Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 12. 24 mars 1945 - Experimentelle und theoretische Untersuchungen über das Kolkproblem, av Sven Krantz - Belastungen und Beanspruchungen im Hochbau, av Tore Rocklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24 mars 1945
359
mare en lösning. Härvid har bottnen antagits bestå av
luckert sand- och grusmaterial samt överfallet
(botten-utskovet) antagits sakna skibord.
I föreliggande arbete beskrivas utförligt de försöksserier
som ligga till grund för slutformeln; det maximala djupet
på den urspolade gölen som funktion av vissa variabler.
W Eggenberger behandlar utförda modellförsök vid rent
överfall. Problemet har tidigare angripits av Schoklitsch
(1932), A Veronese (1937) och Ch. Jaeger (1939). Alla
dessa forskare anse, att det utbildas ett jämviktstillstånd,
då vattnet icke förmår transportera de partiklar, som
virvlas upp från gölens botten uppför gölslänten. Dessa
avsätta sig eller rulla tillbaka ned mot gölbottnen för att
åter virvlas upp. Slutligen slitas partiklarna ned till en
storlek, då vattenströmmen förmår transportera dem upp
ur gölen, men härigenom skulle icke någon väsentlig
fördjupning av gölen uppstå.
Tas hänsyn till denna nedrivning av partiklarna, visar det
sig emellertid, att 2.-3 gånger djupare gölar erhållas.
Givetvis kan den i naturen under år pågående
nedrivning-en av partiklarna icke åstadkommas i modellförsök, utan
de partiklar, som delta i kretsloppet på gölens slänt,
tas bort, till dess att kretsloppet upphör. Partiklarna tas
bort på gölslänten så, att själva fördjupningen av gölen
försiggår på naturlig väg. Det värde på maximala
göl-djupet, som modellförsöken (omfattande i medeltal ca
100 h) ger, är ett närmevärde, till vad som sker i naturen.
I ett sand- eller grusmaterial är det de större,
kornstorlekarna, som kvarligga på gölens botten och slänt. Genom
sållning av upptagna prov har Eggenberger funnit att
kornstorleken för 50 % av det material, som kvarligger
på ytan, har en diameter, som är större än diametern hos
90 % av det ursprungliga graderade sand- och
grusmaterialet. Den sikt, genom vilken 90 % av det ursprungliga
graderade materialet passerar (rfw), har därför ansetts
motsvara medeldiametern, när det gäller att hänföra gölens
djup till viss kornstorlek.
De utförda modellförsöken ha givit följande resultat
t + /l2 = IV
1,0,5 „ 0,6
n ’ • qtot ’
däo
0,4
För rent överfall är w — 22,88 vid t, h och hs i m, d»o i
mm och qtot i m3/s och m dammbredd.
Formeln gäller även för en kombination av överfall (qo
m3/s m) och bottenutströmning (qu m3/s m) med qtot =
~ Qo + qu, varvid konstanten w blir en funktion av
. Eggenberger finner, att ända ned till = 1,38 är
qu qu
strömningens karaktär oförändrad. Strålen från överfallet
dyker genom vattenytan och fortsätter under vattnet
(fig. 1). Växer qu ytterligare, blir strömningskaraktären
labil, och vid övergång till andra strömningstillstånd
ändras värdet av w språngvis.
Robert Müller redogör i arbetets andra del för
modellförsök vid bottenutströmning. Medan vid rent överfall en
"dykande stråle" erhålles (fig. 1), kan vid
bottenutströmning ett flertal olika stråltyper inträffa. Endast två av
dessa äro dock stabila och av intresse. Formerna äro:
utströmning med fri stråle, riktad snett uppåt, vågig
ned-strömsvattenyta och bottenvals ("fri vågig") samt
utströmning med stråle täckt av en liten vals på ytan, strålen
riktad snett uppåt, vågig nedströmsvattenyta och
bottenvals ("betäckt vågig", fig. 1 överst).
Med användande av samma försöksteknik, som beskrivits
ovan, finner Müller, att formeln för gölvattendjupet även
gäller vid bottenutströmning och att värdet på konstanten
w endast beror av strömningstillståndet.
Fig. 2 anger konstanten w vid rent överfall, vid
kombination av överfall och bottenutströmning och vid ren
bottenutströmning.
Vid rent överfall blir gölens längd ungefär 2,3 gånger
gölvattendjupet (t + hs) och gölsläntens lutning ^’=30°
(Eggenberger). Vid bottenutströmning blir gölens längd ca
t, h2 ,hj i m
q i m3/sekm
Fig. 2. Värde av konstanten w nid de tre
ströw-ningsf allen.
9 gånger gölvattendjupet (t + h2), och gölens form kan
approximativt anges som ett cirkelsegment (Müller).
Den empiriskt funna formeln gäller vid samma specifika
vikt i modell och verklighet. Müller utgår från att i
slutskedet transportkraften på gölbottnen är lika med
friktionsmotståndet samt omvandlar matematiskt formeln för
maximala gölvattendjupet till
„,„>_«<" (y*Y’ a".".,,.,».6
+ VJ ’ "SP
där w"t=wg , en dimensionsfri konstant endast
beroende av strömningstillståndet vid gölen,
yw — vätskans (vattnets) specifika vikt,
y"x\— bottenmaterialets specifika vikt i vätskan
(vattnet).
För att erhålla det geometriskt riktiga gölvattendjupet
kan skalan på bottenmaterialets diameter eller modellens
höjdskala förställas, varvid de Froudska
likformighetssatserna skola uppfyllas. Genom en lägre specifik vikt
erhålles en gynnsammare tidsskala.
Av de sist anförda metoderna lämpar sig den med
förställd höjdskala endast vid rent överfall, då med säkerhet
samma strömningstillstånd erhålles i modellen som i
verkligheten. Metoderna belysas av modellförsök med krossad
brunkol [y"* = 0,25).
De utförda modellförsöken visa, hur
gölbildningspro-blemet tekniskt kan behandlas, och vidga möjligheterna för
vidare forskning över mera komplicerade strömnings- och
grundförhållanden. Sven Krantz
Belastungen und Beanspruchungen im Hochbau, av
Karl Berlitz, 19:e uppl., W Ernst u. Sohn, Berlin 1943.
VIII + 268 s„ 130 fig. 1,50 RM.
De tyska byggnadstekniska normerna ha alltid rönt stort
intresse bland svenska tekniker och, där svenska
motsvarigheter saknats, ofta åberopats och godtagits av
granskande myndigheter.
Den nya upplagan av detta verk, aktuellt till utgången av
1942, omfattar först ett inledande kapitel om
belastningsantaganden, varefter följa underavdelningar med
beräkningsgrunder och föreskrifter om utförande av murverk,
trä- och stålkonstruktioner och diverse andra
byggnadsverk, såsom karuseller, rutschbanor, tribuner, borrtorn,
kranar m.m. samt uppgifter om olika byggnadsmaterials
motståndsförmåga mot eld och värme. Bland nyare
normer, som tillkommit i denna upplaga, uppmärksammas
särskilt anvisningarna för utförande av murverk av
håltegel samt användandet av träullsplattor, vilka anvisningar
särskilt torde kunna intressera svenska fackmän — icke
minst husbyggnadsteknici. Töre Rocklin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
