmningssystemet är
felkon-struerat. Och då kostar det pengar att få felen avhjälpta.
Kontakt med utlandet
Under normala tider kommer det ofta förfrågningar till
Byggtjänst från utlandet, där man önskar uppgifter om
och eventuellt importera svenska byggnadsmaterial. Under
kriget har givetvis dessa förfrågningar varit relativt
sparsamma, men från våra grannländer och från England,
Tyskland och Schweiz har dock anmält sig spekulanter på
olika byggnadsmaterial, och de har då satts i förbindelse
med resp. tillverkare.
Efter kriget hoppas Byggtjänst kunna återuppta
kontakten med motsvarande materialutställningar och
upplysningsställen i utlandet. Sådana finns (fanns) i Danmark,
Finland, England, Frankrike, Schweiz, Skottland, Spanien
och Tyskland. Hasse Billman
IVA:s luftbehandlingskonferens. IVA:s
Luftbehandlingskommitté anordnade den 23 februari 1945 en
konferens med deltagare från hela landet, ca 150 personer.
Sammanträdet öppnades av akademins preses, fil. dr Sigurd
Nauckhoff, som bl.a. framhöll hur
luftbehandlingsproblemen numera måste göra anspråk på den allra största
uppmärksamhet, icke blott i fråga om industrilokaler utan
även i fråga om samlingslokaler och icke minst då det
gäller bostäder. Tyvärr är det så, att man vet alltför litet
om dessa problem, och som ett första försök att ställa dem
under en allsidig debatt har Ingeniörsvetenskapsakademiens
Luftbehandlingskommitté anordnat denna konferens.
Därefter höll ordföranden i kommittén, överingenjör Alex.
Engblom, ett inledningsanförande, varvid han framhöll
den ändrade uppfattningen om de hygieniska problemen i
allmänhet och icke minst i fråga om luftbehandling. Man
måste ha klart för sig, att alla åtgärder, som skola vidtas
för att främja trivseln i arbetet, också böra vidtas, men
häri bör man icke se något socialt "daltande" utan man
kan se det hela ur rent ekonomisk synpunkt — ökad
trivsel medför bättre produktionsresultat. Luftbehandlingen
måste beaktas dels med hänsyn till de tekniska kraven
beroende på arbetsprocessernas egenart och dels med hänsyn
till personalens välbefinnande. Här tvingas man ofta att
kompromissa och svårigheten ligger i att lösningen av
dessa problem ofta kan bli mycket besvärlig. En ordnad
forskningsverksamhet måste komma i gång på detta
område, så att man verkligen kan veta vilka fordringar, som
måste uppställas i ena eller andra riktningen. Alla
intressentgrupper böra etablera ett på bred bog lagt samarbete
och man får hoppas att Luftbehandlingskommittén skall
kunna fylla en uppgift som kliringinstitut.
Härefter överlämnades ordet till professor Sven Forsman,
vars föredrag var betitlat: "Medicinska synpunkter på
luft-behandlingen inom industrien." Denne framhöll först
sambandet mellan luftens sammansättning och människans
normala funktioner. Människan förbrukar luftens syre och
bildar kolsyra, men under vanliga praktiska förhållanden
behöver man räkna med varken syrebrist eller luft med
skadlig halt av kolsyra. I stället är kroppens
värmereglering desto mera beroende av luftens temperatur och
fuktighet. Om luften i en arbetslokal är kall, måste arbetarna
använda extra energi för att hålla kroppstemperaturen
uppe. Är luften för varm, går det åt energi att hålla
temperaturen nere genom svettavdunstning och med andra
medel. Vid omkring 20° torde man därför räkna med att
ej någon större mängd extra energi skall behöva slösas på
att reglera kroppstemperaturen. Denna reglering, som
skötes av ett känsligt centrum i hjärnan, sker genom en balans
mellan kroppens värmeproduktion, huvudsakligen i levern
och musklerna, och dess värmeförluster från huden genom
värmestrålning, ledning och genom avdunstning av svett.
Svettavdunstning t.ex. försvåras i varm och fuktig luft,
och luften i arbetslokaler måste därför hållas vid en
lämplig temperatur och fuktighetsgrad.
Inom industrin finnas ofta i luften giftiga ämnen i form
av damm, rök eller gas, som måste avlägsnas vid
luftbehandlingen. Det är viktigt att veta vilka koncentrationer
av olika ämnen, som äro riskfria att vistas i. För
närvarande pågår på Statens Institut för Folkhälsan tillsammans
ined IVA:s Luftbehandlingskommitté arbete med att ställa
upp tabeller över dylika "tillåtna koncentrationer" enligt
modell från utlandet med tillgodogörande av våra egna
erfarenheter. Dessa tabeller kunna tjäna till ledning vid
luftbehandling inom industrier, ehuru man härvid
självfallet bör sträva efter att helt befria luften från skadliga
ämnen.
Nästa talare var yrkesinspektör J Welin-Berger, som
behandlade ämnet: "Arbetareskyddslagens krav på
luftomsättning i industrilokaler, erfarenheter och synpunkter.’’
Inledningsvis redogjorde denne för arbetareskyddslagens
allmänna fordringar på åtgärder till förebyggande av
olycksfall och ohälsa på arbetsplatserna.
Arbetareskyddslagstiftningens tyngdpunkt har hittills varit förlagd till
olycksfallsskyddet, men behovet av tillsyn även över
hälsoriskerna har med åren blivit allt viktigare och torde i den
kommande lagstiftningen komma att sättas i förgrunden.
Den nuvarande lagstiftningen daterar sig från år 1912 och
den är grundad på dåvarande förhållanden. Dessa skilja
sig givetvis så mycket från dagens, att det väl närmast
måste anses underligt, att samma lagtext kunnat i
huvudsak gälla under de tre decennierna av industriell
utveckling, som vi sedan dess upplevat. Lagtexten måste med
nödvändighet bli ganska rymlig och kunna anpassas efter
ändringar i förhållandena. Slutligen redogjordes för
Yrkesinspektionens erfarenheter och synpunkter på
luftbehandlingsproblemet.
Direktör Harald A Erikson höll därefter ett anförande om
"Nomenklatur, definitioner, rekommendationer och
normer’’, där han redogjorde för kommitténs arbete med
skapandet av klara definitioner, så att den förbistring, som nu
råder, icke blott bland lekmän utan även bland tekniker,
skall kunna bringas ur världen och så att en bättre
förståelse för hela frågans innebörd skall bli möjlig.
Kommitténs arbetsprogram framlades till diskussion och
meningen är, att alla ifrågakommande parter skola intresseras
för kommitténs arbete, så att ett praktiskt
ingenjörsveten-skapligt material skall framkomma, som möjliggör en
riktig planering av anläggningarna och framför allt ett
ekonomiskt riktigt utförande. Möjlighet föreligger nu att
lyfta upp denna gren av tekniken på ett praktiskt
ingen-jörsmässigt och industriellt plan till båtnad för såväl
människan som för produktionen. Tal. redogjorde för de
förslag till normer och rekommendationer, som uppgjorts. I
den mån man eventuellt icke kan enas om strikta
bestämmelser, som inom närmaste tiden kunna tänkas ingå i
lagbestämmelser och liknande, kommer kommittén att
utarbeta rekommendationer, som kunna ligga till grund för
leveranskontrakt m.m. och som skola göra det möjligt att
få fram praktiska och ändamålsenliga anläggningar.
Nästa anförande höll civilingenjör Axel Boseli över
"Anläggningars utförande", varvid han visade ett rikhaltigt
bildmaterial över olika utföringsformer på de apparater
oc.h dylikt, som erfordras för luftbehandling inom olika
slag av såväl industrilokaler som bostadslägenheter.
Efter dessa föredrag följde en rad kortare
diskussionsinlägg i främsta rummet avsedda att redogöra för de
tekniska kraven på luftbehandling inom de olika industrierna.
Sålunda redogjorde ingenjör Olle Wikström för de
speciella luftbehandlingsproblemen inom textilindustrin,
överingenjör P Holsti för tobaksindustrin, civilingenjör Gösta
Carlsson för förhållandena inom pappers- och grafiska
industrierna, överingenjör V Bödcher för problemen inom
bryggerinäringen och slutligen ingenjör G Granelli för de
speciella problemen inom porslinsindustrin. Olle Wikström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
